V: Sluta blockera frågan om kortare arbetstid

Sverige är rikare än någonsin. Denna rikedom bygger på arbete som gjorts av människor i tidigare generationer och det arbete som görs i dag, av människor som sliter och stretar.

De flesta förstår att vi som samhälle har blivit mer effektiva på att producera varor och tjänster. Produktiviteten i Sverige har grovt sett fördubblats sedan 1970-talet.

Ovilja att modernisera

Den här ökade produktiviteten kan ”plockas ut” på olika sätt. Genom större vinster i bolagen, genom höjda reallöner för löntagarna – och genom kortare arbetstid.

I modern tid har utfallet i princip varit en kombination av alla. Men i det politiska samtalet har frågan om en bred, organiserad arbetstidsförkortning varit blockerad under lång tid. Det är orimligt.

Sedan 1973 har normalarbetsveckan om 40 timmar varit oförändrad för större delen av arbetsmarknaden, trots en enorm ökning av vinster och produktivitet i näringslivet.

Ciczie Weidby och Ali Esbati
Vänsterpartiet

För varje år som går utan att frågan får en större plats i samtalet om hur vi som samhälle vill se ekonomi, arbetsliv och fritid utvecklas, framstår den här oviljan till modernisering som alltmer otidsenlig.

Oförändrat sedan 1973

Arbetarrörelsen har varit drivande i kampen om arbetsdagens längd. Under 1900-talet förkortades den lagstadgade veckoarbetstiden stegvis till 40 timmar. Lagstiftningen föregicks av kollektivavtalsreglerad arbetstidsförkortning inom vissa delar av arbetsmarknaden.

Sedan 1973 har normalarbetsveckan om 40 timmar varit oförändrad för större delen av arbetsmarknaden, trots en enorm ökning av vinster och produktivitet i näringslivet. Och trots en ny våg av automatisering och robotisering inom många områden.

Risk för stora klyftor 

Hur det ekonomiska utrymmet för en arbetstidsförkortning med bibehållen lönenivå kan tas till vara och komma till stånd i praktiken skiljer sig avsevärt mellan olika branscher. Det kan bero både på tillgången på relevant arbetskraft och på förhandlingssituationen gentemot arbetsgivarsidan.

På sikt är det nödvändigt att arbetstidsförkortning får genomslag i den lagstadgade normalarbetstiden för att det inte ska uppstå stora klyftor mellan olika grupper på arbetsmarknaden i detta avseende.

Ändrad konsumtion nödvändigt

Arbetslivet präglas i dag av ökad intensitet, stress och högt tempo. Detta leder i sin tur till ohälsa, stressrelaterade sjukdomar och sjukskrivningar.

Den ojämställda fördelningen av det obetalda hemarbetet mellan kvinnor och män kvarstår, liksom det faktum att fler kvinnor än män arbetar deltid, vilket minskar kvinnors ekonomiska självständighet.

Utöver detta kräver jordens ekologiska bärkraft ett annorlunda konsumtionsmönster med lägre förbrukning av icke förnybara resurser.

Försök ger goda resultat

En generell arbetstidsförkortning är inte något som bara kan slängas in som vallöfte och fixas i en handvändning. Det handlar om genomgripande processer som både påverkar och påverkas av rådande maktförhållanden på arbetsmarknaden, teknikutveckling, ekonomisk konjunktur och sociala värderingar. Men just därför behövs det både utredning, debatt och handling.

De senaste åren har flera försök genomförts med arbetstidsförkortning på kommunal och regional nivå, ofta på Vänsterpartiets initiativ. Försöken har haft mycket goda resultat, i synnerhet vad gäller arbetstagarnas hälsa, återhämtning och välbefinnande.

Mer kunskap behövs

Vänsterpartiet har därtill föreslagit en nationell satsning som innebär att staten avsätter medel för att införa sex timmars arbetsdag med bibehållen lön på ett arbetsställe (max 75 anställda) i varje kommun och landsting i Sverige.

Satsningen kan ske inom till exempel barnomsorgen, sjukvården, äldreomsorgen och socialtjänsten och ska vara frivillig för kommuner och landsting. På så sätt kan mer kunskaper och erfarenheter skapas och analyseras.

Sverige behöver ett modernare arbetsliv. Låt oss ta ansvar för stegen ditåt.