Analys av 
Anders Gustafsson

Studieförbunden och det omförhandlade samhällskontraktet

På onsdagen röstade riksdagen ned förslaget om uppföljning av medel till studieförbunden. Men den infekterade debatten som pågår visar att samhällskontraktet med civilsamhället i sig har omförhandlats.

Dagens debatter visar hur långt Sverige har rört sig bort från den tid då folkrörelserna i sig själva sågs som bärare av den demokratiska utvecklingen.
Dagens debatter visar hur långt Sverige har rört sig bort från den tid då folkrörelserna i sig själva sågs som bärare av den demokratiska utvecklingen.Foto: Unsplash/Johan Nilsson/TTMats Andersson/Scanpix
Anders Gustafsson

”Vafan får vi för pengarna?” var en fråga som inte ställdes i SOU 1924:5, ”Det fria och frivilliga folkbildningsarbetet”. Sverker Sörlin beskriver i sin bok Till bildningens försvar (Natur&kultur) hur bildningsarbetet i betänkandet med självklarhet sågs som både nyttigt och nödvändigt i. Inte ens förhållandevis svaga statsfinanser fick någon att ifrågasätta att folkbildningen var värd att satsa på.

Ett raskt hopp framåt på närmare 100 år, så pågår i stället en utdragen debatt om krav på revision och utvärdering av studieförbunden, efter att oegentligheter och fusk upptäcktes i verksamhet på Järvafältet 2019.

Altinget kunde redan för tre veckor sedan berätta att kravet på en extern revision inte skulle gå igenom i kammaren. Riksrevisionen aviserade den 8 april en granskning, som tillsammans med regeringens åtgärder om förstärkt uppföljning, samt Folkbildningsrådets egna åtgärder får räcka för nu. Åtminstone för riksdagsmajoriteten.

Stramare tyglar

Oaktat sakförhållandena: tar man ett steg tillbaka så framträder en förändrad bild av civilsamhället som rör långt fler än studieförbunden. Det är som om samhällskontraktet med civilsamhället som sådant har omförhandlats. Politiken stramar åt tyglarna, främst för dem som får del av offentliga medel.

Politiken stramar åt tyglarna, främst för dem som får del av offentliga medel.

Det återspeglas inte minst i två utredningar som fortfarande väntar på att bli propositioner. ”Demokrativillkor för bidrag till civilsamhället”, SOU 2019:35, och ”Statens stöd till trossamfund i ett mångreligiöst Sverige”, SOU 2018:18.

Folkrörelser bar demokratin

Ingen skulle nog ställa sig upp och försvara tanken på att civilsamhällets organisationer ska ha rätt till offentliga medel för att motarbeta demokratin. Men det intressanta är att frågan alls har uppstått. Den visar hur långt Sverige har rört sig bort från den tid då folkrörelserna i sig själva sågs som bärare av den demokratiska utvecklingen.

Ett par kritiska remissvar till ovan nämnda utredningar illustrerar detta. Forum skriver att ”Utredningen om demokrativillkor är i sig själv ett uttryck för ett samhälle som har en lägre tillitsnivå i relationen mellan staten och civilsamhället än tidigare”. LSU skriver att de länge har drivit på för att ”det ska finnas ett tydligt demokrativillkor men anledningen till denna utredning bygger på misstro mot civilsamhället om att statens medel ges till extremism, terrorism och penningtvätt. LSU vill understryka att det inte finns ett enda fall då detta har hänt”.

Till vad går pengarna?

Flera samhällsförändringar har drivit den här utvecklingen. Sedan 1990-talet har välfärden påverkats av New Public Management, med resultatstyrning och effektutvärderingar. En del menar att offentlig sektor resultatstyrs för hårt, medan andra hävdar det legitima i kravet att få veta var skattepengar hamnar och vilken nytta de gör. Det viktiga här är att även civilsamhället granskas med liknande blick, i synnerhet den del som finansieras med skattepengar.

Beroendet av offentliga medel har den senaste tiden problematiserats i tidningar på såväl höger-  som vänsterkanten

Forskaren Filip Wijkström har skrivit om hur civilsamhället under samma 90-tal alltmer rörde sig i riktning från röst till service. Man kan notera att de organisationer som har varit godkända för skatteavdrag på gåvor till civilsamhället främst finns på servicesidan, vilket potentiellt förstärker tendensen.

Ungefär samtidigt trappade Sverige upp kampen mot ekonomisk brottslighet och oegentligheter, vilket ledde fram till vad som 1995 kallades för ”det största kriminalpolitiska projektet som hittills har genomförts”. Ekobrottsmyndigheten inrättades, liksom utredningsenheter för skattebrott på Skatteverket.

Akut terrorhot

Den kanske mest akuta orsaken till de senaste årens alltmer åtstramade tyglar är nog ändå hotet från den globala terrorismen. Säpo har i sin årsbok och i seminarier hävdat att personer med koppling till våldsbejakande extremism är verksamma i organisationer och stiftelser som får ”hundratals miljoner kronor” i stöd.  

Studieförbunden var nöjda med onsdagens riksdagsbeslut. Om det är bra för dem på sikt får tiden utvisa. För om inte alla frågetecken rätas ut, så kommer kritikerna att göra allt för att hålla frågan kvar på den politiska dagordningen.

Nämnda personer

Filip Wijkström

Docent Handelshögskolan i Stockholm

Sverker Sörlin

Professor i miljöhistoria KTH, styrelseledamot Sida, förbundsordförande Folkuniversitetet
Doktor i idéhistoria

E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00