Stärk kommuners och civilsamhällets brottsförebyggande roll

För Vänsterpartiet är det brottsförebyggande arbetet rättspolitikens viktigaste del. Vi vill angripa kriminalitetens orsaker. Samtidigt måste samhället markera gränser mot skadliga handlingar.

Värderingar av vad som bör kriminaliseras förändras. När det handlar om brott mot person kan vi se ökade insikter om att sexuellt våld ofta är allvarligare än fysiskt våld, och att psykiska skador efter övergrepp kan vara än värre. Här har kvinnorörelsen i stort men i synnerhet kvinnojourerna påverkat sedan 70-talet till att också kräva skydd i hemmet och i det privata. De har fått oss att utmana de idéer om makt och maskulinitet som rättfärdigar våld.

Ett aktuellt exempel är förslaget om det nya barnfridsbrottet som förväntas göra det straffbart att låta ett barn se eller höra ett övergrepp mot en anhörig. Att barnen uppmärksammas ger dem inte bara möjlighet till upprättelse utan skapar också möjlighet att påverka deras normalisering av våld som maktmedel. Det kan få en viktig förebyggande effekt på deras eget förhållningssätt. Förhoppningsvis bidrar kunskap om barnens utsatthet också till att kvinnan inte längre stannar för barnens skull utan bryter upp från den våldsamme mannen både för barnens och sin egen skull.

Kriminalisering och straff kan vara brottsförebyggande. Det finns däremot inget värde i att höja straff för höjningens skull, vilket en samstämmig forskning visar.

Dagens idéburna organisationer inkluderar ofta individer med egna erfarenheter som kan bidra till banbrytande arbetsmetoder.

Stärkt förebyggande arbete

Att förebygga brott är ett långsiktigt arbete som kräver en helhetssyn. De allra flesta vinner på ett rättvist och solidariskt samhälle. Basen måste vara en stark välfärd och ett samhälle byggt under ett paraply av feministisk, trygghetsskapande planering. Vänsterpartiet vill därför se politiska initiativ och lagstiftning som framför allt stärker kommuners, civilsamhällets och andra aktörers förebyggande arbete.

Civilsamhällets roll

Civilsamhället utgörs av grupper eller organisationer som agerar tillsammans för gemensamma intressen och som är skilda från såväl staten som marknaden. De bär ett engagemang där drivkraften är något annat än att skapa ekonomisk vinst. Där finns ofta en vilja påverka utifrån en värdegrund, att vara röstbärare.

Organisationerna är viktiga för demokratin både för frågorna de skapar opinion omkring och som en skolning i demokrati. Många idéburna organisationer har dessutom bidragit till innovationer och skapat nya former av välfärdstjänster. Som historiskt exempel kan nämnas sjukkassor som bildades redan på 1700-talet. Dagens idéburna organisationer inkluderar ofta individer med egna erfarenheter som kan bidra till banbrytande arbetsmetoder.

Kvinnojourerna skyddar kvinnor och barn mot ytterligare övergrepp och hindrar i bästa fall också att förövaren fortsätter med sina handlingar. Andra organisationer arbetar också tydligt brottsförebyggande. Det gäller inte minst de som stöttar dem som vill lämna kriminella grupperingar eller våldsbejakande extremistiska grupper, liksom föreningar för tidigare dömda som vill lämna det kriminella livet. Avhopparjourer dit personer kan vända sig när de vill avbryta de kriminella aktiviteterna har sedan flera år drivits av bland annat Exit Fryshuset och Kris (Kriminellas revansch i samhället).

”Vitalisera vår demokrati”

Ska vi lagstifta också om civilsamhällets organisationer? Nej, vi ska rimligen låta dem vara fria att fortsätta vitalisera vår demokrati. Att myndigheter och samarbetsorgan skapas för att stödja dem eller erbjuda utbyten är däremot viktigt. Nu har kommunerna ett lagstadgat ansvar för samhällsplaneringen och för verksamheter som bidrar med insatser i det brottsförebyggande arbetet. Det finns dock inget övergripande kommunalt ansvar för brottsförebyggande arbete. Utredning pågår och en sådan lagstiftning välkomnar Vänsterpartiet.