Svenskt Näringsliv: Tre vägar för att lösa lärarbristen

Av: Mikaela Almerud, högskolepolitisk expert Svenskt Näringsliv

Lärarbristen är inte ett problem som håller på att lösas, utan ett problem som alltjämt ökar i omfattning. Under allt för lång tid har det varit en för ensidig fokus på att stärka den akademiska acceptansen och höja professionens status. Lärarutbildningen är en yrkesutbildning. Det är hög tid att förflytta diskussionen till var vi ska att hitta framtidens lärare och vad som krävs för att dessa ska lyckas i sin yrkesroll. Med den utgångspunkten vill jag lyfta fram tre områden som särskilt viktiga att titta närmare på.

1. Fler vägar in i läraryrket

Det första är fler vägar in i läraryrket. Att förlita sig på att lärarutbildningen i huvudsak ska tillgodose behoven av framtida lärare är naivt. Det är långt ifrån tillräckligt. En viktig del av lösningen finns att hämta bland yrkesverksamma inom andra områden. Bland ingenjörer och ekonomer hörs ofta personer som säger sig vilja jobba som lärare. De vill däremot ofta inte göra det på heltid. Inte heller nödvändigtvis för alltid. Genom att skapa kombinationstjänster och göra det möjligt att gå in i och ur yrket skulle de här personerna tillgängliggöras för skolan. Det skulle förutom fler lärare också medföra ett tillskott på kompetenser och erfarenheter från yrkeslivet utanför skolan, något som skulle vara mycket värdefullt för eleverna.

2. Differentierad lönesättning

Det andra är en differentierad lönesättning. Statistik från OECD visar att ingångslönerna för lärare i Sverige är konkurrenskraftiga men att yrkesverksamma lärare har mycket små möjligheter att påverka den egna lönen. Den senare nämns ofta som ett skäl till att välja bort läraryrket. Ska vi kunna attrahera duktiga personer som lärare och behålla dem måste det ges möjligheter att kunna påverka sin egen situation. Inför tydligare karriärvägar och ge lön efter prestation. En ökad lönespridning är central för att främja tillgången på duktiga lärare.

3. Lärares status

Det tredje är lärares status. Det har delvis med lön att göra men är mer komplicerat än så. Det handlar framförallt om synen på yrket. Idag finns en mycket negativ syn på lärarutbildningen som smetar av sig på yrkesrollen. För att ändra den behövs kraven såväl på att komma in på utbildningen som att genomföra den höjas. Att skjuta till fler platser utan att först stärka upp utbildningen riskerar försämra status ytterligare.

Elitutbildning som komplement

Dessutom behövs alternativ till lärarutbildningen. Det har lagts fram ett mycket bra förslag på en fristående elitutbildning på ett och ett halvt år som komplement till en ämnesexamen och som skulle utgöras av kurser i ledarskap, konflikthantering och retorik, sådant som är väsentligt för att bli framgångsrik som lärare. En sådan utbildning skulle även vara tilltalande för yrkesverksamma som vill sadla om eller för personer med ambitionen att ha en kombinationstjänst.  

Hög tid att testa nya vägar

Kommande generationer är beroende av att vi kan lösa lärarbristen. Trots att fler platser till lärarutbildningen hittills inte visat sig vara något framgångskoncept tillåts lärarutbildningen, så som den ser ut idag, expandera ytterligare. Det är hög tid att testa nya vägar. Att rekrytera lärare från andra yrkesgrupper, främja en ökad lönespridning och skapa en elitlärarutbildning är tre vägar som faktiskt har en chans att fungera.