
Fokus för dagen är naturligtvis beskedet om att SD kommer att ingå i en regering om Tidöpartierna vinner valet. Men för Ulf Kristersson och Moderaterna är den andra delen, att han oavsett valresultat för SD och M får fortsätta som statsminister om hans sida vinner valet, minst lika viktig.
Kanske inte för att så många sett det som realistiskt att Jimmie Åkesson skulle kunna tolereras som statsminister av riksdagen. Utan snarare för att Kristersson nu kan skjuta ned ett av Socialdemokraternas huvudargument inför valet: Att en röst på Tidöpartierna kan vara en röst på Åkesson som statsminister.
Pressen ökar
De oklara regeringsalternativen har nämligen använts som ammunition från såväl Tidöpartierna som oppositionen. Hur ska Magdalena Andersson kunna bilda en regering där Vänsterpartiet kräver ministerposter samtidigt som Centerpartiet vägrar samarbeta med V?
Det har Andersson inte kunnat svara på än. Men länge har hon kunnat passa tillbaka frågan till Kristersson. Hur ska han kunna bilda en regering där SD kräver ministerposter när Liberalerna säger nej till det? Den frågan löstes i princip i och med Liberalernas omsvängning den 13 mars. Och definitivt i och med dagens besked då alla regeringspartier nu sagt ja till SD i regering.
För Socialdemokraterna fanns säkerligen en plan B att därför börja fokusera mer på osäkerheten om vem som ska bli statsminister i en sådan regering. Men i och med beskedet att Kristersson blir statsministerkandidat, försvinner även den möjligheten.
För oppositionen innebär dagens besked helt enkelt att pressen ökar på dem att försöka förklara hur alternativet till en Tidöregering ser ut.
Personlig seger
För Ulf Kristersson själv är detta också en personlig seger. För även om Åkesson kanske aldrig varit en realistisk statsministerkandidat måste frågan ändå ha besvärat. Hur motiverar man för väljarna att han ska fortsätta som statsminister om Moderaterna blir mindre än Sverigedemokraterna? Hur hade regeringsförhandlingar efter valet sett ut om den frågan fortfarande var öppen?
Dagens besked är därmed en vinst för både Sverigedemokraterna, som nu definitivt släpps in i värmen av högersidan, och för Moderaterna, som trots att de i opinionsmätningar är mindre än SD, kan få fortsätta leda regeringen.
I regeringsfrågan är det nu alltså fördel Tidöpartierna. De går till val på att bilda en majoritetsregering, den första sedan mandatperioden 2006–2010. Medan Magdalena Andersson inte har kunnat presentera ett motsvarande regeringsunderlag.
Men därmed inte sagt att det på något sätt är klart. För Tidöpartierna återstår fortfarande den svåraste uppgiften: Att vända opinionsvinden och säkra väljarnas stöd. Där är det fortfarande fördel Magdalena Andersson.

















