Våldet mot funktionsnedsatta kvinnor är en tyst katastrof

I en rapport från Jämställdhetsmyndigheten framkommer det att kvinnor med funktoinsnedsättning löper förhöjd risk att utsättas för såväl psykiskt, fysisk och sexuellt våld. Vi vet samtidigt att stödet från samhället många gånger brister.

Många skyddade boenden är otillgängliga, socialtjänstens insatser är ofta anpassade efter en norm som exkluderar kvinnor med funktionsnedsättning och rättsväsendet likt många andra instanser saknar kunskap för att kunna hantera dessa kvinnors specifika utsatthet.

Vi måste se konkreta reformer och faktiska åtgärder som ger kvinnor med funktionsnedsättning samma möjligheter att kunna lämna destruktiva reaktioner,

Den här utvecklingen går inte längre att ignorera. Det är dags att vi gemensamt kräver större kraft och beslutsamhet av beslutsfattare och ytterst regeringen.

Vi måste se konkreta reformer och faktiska åtgärder som ger kvinnor med funktionsnedsättning samma möjligheter att kunna lämna destruktiva reaktioner, få rättsligt stöd och skydd av samhället.

En tyst katastrof

34 procent av kvinnor med funktionsnedsättning inom EU har utsatts för fysisk eller sexuellt våld efter sin 15 årsdag, enligt siffror från europeiska FRA:s stora studie om våld mot kvinnor. Dessa siffror borde få oss alla att reagera men trots siffrornas tydlighet är våldet mot denna målgrupp en bortglömd och tyst katastrof.

Men trots att vi vet allt detta görs det alldeles för lite för att vända på denna mörka trend. Kommuner och regioner saknar riktlinjer för hur dom ska säkerställa skydd för kvinnor med komplex livssituation. Många skyddsinsatser inom socialtjänsten är utformade för normalfungerande kvinnor, vilket i praktiken medför att många kvinnor med funktionsnedsättning faller mellan stolarna och i sin tur är fångna i destruktiva relationer.

En av de största riskfaktorerna för våldsutsatthet hos kvinnor med funktionsnedsättning är  beroendeställningen som inte enbart behöver finnas till eventuell partner, utan kan finnas till föräldrar, personliga assistenter eller vårdpersonal. I dessa beroendesituationer är det helt omöjligt för den våldsutsatta kvinnan att lämna förövaren eftersom hon då riskerar att förlora det stöd eller omsorg hon behöver för att klara sin vardag.

Stödet inte anpassat

I Myndigheten För Delaktighets kartläggning av skyddade boenden framgår att många boenden är otillgängliga för kvinnor med rörelsenedsättning. Jämställdhetsmyndigheten konstaterar dessutom att stödinsatser ofta utgår ifrån normtypiska kvinnor.  Detta gör att kvinnor med särskilda behov lämnas utan hjälp och stöd och en rapport från NCK visar dessutom att rättsväsendet ofta har svårt att utreda fall där kvinnan har kommunikationssvårigheter, vilket leder till att många brott aldrig når domstol.

Vi vet allt detta, ämnet har lyfts flertalet gånger men enbart kunskap kan inte rädda kvinnor från våld.

Det behövs handling. 

Det krävs konkreta åtgärder

Ur ett intersektionellt perspektiv blir ämnet ännu mer obehagligt. Våldet mot kvinnor med funktionsnedsättning är allvarligt nog i sig, men för kvinnor som dessutom har till exempel utländsk bakgrund och/eller HBTQ-identitet blir utsattheten bevisligen ännu större.

Personer som befinner sig i skärningspunkten mellan flera diskrimineringsgrunder har sämre tillgång till stöd än andra våldsutsatt kvinnor, enligt en rapport från Socialstyrelsen. Det kan handla om äldre kvinnor med funktionsnedsättning som inte blir tillfrågad om eventuellt sexuellt våld hon utsätts för baserat på fördomen om att äldre inte har ett aktivt samliv eller kvinna med utländsk bakgrund som saknar information om sina rättigheter och därmed inte får tillgång till dom skyddsåtgärder som hon har rätt till.

Att förstå våldsutsatthet ur ett intersektionellt perspektiv är avgörande för kvinnors liv, men trots det saknas det både i praktiska insatser och i lagstiftningen. Det krävs konkreta åtgärder för att vända på denna fasansfulla utveckling men också en gemensam kamp blottlägga dessa mörkertal.

Lösningar är i allas intresse

Vi på DHR önskar fem insatser som stärker kvinnors rättigheter:

1. Obligatorisk utbildning för socialtjänst, vårdpersonal och rättsväsendet om våld mot kvinnor med funktionsnedsättning
2. En nationell strategi för att säkerställa tillgången till skyddade boenden för alla kvinnor, oavsett funktionsförmåga
3. Ökat fokus på intersektionalitet i arbetet mot våld i nära relationer
4. Skarpare lagstiftning som säkerställer att kvinnor med funktionsnedsättning får tillgång till stöd och skydd på samma villkor som andra kvinnor.
5. Krafttag från beslutsfattare på alla politiska nivåer för att stärka det rättsliga skyddet för kvinnor med funktionsnedsättning.

Att kvinnor med funktionsnedsättning ska behöva acceptera sitt öde och vara i klorna på sina förövare på grund av bristande stöd och skydd är en rättsskandal. Det borde ligga i allas intresse att lösa problemen.