Sveriges passivitet riskerar att försvaga EU:s arbete för mänskliga rättigheter

Världen förändras snabbt och i grunden, präglad av fler konflikter, ökade brott mot internationell humanitär rätt och växande press på det multilaterala systemet. I den nya verkligheten bör EU ta ett större internationellt ansvar och där spelar den kommande långtidsbudgeten en avgörande roll. Särskilt viktig i sammanhanget är den del av budgeten som rör EU:s roll globalt, Global Europe, som rymmer utvecklingssamarbetet och det humanitära biståndet.

I de pågående förhandlingarna mellan EU:s medlemsstater har Sverige möjlighet att påverka EU:s relation till omvärlden. Och Sveriges röst behövs för att EU fortsatt ska stå upp för en rättighetsbaserad världsordning, jämställdhet och barns rättigheter, stötta MR-försvarare, länderna med störst fattigdom och säkra tillräckliga resurser för det humanitära biståndet. Men agerar Sverige för det i förhandlingarna?

Regeringen är aktiv i frågan om en låg svensk EU-avgift, men i övrigt är det svårt att förstå vad Sverige driver.

Tydliga prioriteringar ger inflytande 

Vi efterlyser tydlighet i frågor som Sverige tidigare gått i bräschen för, som att jämställdhet, utbildning och hälsa tilldelas riktade medel. Vi vet av erfarenhet att om det inte avsätts öronmärkta resurser och särskilda mål för ett område i budgeten är sannolikheten mycket stor att det området väljs bort i konkurrens med annat. Risken för det är dessutom större än tidigare då nästa EU-budget kommer att tillåta mycket mer flexibilitet än i dag.

I tider av minskat bistånd både från Sverige och globalt borde det vara angeläget att påverka hur världens största biståndsgivare prioriterar

Senaste gången EU:s långtidsbudget förhandlades hade Sverige stor framgång i att få igenom frågor om jämställdhet, mänskliga rättigheter och stöd till de minst utvecklade länderna i biståndsbudgeten. Det beskrivs i en analys av Expertgruppen för biståndsanalys (EBA). Enligt EBA grundade sig framgången i att de svenska representanterna var mycket tydliga med sina prioriteringar och drev dessa i varje möte. Man utnyttjade också aktivt den erfarenhet och expertis i biståndet som Sverige varit känt och respekterat för. Sammantaget gav detta Sverige ett stort inflytande jämfört med vår storlek.

I tider av minskat bistånd både från Sverige och globalt borde det vara angeläget att påverka hur världens största biståndsgivare prioriterar. Det utmanar dessutom varken den budgetrestriktiva linjen eller andra frågor som Sverige driver i förhandlingarna. Den framgång Sverige hade senast bäddar för genomslag för prioriteringarna i regeringens egen reformagenda för biståndet, till exempel global hälsa, jämställdhet, mänskliga och barns rättigheter samt humanitärt bistånd. Om Sverige i stället är passivt riskerar vi att förlora inflytande, politiskt kapital och trovärdighet i EU.

Ett starkt EU kräver globalt ansvar 

I en tid av geopolitiska spänningar och ökad konkurrens med Kina och Ryssland behövs ett stabilt EU med långsiktiga relationer med partnerländer. När vi investerar i partnerländers motståndskraft stärker vi dessutom också Europas säkerhet.

När människor har tillgång till hälso- och sjukvård, utbildning, sexuella och reproduktiva rättigheter och får leva i välmående och fredliga samhällen skapas förutsättningar för ett tryggare Europa i en mer stabil värld.

Detta borde vara en prioritering för Sverige i förhandlingarna om EU:s framtida biståndsbudget. Vi uppmanar därför regeringen att upprätthålla det värderingsdrivna ledarskapet för jämställdhet, mänskliga rättigheter, barns rättigheter och för ett principfast EU som främjar mänsklig utveckling och utgår från behoven hos de mest sårbara.

Nu är tiden att påverka förhandlingarna – Sveriges röst kan göra skillnad.