Trots kritiken: Elnätsförslag sätter inte ner foten i teknikvalsfrågan

Trots utlovade löften, återkom inte energiminister Ebba Busch (KD) på Altingets intervjuförfrågningar under tisdagen.

– Regeringen ska också ha möjlighet att lämna föreskrifter som tydliggör vilka kriterier det är, när man då står i valet mellan att bygga luftledning, mark- och sjökabel – då ska det vara enklare och tydligare vilka kriterier som gäller. Så regeringen ges alltså helt enkelt möjligheter att i tillståndsprocesserna specificera tydliga riktlinjer, argumenterade istället Elisabeth Svantesson (M) på tisdagens pressträff.

S: Det viktiga är att ta bort osäkerheterna

Från oppositionen ses dock lagstiftningsvalet inte som alltför kritiskt. Socialdemokraternas Fredrik Olovsson menar istället att det viktigaste är att en ordning fastställs.

– Vi har sagt att man behöver lagstifta. Men jag har inga synpunkter på process här, om man väljer det ena eller det andra. Det viktiga är att man tar bort osäkerheter och alla utredningsbehoven kring teknikvalet, säger Olovsson, som snarast är kritiskt till att det dröjt så långt för regeringen att ta vidare förslagen från Klimaträttsutredningen.

– De har egentligen tagit ett år på sig längre än vad som behövts.

Avvaktande hållning till inriktningsproposition

Fredrik Olovsson har vid intervjutillfället inte tagit del av varken elnätspropositionen eller den energipolitiska inriktningspropositionen, och betonar att partiet därför först behöver sätta sig ner med dessa innan de tar partipolitisk ställning till förslagen.

Men utifrån de förslag till energipolitiska mål som presenterats vid presskonferensen, ser Olovsson att det är få inspel som tagits in från utomstående näringslivet och opposition.

Det gäller särskilt planeringsmålet, där regeringen inte valt att lägga fram ett siffersatt delmål till 2030, utan istället föreslagit att ”Behovet av el i olika geografiska områden bör tydliggöras för år 2030, 2035, 2040 och 2045 och följas upp vid regelbundna kontrollstationer, med start 2030”

– Jämfört med det som remitterades är det bättre att ha kontrollstationer än att inte ha det. Men det borde i vart fall till 2030 målsättas tydligt. Sedan riskerar det att bli väldigt mycket prat. Det som behövs för att få mer produktion på plats, är exempelvis mer tydlighet kring de ekonomiska villkoren, fortsätter Olovsson.

Men i relation till faktiska skrivningarna som föreslås, hur ställer ni er där?

Bristen på ett mål till 2030 är ett problem.

Fredrik Olovsson
Energipolitisk talesperson (S)

– Bristen på ett mål till 2030 är ett problem. Och det gör också att målet till 2045 blir mindre trovärdigt. Det kommer att påverka oss förstås. Men också det faktum att man inte har ett tydligt energieffektiviseringsmål, påverkar också hur mycket mer produktion man behöver. Att man inte presenterar det samtidigt gör att det här haltar, säger Olovsson, som konstaterar att partiet oavsett ställningstagandet till propositionen, troligen kommer att skriva en följdmotion.

Förutsättningarna för brett förankrad energipolitik, som näringslivet efterfrågat, är därför inte de lättaste.

– Det är mycket som talar för att vi tycker att målet till 2030 är så viktigt att det är svårt att ställa sig bakom, men vi ska läsa allt som sagt först.