Utred en nordisk förbundsstat

Vi lever i en orolig värld. I Kreml sitter en diktator som ägnar sig åt ett anfallskrig och i Vita huset härskar en oberäknelig president. I flera europeiska länder växer oro och polarisering. I detta läge är ett närmare nordiskt samarbete viktigare än någonsin i modern tid.

Fördjupa det nordiska samarbetet

Kring krigsslutet 1945 växte insikten om att ett samlat Norden skulle ha bättre möjligheter att stå emot aggression från omvärlden. Böcker skrevs och föredrag hölls. Föreningen Norden blev något av en massrörelse. Gunnar Ericsson (Astrid Lindgrens bror) var en av de många som vid den här tiden reste runt och argumenterade för ”Nordens Förenade Stater”. Denne bonde, nordist och riksdagsledamot (Bondeförbundet) argumenterade för ett Norden med gemensamt försvar och gemensam utrikes- och handelspolitik. Gärna i form av statsförbund eller förbundsstat.

Den nordiska försvarsallians som diskuterades 1948-49 gick dock i stöpet eftersom Danmark, Norge och Island valde att ansluta sig till det nybildade Nato och Finland bands vid VSB-pakten med Sovjet. Sverige valde i detta läge att stå fast vid alliansfriheten.

Ett starkt, enat Norden skulle ha en inflytelserik röst i Europa, i FN och andra globala organisationer.

I dag vilar hela Norden, genom Finlands och Sveriges inträde i Nato, på samma säkerhetspolitiska och försvarspolitiska grund för första gången sedan Kalmarunionens tid. Om de nordiska länderna ska gå vidare mot ett närmare och fördjupat samarbete är det läge nu. Därför måste Nordenfrågorna på allvar in i samhällsdebatten.

En nordisk förbundsstat

Ett starkt, enat Norden skulle ha en inflytelserik röst i Europa, i FN och andra globala organisationer. Gemensamt kan länderna stärka den nordiska välfärdsmodellen och har kapacitet att bli en global förebild för en hållbar utveckling. Det hela underlättas av att länderna står varandra nära kulturellt, språkligt och politiskt.

Det är bra att regeringarna har lyssnat till Nordiska rådets krav på att Helsingforsavtalet, samarbetets ”grundlag” från 1962, ska uppdateras och breddas. En utredning om detta har tillsatts. Innehållet behöver bli konkret när det gäller att föra in utrikes- och försvarspolitik i det nordiska samarbetet, men även på andra samhällsområden.

Själv ser jag gärna att historikern och författaren Gunnar Wetterbergs förslag om att göra en förstudie för en nordisk förbundsstat blir verklighet. Förbundsstaten Norden är mer realistisk i dag än när Wetterberg lanserade tanken för femton år sedan. Jag skulle också gärna se att allmänna val införs till Nordiska rådet, vilket Föreningen Norden Danmark har föreslagit.

Norden behöver en gemensam valuta

En förstudie kan förhoppningsvis komma fram till övertygande argument för att förverkliga förbundsstaten Norden. En förbundsstat behöver en författning, en folkförsamling med beslutsrätt i övergripande nordiska frågor och en gemensam regering. Når man inte ända fram kan man kanske komma en bra bit på väg och föreslå närmare samarbete i ett statsförbund. Ett samarbete som kan utvecklas vidare.

Ländernas olika relationer till EU kan bli problem, men finns den politiska viljan bör även detta gå att lösa. Detsamma gäller valutafrågan. Lösningen kan vara att hela Norden inför euron eller att man återupprättar myntunionen från 1870-talet med gemensam krona som valuta. Jag tror att en nordisk krona och en gemensam nordisk centralbank, som tar sina beslut utifrån förhållandena i Norden, är en bättre lösning än att bli beroende av beslut som fattas av Europeiska Centralbanken i Frankfurt. Norden skulle bli ett mer ”optimalt valutaområde” än euroområdet.

Det är dags för en seriös diskussion om hur vi gemensamt kan bygga ett starkt Norden. Infinner sig den politiska viljan är möjligheterna goda. Processen kommer säkert att ta tid, men sätt fart nu. Ett starkt Norden är bra för oss själva, för Europa och för världen!