Skolpengen dränerar den kommunala skolan

I min nya bok ”En negativ spiral – kampen om den kommunala skolans resurser” visar jag, med utgångspunkt i samtliga skolbudgetar 2021 och delårsrapporter och budgetar från 2020, hur den orättvisa skolpengen dränerar kommunala skolor på resurser när friskolor etablerar sig.

När skolpengen är lika mellan huvudmännen innebär det att kommunerna inte får finansiering för de tomma skolplatser som de enligt lag måste ha. Eftersom utbudsansvaret är ofinansierat skapas det underskott i den kommunala skolbudgeten när många elever slutar i den kommunala skolan eller när elevkullarna inom kommunen minskar.

Underskott beror på ersättning till friskolor

Jag har under de senaste åren läst mängder med nämndhandlingar där kommuner som har koncerndrivna friskolor skriver att en del av, eller hela, underskottet beror på ökad ersättning till friskolor. I år har 97,9 procent av kommunernas utbildningsnämnder krav på kostnadsminskningar. För varje elev som slutar i den kommunala skolan minskar resurserna, samtidigt som kostnaderna kvarstår eftersom en skolas kostnader till 90 procent är fasta. Hyra och lönekostnader minskar inte om några elever per klass slutar.

Företrädare för friskolelobbyn hävdar ofta att det är rättvist att skolpengen är lika för kommunala och enskilda huvudmän. Det är en väntad åsikt från dem som har i uppdrag och betalt för att företräda enskilda huvudmäns ekonomiska intressen.

Lika och likvärdig olika saker

Men de har fel när de hävdar att lika skolpeng mellan huvudmännen är samma sak som likvärdig skolpeng eftersom kommunerna har lagstadgat utbudsansvar. Det innebär att kommuner är skyldiga att tillhandahålla skolplatser till alla kommunens invånare, i alla geografiska delar av kommunen. Friskolor har inte det ansvaret, de kan välja skolans geografiska plats och antal elever de vill ha i sina skolor. Kommuner måste däremot ha beredskap att ta emot elever om en friskola stänger samt för elever som byter skola eller flyttar in i kommunen.

Skolgången för eleverna i den kommunala skolan blir lidande.

I skolpengen finns en inbyggd överkompensation till friskolor vilket får konsekvensen att friskolor som kollektiv är överkompenserade samtidigt som kommunala skolor är underfinansierade. När en kommun har underskott ökar genomsnittskostnaden per elev eftersom man har gjort av med mer pengar än vad man har budgeterat för vid årets början och då måste kommunen ersätta alla friskolorna inom kommunen med motsvarande belopp per elev.

Skolkoncernerna är vinnarna

Ett av alla exempel är Sundsvalls barn- och utbildningsnämnd som har en prognostiserad extra ersättning till friskolorna på cirka 41,5 miljoner i år eftersom de har underskott. Det är skolpengens överkompensation till friskolorna som möjliggör skolkoncernernas etablering och expansion.

Jag har sett ett mönster i nämndhandlingarna att skolkoncerner ansöker om etablering och/eller expansion i kommuner med stora budgetunderskott. Skolkoncernerna vet att de får högre ersättning desto sämre ekonomi kommunen har. De vet också att när kommunala skolor får minskade resurser riskerar skolorna att bli mer stökiga och få sämre rykte vilket ökar tillströmningen av elever till friskolor.

Skolkoncernerna vet att det främst är elever från akademiska hem som byter till friskolor. För kommunerna blir allt det här en negativ spiral som inte går att bryta. Kombinationen av en orättfärdigt fördelad skolpeng, kötid som urval och att friskolor har en hög andel elever från akademiska hem skapar lönsamhet för koncernerna.

Bryt den negativa spiralen

Andra sidan av myntet är att den kommunala skolans ekonomiska förutsättningar undermineras. Skolgången för eleverna i den kommunala skolan blir lidande. Anledningen till att de här konsekvenserna uppstår har sin grund i systemfelet i resursfördelningen. För att komma till rätta med de konsekvenser som det leder till för de kommunala skolorna behöver skolpengen differentieras utifrån vilket ansvar och skyldigheter en skola har.

Den statliga utredaren Björn Åstrand har lagt fram väl genomarbetade förslag om både differentierad skolpeng och gemensamt skolval och som har fått ett starkt stöd av flera tunga remissinstanser. Det är bara med hjälp av en differentierad skolpeng som kommunerna kan bryta den negativa spiralen.