Krönika av 
Malin Crona

Stränder och träd ställer värdegrunder på sin spets

När isarna smälter kommer stränder att svämmas över oavsett om de är bebyggda eller inte. Och långvarig torka gör det lättare för skogar att brinna, oavsett hur fulla av minnen de är. Kan Miljöpartiet och Centerpartiet hitta kan hitta vägar ur sina låsta positioner om skogen och strandskyddet, frågar sig Malin Crona.

Foto: Henrik Holmberg/TT
Malin Crona
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Vi har alla en sådan plats. Klippan vid havet. Den lilla badstranden i viken där du lärde dig simma. Ängen vid stugan där du vaknade och somnade varje sommarlovsdag. Trädet som skyddade mot regnet.

Det är just den platsen som precis blivit storpolitik.

Mitt under brinnande regeringskris börjar de två gröna partierna i riksdagen att bråka om skogen och stranden. Det kan tyckas obegripligt för väljarna varför det är just äganderätten till skogen och strandskyddet som Centerpartiet och Miljöpartiet väljer att strida om ett år före valet när klimatkrisen flåsar oss i nacken. 

När klimatförändringarna blir konkreta och det står klart att det är just min plats på jorden som kanske inte kommer att finnas kvar kan stridsfrågorna om de känsliga platserna bli allt hetare.

Stränder och träd väcker starka ideologiska känslor, där värdegrunder ställs på sin spets. 

MP och C och deras väljare

Miljöpartiet med ett starkare väljarstöd i storstäderna vill säkerställa att naturen är till för alla genom ett stärkt strandskydd och ett starkare skydd för skogen. Centerpartiet med sin förankring hos landsbygden tycker att människor ska ha möjlighet att tjäna pengar på sin mark genom att ha möjlighet att avverka skog och bygga strandnära och att människor tar större ansvar för att vårda den natur hon också kan leva av.

Men paradoxalt nog kan det ideologiska brännstoff som bottnar i kärleken till en plats visa vägen för hur politiken kan skaffa sig den förankring hos väljarna som krävs för att fatta de tuffa klimatbeslut som visat sig vara så svåra att stå fast vid i praktiken.

Utsatta platser

Sommarens extremväder i Europa och den senaste IPCC-rapportens larm om det akuta läget för klimatet vittnar om att det inte längre bara handlar om vem som äger eller har rätt att nyttja eller ta betalt för en viss del av planeten, utan om huruvida den där platsen kommer att finnas kvar över huvud taget.

Fakta

Malin Crona är journalist och gästkrönikör i Altinget.

Tidigare krönikor

- Hemligheter som kan stå oss dyrt

I takt med att isarna smälter kommer stränder att svämmas över oavsett om de är bebyggda eller inte. Källare kommer att vattenfyllas i spår av de översvämningar som väntar till följd av kraftigare regn oavsett vilken hyra den som bor där betalar. Och långvarig torka att göra det lättare för skogar att brinna, oavsett hur fulla av minnen de är.

Svårare låsningar eller nya vägar?

När klimatförändringarna blir konkreta och det står klart att det är just min plats på jorden som kanske inte kommer att finnas kvar kan stridsfrågorna om de känsliga platserna bli allt hetare. Eller, tvärtom, leda till att vi ser nya, oväntade lösningar, där både Miljöpartiet och Centerpartiet hittar vägar att backa ur sina låsta positioner för stränderna och skogarna.

Och kanske är en början att prata om dem som de unika platser de är. Som var och en både har sina unika problem och lösningar för framtidens klimat, samtidigt som de berörs av det övergripande, allmängiltiga.


E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00