Sveriges viltförvaltning är kapad av jaktlobbyn

På tre år har 3,88 miljoner vilda djur dödats i Sverige. Bland dem finns över 150 000 rödlistade djur från tolv arter. Samtidigt som forskare slår larm om en snabbt minskande biologisk mångfald, fortsätter viltvården gå från oklarhet till oklarhet.

Fler djur skadeskjuts

Några exempel från det senaste året talar sitt tydliga språk:

• I årets licensjakt på varg blev fyra av de tolv vargarna i Örebro län så illa skjutna att de behövde eftersökas. Länsstyrelsen föreslog bättre jägarutbildning men Svenska Jägareförbundet avfärdade förslaget. I Hjo blev en annan varg skadeskjuten i munnen och kunde inte spåras på flera veckor.
• En studie – den första kring skadeskjutning på 2000-talet – visade nyligen att 21 procent av gässen i Sverige bär på gammalt hagel. Var femte gås skadeskjuts alltså inom jakten.
• På Jägareförbundets egen utbildningsjakt i Värmland sköts en varg till döds under en bockjakt. Jägaren trodde att det var en räv. Vargen är strikt skyddad och rödlistad som starkt hotad.

Dessa händelser vittnar om en bristfällig jägarutbildning. Licens för att bära vapen och fatta beslut om liv och död i skogen kan fås efter en helgkurs. Detta trots att Jägareförbundet årligen får över 87 miljoner kronor från staten – varav 43 miljoner är öronmärkta för att ”leda viltvården”.

Jägareförbundet bryr sig inte om viltvård

I stället för att genuint leda viltvården bedriver Jägareförbundet lobbyism för att göra fler arter jaktbara. I remissrundan för nya jakttider har Jägareförbundet återigen föreslagit allmän jakt på ekorre – ett djur som inte gör någon skada och redan får skyddsjagas vid behov. Det egentliga skälet? Prickskytte.

I stället för att genuint leda viltvården bedriver Jägareförbundet lobbyism för att göra fler arter jaktbara.

Den urspårade viltvården syns tydligt i fallet nötskrikan – en fågel som bidrar till skogens återväxt genom att gömma ekollon. Forskarna beskriver den som värd sin vikt i guld – ändå har närmare 38 000 nötskrikor skjutits på tre år, för att de anses konkurrera med det jaktbara viltet. Naturens egna ekosystemtjänster väger lätt mot kulor och krut.

Jägareförbundets inflytande kostar även samhället dyrt. Förbundet deltog i påverkansarbetet för att godkänna det halvautomatiska vapnet AR-15 för jakt. Resultatet? Över 8 000 automatgevär med militärt utseende har flödat ut i samhället. Efter attentatet i Örebro vill regeringen köpa tillbaka vapnen – till en nota på flera hundra miljoner kronor för skattebetalarna.

Ett fritidsintresse förtjänar inte en egen myndighet

Jaktintresset har enligt studier oproportionerligt stort inflytande inom viltförvaltningen och politiken. Vice statsministern har ironiserat över att det är ett krav att jaga och snusa för att bli riksdagspolitiker. Länsstyrelserna och Naturvårdsverket har en kraftig överrepresentation av jägare bland vilthandläggarna. Kritik mot detta viftas regelbundet bort med att jaktintresse inte är jäv utan en fritidssyssla. Samtidigt visar det globala korruptionsindexet att korruptionen aldrig varit större i landet.

För att försegla jaktens totala kontroll över de vilda djurens väl och ve har regeringen föreslagit en helt egen myndighet för jakt och viltvård, där det explicita syftet är att ”undanröja hinder i utövningen av jakt och viltvård”. Finns det något annat fritidsintresse med en helt egen myndighet? Ett intresse som utövas av endast 2,9 procent av den vuxna befolkningen.

Det är uppenbart att viltförvaltningen i landet är kapad. Samtidigt vill nio av tio svenskar att Sverige följer internationella avtal för att bevara skyddade arter – men regeringen, påhejad av jaktlobbyn, agerar för att montera ned detta skydd. Naturvården måste samla sig och höja rösten – innan tystnaden i skogarna blir permanent.