V: Regeringen försämrar samarbetet med FN

Sveriges utrikespolitik genom FN har betydelse. Den har betydelse för att minska fattigdomen i världen, främja mänskliga rättigheter och motverka krig och väpnade konflikter.

FN är den enda organisationen där alla världens länder är med. Det ger stor potential, men innebär samtidigt stora utmaningar.

Skyldighet att skydda

Ett viktigt verktyg inom FN för att värna om de mänskliga rättigheterna är principen ”Responsibility to Protect” (skyldighet att skydda). Det är en folkrättslig princip som innebär att varje enskild stat har en skyldighet att skydda sin egen befolkning mot folkmord, krigsförbrytelser, etnisk resning och brott mot mänskligheten.

Om en stat misslyckas att skydda sin befolkning mot dessa brott förflyttas skyldigheten till FN:s medlemsländer, först för att hjälpa staten, och sedan för att ingripa. Principen fastslogs 2005 i kölvattnet av folkmordet i Rwanda och illdåden i Balken under 90-talet, där resten av världen totalt misslyckades med att ingripa och förhindra de händelser som tillsammans skördade miljontals liv.

Regeringen sviker

Till en början deltog Sverige i principens utveckling och implementering. Jan Eliasson var aktiv inom FN för att den skulle realiseras. I stället för att kraftfullt fortsätta samarbetet sviker regeringen engagemanget i FN och närmar sig snarare EU, Nato och andra ofta militära samarbeten.

Det får farliga konsekvenser. Vi ser det exempelvis i Mali där Sverige minskar på antalet FN-soldater för att ingå i en farlig militär offensiv tillsammans med Frankrike.

Men vi ser det även i regeringens svikande engagemang att åberopa viktiga FN-principer, såsom ”Responsibility to Protect”, både i Sveriges egna policydokument och genom vår inaktivitet i FN-sammanhang.

Myten om Sverige i FN

Egentligen är det konstigt att Sveriges engagemang inom FN är svikande. Vi har en lång och framgångsrik historia med fördjupade FN-samarbeten, från Dag Hammarskjöld till Inga-Britt Ahlenius, Margot Wallström (S) och Jan Eliasson (S).

I ljuset av deras framgångar lever regeringen nu på myten att Sverige har ett djupt samarbete med FN, när det i verkligheten minskar drastiskt, framför allt för att man prioriterar EU. Vänsterpartiet tycker att Sverige återigen ska vara en stark och ledande röst inom FN.

Lär av Finland

Finland publicerade förra året rapporten ”Finland and the Responsibility to Protect” som behandlar hur landet fortsätter att arbeta med principen för att stater ska hålla varandra ansvariga för hur de behandlar sina befolkningar, 15 år efter det att den togs fram. Det bör Sverige dra lärdom av.

Sverige bör också dra lärdom av Finland i vår skyldighet att skydda folkgrupper och minoriteter som är särskilt utsatta även inom vårt eget land.

Åberopa principen

FN blir aldrig starkare än vad vi som medlemsländer låter FN att bli. Vänsterpartiet anser därför att Sverige ska åberopa FN-principen ”Responsibility to Protect” i utrikespolitiken. Det ska framför allt göras i förebyggande syfte, för att förhindra folkmord, krigsförbrytelse, etnisk resning och brott mot mänskligheten.

På så vis kan Sverige ta en aktiv roll för att värna om de mänskliga rättigheterna, såväl i världen som på hemmaplan, samtidigt som vi stärker samarbetet inom FN.