Staten och kommunerna måste flyga mer för att nå upp till EU-regelverket

Flyget spelar en avgörande roll i det svenska transportsystemet. Det knyter samman ett avlångt, glest befolkat land – med avgörande betydelse för sjukvård, beredskap, export och möjlighet att träffa familj och vänner.

Samtidigt står flyget, liksom andra sektorer, inför bindande klimatkrav – beslutade av Sveriges riksdag, EU och ICAO. Den svenska reduktionsplikten ersätts nu av EU:s ReFuelEU och utsläppshandeln ETS. Alla står på samma grundpelare: ökad användning av hållbart flygbränsle (SAF). Det sänker fossila koldioxidutsläpp med upp till 80 procent och är fast-track till fossilfritt flyg.

Det krävs fler köpare och större volymer

Men regelverken räcker inte. För att sänka de fossila utsläppen här och nu, och för att få i gång produktion och sänka SAF-priset vid pump, krävs fler köpare och större volymer än vad regelverket ger. Det fossilfria bränslet är dyrare och alla konsumenter, även det offentliga, måste därför vara med och bära mellanskillnaden gentemot vad priset är för fossila bränslen. Det görs helt enkelt genom att köpa till fossilfritt bränsle till flygbiljetten, något som bör vara inskrivet i de resepolicys som både näringsliv och offentliga aktörer har för sina medarbetare. Så ser det dock inte ut i dag.

Ramboll pekar i en ny rapport på uppdrag av IATA ut den uteblivna offentliga efterfrågan som ett av Sveriges största hinder för att nå klimatmålen.

Flygbranschen har redan presenterat konkreta färdplaner. Inrikesflyget ska bli fossilfritt till 2030. EU-reglerna täcker ungefär hälften av SAF-behovet för att nå dit.

Om staten och kommuner börjar boka flygresor med SAF, når vi nästan hela vägen. Resten klarar näringslivet.

Staten och Stockholms stad tvekar

Tekniken är redo. SAF-produktionen finns redan i Sverige, om än begränsat, och vi har unikt goda förutsättningar att skala upp. Ändå flyger det offentliga företrädesvis på fossila bränslen.

Och det är inte bara staten som tvekar. Stockholms stad har en resepolicy som förbjuder tjänsteflyg, även när det sker med SAF. Det offentliga säger sig vilja leda klimatomställningen, men agerar ibland tvärsemot. Att inte flyga på fossilfritt bränsle i dag är som att kräva vegansk mat i skolorna – och samtidigt servera fläsklägg i lunchrummet på departementet. Det offentliga säger sig vilja leda klimatomställningen, men när det gäller flyget så tvekar man.

Kostnaden är fullt hanterbar: omkring 200–300 miljoner kronor per år för att hela den svenska offentlig sektorn ska flyga på SAF. Det motsvarar vad det kostar att bygga några kilometer ny järnväg eller en motorvägstrafikplats – men med omedelbar klimatnytta. För flygbranschen skulle det innebära en avgörande signal: investeringsrisken minskar, efterfrågan säkras och tekniken kan skalas upp på allvar.

Låt inte andra länder vinna racet

Ramboll konstaterar i sin rapport att Sverige riskerar att tappa fart i den industriella utvecklingen om vi inte snabbt stärker efterfrågan. Frågan är: ska vi låta andra länder vinna racet om framtidens fossilfria flyg?

Det offentliga måste ta sitt ansvar. Det handlar inte bara om utsläpp, utan om jobb, innovation och trovärdighet. Det är dags att välja rätt biljett – till framtidens fossilfria flyg.