SSU: Fel att beskatta sexarbete

SLUTREPLIK. Det finns inget annat yrke där forskning visar på att en majoritet utsätts för sexuellt våld i tjänst. Därför vill SSU inte låta sexarbete beskattas, som Cuf och Luf vill. Det skriver Philip Botström och Josefine Helleday, SSU. 

Philip Botström
Förbundsordförande, SSU
Josefine Helleday
Förbundsstyrelseledamot, SSU


Cuf och Luf replikerar att legalisering av sexköp handlar om att skydda personer som frivilligt säljer sex. Som vanligt blir det en fråga om högerns aningslösa syn på innebörden av fri vilja.

För den absoluta majoriteten som säljer sex är det inte ett fritt val, utan ett resultat av de förutsättningar man har fått i livet. Åtskillnaden kan alltså inte bara, som Cuf och Luf verkar tro, göras mellan trafficking och frivilligt sexarbete. Man behöver beakta orsaker som psykisk ohälsa, fattigdom och utanförskap även när valet att ha sex mot ersättning sker på “eget initiativ”. 

Vem skulle gynnas?

Vid en legalisering av sexköp skulle dagens rättsliga skydd – att sexköparna begår en brottslig handling – tas bort för denna absoluta majoritet av de som säljer sex. Vem skulle rättsligt gynnas? Den som “valt” att sälja sex, men av ekonomisk utsatthet eller psykisk ohälsa? Eller den som utnyttjat situationen, inte kan lagföras för sexköp och inte heller riskerar dömas för oaktsam våldtäkt eftersom “samtycke” har konstruerats i samband med transaktionen?

Ideologiska skygglappar

Det saknas belägg för att våld mot prostituerade ökar i samband med kriminalisering av sexköp. I legaliseringsdebatten lyfts ofta Nya Zeeland som vid sin avkriminalisering av sexköp fick resultatet av en ökad känsla av trygghet hos de som sålt sex. Det hade dock tidigare varit kriminellt även att sälja sex. Sverige kan alltså inte jämföras på samma premisser eftersom att vi i över två årtionden inte har sett prostitution som en kriminell handling.

SSU är emot legalisering av sexköp utifrån vetskapen att majoriteten som säljer sex gör det utan fri vilja. Cuf och Luf väljer genom ideologiska skygglappar att bortse från detta. Därför är vi glada att regeringen nu föreslår skärpta straff för sexköp. Samtidigt måste de sociala insatserna förbättras. Åsikten att inte legalisera sexköp delas av organisationer som Inte din hora, Talita och även den svenska Amnesty-delegationen som röstade nej till att avkriminalisera sexköp och därefter har valt att “inte jobba aktivt med frågan”.

Stärk – inte försvaga 

Luf menar att prostitution kan likställas med vilket annat yrke som helst. Det finns dock inget annat yrke där forskning visar att en majoritet utsätts för sexuellt våld i tjänsten. Därför vill SSU inte låta sexarbete beskattas eller generera förmåner, som Cuf och Luf vill.

När Tyskland lät prostituerade ta del av det statliga socialförsäkringssystemet hade 44 personer skrivit in sig efter drygt 10 år, jämfört med de omkring 400 000–500 000 personer som då beräknades sälja sex i landet. Om fler ska få ta del av socialförsäkringar behöver bättre försörjningsalternativ ges och socialförsäkringarna måste stärkas – system som Cuf och Luf annars brukar vilja försvaga.

"Behov av pengar"

Luf skriver vidare att en städerska inte städar andras hus för att hon egentligen vill utan för att hon behöver kunna försörja sin familj. Genom att applicera detta resonemang på prostitution kan sägas att någon som säljer sex inte gör det för att man vill ha sex, utan för att man är i behov av pengar.

Luf, vad brukar vi kalla sex som sker fast man inte vill?

Forrige artikel Weimers (SD): Socialdemokrater röstar för mer pengar till EU Weimers (SD): Socialdemokrater röstar för mer pengar till EU Næste artikel Cuf: Vi skäms – C måste göra det som är bäst för de utsatta Cuf: Vi skäms – C måste göra det som är bäst för de utsatta