Stiftelsen Artkrisen: Därför anmäler vi Sveriges felaktiga lodjurssiffror till EU

Misha Istratov och Maria Ader
Grundare stiftelsen Artkrisen
Den 1 mars startar licensjakten på lodjur. Det är en art som är rödlistad som sårbar och därmed per definition utrotningshotad i Sverige. Ändå kommer 87 lodjur att skjutas, trots att 327 individer redan har dödats i licensjakt under de två senaste åren.
Troféjakt på lodjur
Den svenska lodjursstammen står för minimala skador på tamdjur i mellersta och södra förvaltningsområdet. Uppsala län kommer att ta bort tio lodjur trots att endast ett får angreps under 2024. Örebro och Västmanlands län kommer att låta skjuta sex lodjur vardera, samtidigt som lodjuren där inte stod för en enda skada under förra året. Varför ska då dessa hotade lodjur skjutas?
Motiveringen är att de statistiskt sett är ”tillräckligt många”. År 2013 beslutades att Sverige skulle ha ett referensvärde (minsta antal lodjur) på 870. Eftersom det i dag finns uppskattningsvis 1 276 lodjur ges utrymme att tillåta jakt. Över 10 000 personer anmäler sig årligen till denna eftertraktade jakt, däribland flera hundra utländska jägare. Skytten får behålla skinnet och Statens veterinärmedicinska anstalt bereder kraniet åt jägaren för en symbolisk summa. Att denna jakt benämns som troféjakt i många sammanhang är inte förvånande
Lodjuren blir färre för varje år. Populationen gick ned med 12 procent mellan 2023 och 2024. Anledningen till att de sydligaste länen avstår jakten i år är för att de är för få där – redan utifrån det alldeles för låga referensvärdet.
Felaktig rapportering
Enligt EU:s regelverk får ett land inte ha färre antal individer av en skyddad art än när det gick med i unionen. Sverige gick med i EU 1995 och nyckelfrågan blir därmed: Hur många lodjur fanns i vårt land för trettio år sedan?
Artdatabankens beräkning för 1995 var 1700 lodjur, men siffran blev under underliga omständigheter felaktigt nedtecknad till 700. Detta upptäcktes 2013 av Artdatabanken och avslöjades av Sveriges Radio. Dåvarande regering valde märkligt nog att ignorera expertmyndighetens avslöjande och beseglade det nuvarande referensvärdet på 870 lodjur. Närmare tusen lodjur försvann alltså ur statistiken, vilket har möjliggjort en årlig jakt.
Lodjuren utför en viktig funktion som ekosystemingenjörer och toppredatorer, något som flera studier har visat är essentiellt för både klimat och miljö.
All tillgänglig statistik, i form av tre olika rapporter från SLU:s främsta lodjursforskare, visar att antalet lodjur i landet år 1997-1998 var mellan 1 600 till 2 400, alltså i snitt 2 000. Kan Sverige ha haft 2 000 lodjur år 1998 och endast 700 lodjur tre år tidigare? Svaret är nej, en sådan tillväxttakt har aldrig någonsin skådats i de svenska landskapen. Enligt SLU:s nyligen publicerade jubileumsbok växte lodjurspopulationen med tio procent årligen mellan 1983 och 1998, vilket omöjliggör det nuvarande referensvärdet.
Godtyckling hantering
I en tid då förlusten av biologisk mångfald räknas som det tredje största hotet mot mänskliga samhällen är det inte acceptabelt att hotade arters antal hanteras godtyckligt av politiker. Bara i Sverige har antalet rödlistade däggdjur och fåglar ökat med 50 procent på endast 20 år.
Lodjuren utför en viktig funktion som ekosystemingenjörer och toppredatorer, något som flera studier har visat är essentiellt för både klimat och miljö. Slutligen skulle en större stam av dessa kattdjur öka möjligheten till en blomstrande ekoturism, på samma sätt som det iberiska lodjuret gjort i Spanien och Portugal. För Sveriges vidkommande skulle det kunna betyda att några hundra troféjägare årligen byts ut mot tusentals fotograferande turister.
EU-reglerna är tydliga. Därför anmäler Insamlingsstiftelsen Artkrisen Sverige till EU-kommissionen för felaktig rapportering av referensvärdet för lodjurets gynnsamma bevarandestatus. Vi ser fram emot en korrigering av siffran, vilket kommer att medföra att det kommer att få växa upp 500-700 ytterligare lodjur i landet som inte får jagas.
Sverige måste följa EU-reglerna
I sommar ska Sverige rapportera referensvärden för skyddade arter till EU, vilket sker vart sjätte år. Det vore klädsamt om detta kunde lösas nationellt i stället för att Sverige får en tillrättavisning efter utredningen som kommer att följa på vår anmälan. Därför anmodar vi regeringen att utreda antalet lodjur som fanns i landet 1995 och korrigera referensvärdet för lodjur i enlighet med evidensbaserade forskningsrapporter.
Det här är inte det enda området där Sverige behöver bli bättre på att följa europeisk miljölagstiftning. Vilket sätt kunde vara bättre att påbörja Sveriges nya bana än med att tillåta nationalikonen lodjuret att återigen fredas och frodas i sina ursprungliga landskap?
Artikeln är skriven av
Misha Istratov och Maria Ader
Grundare stiftelsen Artkrisen















