Stim: Tobé och Fjellner har fel om upphovsrätt

Sverige är en kunskapsnation som är i allra högsta grad beroende av en modern immaterialrätt. Just nu motarbetar Tomas Tobé (M) och Christofer Fjellner (M) detta, vilket är förbryllande då de kommer från ett parti som har en lång tradition av att värna just äganderätten och säkerställa att investeringar skyddas.

EU:s arbete med att modernisera upphovsrätten har pågått sedan 2016. Direktivet handlar om förbättrade möjligheter för distansundervisning, moderna regler för text- och data mining och säkrade avtalslicenser som skolor och bibliotek kan använda. Samt stärkta villkor för journalister, publicister och kulturskapare.

Detta säger alltså Tobé och Fjellner nej till. Det motiveras med att det fria internet är i fara då direktivet också innehåller regler som tydliggör att plattformar som har till affärsidé att sprida andra människors upphovsrättsskyddade material också ska teckna licens för materialet. Detta anses vara ett alltför hårt krav. De menar att satir och parodi är i fara, samt att igenkänningsteknik är dyrt och riskerar att slå ut mindre företag.

Kommer ske i dialog

För det första kommer inte satir och parodier att försvinna. Alla ska kunna använda skyddat material i en parodi och naturligtvis ska ingen behöva betala för det som är fritt. I praktiken kommer parterna att lösa eventuella gränsdragningsfrågor vid förhandlingsbordet, och dessutom ska denna typ av frågor diskuteras vidare i de dialogsamtal som EU-kommissionen kommer leda tillsammans med parterna och företrädare för användare etcetera.

Det är hög tid att höja sig över klyschorna och felaktigheterna i denna viktiga fråga.

Karsten Dyhrberg Nielsen.

Direktivet slår fast att plattformarna bara har ansvar att hålla borta sådant material som rättighetshavarna själva har begärt och informerat plattformarna om. Sammantaget innebär detta att plattformarna inte behöver ”överblockera”. Tvärtom finns det ett förbud i direktivet mot sådan överblockering av till exempel parodier. Hur direktivet ska fungera i praktiken kommer vara föremål för dialogdiskussioner som EU-kommissionen ska ansvara för.

För förståelsen av direktivet är det centralt att ingen har intresse av att material felaktigt plockas bort, vare sig politikerna, rättighetshavarna, användarna eller företagen som driver plattformarna. Skulle det ändå bli fel, finns det lagstadgad rätt att klaga hos plattformarna och få materialet återpublicerat, något som i dag är nästintill omöjligt.

Plattformarnas insatser

För det andra finns det inga krav på att använda dyr igenkänningsteknik, så som Tobé och Fjellner ger sken av. Direktivet slår fast att plattformarna ska göra vad de kan (”best efforts”) för att hålla material borta som de inte kunnat eller velat teckna licens för och som rättighetshavarna begärt borttagning av.

Vad det innebär i praktiken återstår att se, men så mycket kan sägas att det är fel i sak att påstå att direktivet tvingar plattformsföretag att köpa alltför dyr igenkänningsteknik. Dels för att direktivet tydligt anger att plattformarnas insatser ska vara ”proportionerliga”, bland annat mot bakgrund av plattformens ekonomiska resurser, dels för att det redan i dag finns en lång rad olika leverantörer av sådan teknik som säljer sina tjänster för så lite som 500 euro i månaden.

En modern upphovsrätt

Är Tobé och Fjellner trots detta oroad över att ett antal kommersiella företag nu ska tvingas investera i igenkänningsteknik är det viktigt att påpeka att många redan gör det, och att det är en viktig del av deras affärsmodell som typiskt sett består av att placera annonser i samband med kulturellt och kreativt innehåll. Annars blir det svårt för plattformarna att övertyga annonsörer för till exempel cyklar att reklamen kommer att visas just för cykelintresserade.

Upphovsrätt är i grunden en äganderätt och ett investeringsskydd. Nuvarande regler är 20 år gamla och har uppenbara brister som hämmar utvecklingen av den digitala inre marknaden. Det är hög tid att höja sig över klyschorna och felaktigheterna i denna viktiga fråga. Ta ansvar för att få till stånd en modern upphovsrätt.