Skevt att bara psykiskt friskas integritet värnas

Daniel var bara 34 år gammal när han dog. Han dog av blodproppar i lungorna efter att legat fastspänd i en bältessäng på en psykiatrisk klinik i 42 timmar. Enligt psykiatrin var han ”hotfull” och ”instabil” och så kan det säkert ha varit så inledningsvis men jag har svårt att se att en människa kan vara hotfull i nästan två dygn utan avbrott.

Tvångsåtgärderna ökar, oklart hur mycket

Det finns ett ganska avslappnat förhållande till att rapportera åtgärder som innebär långtgående ingrepp i enskildas fri- och rättigheter

Tvångsåtgärder får bara utföras i yttersta undantagsfall och under så korta perioder som möjligt enligt nuvarande lagstiftning, och ändå tycks de öka. Under 2019 vårdades över 12 000 personer med tvång. Det är 10 procent fler än 2011. 1 384 av dem utsattes för bältesläggning, en ökning med 40 procent under samma tid, enligt Socialstyrelsens offentliga statistik.

Men det stämmer sannolikt inte, säger Socialstyrelsen, då siffrorna sannolikt snarare speglar en ökning när det gäller rapporterade tvångsåtgärder. Det antyder att det finns ett ganska avslappnat förhållande till att rapportera åtgärder som innebär långtgående ingrepp i enskildas fri- och rättigheter och som dessutom i värsta fall kan få dödlig utgång.

Det är tankeväckande att vi i integritetens namn har god ordning på hur många övervakningskameror vi har i landet, men bara en vag uppfattning om ur många personer med akuta psykiatriska tillstånd som utsätts för tvångsåtgärder, som innebär att en person bältas på en brits eller avskiljs från umgänge med andra människor.

Tveksamt om IVO har koll, anser JO

Finns det då ingen kontroll? Jovars, i alla fall finns det ett ansvar för kontroll. Inspektionen för Vård och Omsorg, IVO, ansvarar för tillsyn över bland annat hälso- och sjukvården sedan 2013.

IVO har en vision – Vi har koll! Men det är tveksamt om de kommit särskilt långt med att förverkliga den visionen. Det finns skäl att misstänka motsatsen, för granskaren har också en granskare.

Under våren 2019 gjorde Justitieombudsmannen, JO, en tillsyn av IVO:s arbete med att kontrollera tvångsåtgärder mot personer med psykisk sjukdom. IVO konstaterade då själv att myndighetens uppföljning av vårdgivarnas användning av tvångsåtgärder ännu inte hade nått den potential den borde ha.

Förlitar sig på sitt ”tillsynsminne”

På frågan om hur IVO kan få den information som behövs för att kunna följa upp tvångsåtgärder som enskilda med psykisk sjukdom utsätts för hänvisade ledningen till att det finns ett förslag om en nationell beslutsjournal som de ansåg skulle gagna myndighetens tillsyn över användningen av tvångsåtgärder.

Men i väntan på den kunde JO konstatera att det saknades riktlinjer och verktyg på myndigheten varför de olika tillsynsavdelningarna helt sonika tog fram lokala rutiner och förlitade sig på sitt tillsynsminne när det gäller att bedöma i vilken utsträckning vårdinrättningar använder sig av tvångsåtgärder.

Anmärkningsvärt med bältesläggning i tre dygn

Om en bältesläggning pågått 72 timmar eller mer ska vårdgivaren rapportera det på en blankett, med ett kryss. Den tidsgränsen är för IVO en signal för när en chef på myndigheten ska ta ställning till om myndigheten ska inleda en särskild granskning. JO konstaterar att det framstår som anmärkningsvärt att en fastspänning ska ha pågått tre dygn innan IVO anser att det finns skäl att ägna den särskild uppmärksamhet. Vi är väl få, utanför tillsynsmyndigheten, som inte finner detta anmärkningsvärt.

Under medeltiden var familjen fri från ansvar för eventuella problem en familjemedlem med psykisk sjukdom orsakades om hen var fastkedjad. Förra året uppmanade en människorättsorganisation 60 utpekade länder att förbjuda användningen av kedjor och bojor. Inget av dem var Sverige. Men kanske finns det skäl att stärka rättssäkerhet och integritet för personer med psykisk sjukdom även här.

Jag vet att det finns psykiatriska tillstånd som medför att den enskilde mår bättre av att hindras från att utföra vissa handlingar som beror på den rädsla, raseri eller förtvivlan som sjukdom kan medföra. Men där ingår inte att bälta en person i flera dygn eller att isolera personen i veckor, och ibland år.

Integritet förbehålls de psykiskt friska

2016 utredde jag möjligheterna för att minska tvångsåtgärder mot barn. Vi lämnade ett stort antal förslag, bland annat en utvecklad insyn och tillsyn i den psykiatriska tvångsvården. Sedan dess har antalet bältesläggningar av barn enligt Socialstyrelsens statistik minskat med tre och antalet avskiljningar med en. Men, de siffrorna stämmer nog å andra sidan inte, utan speglar kanske huvudsakligen benägenheten att rapportera in åtgärderna. Ingen vet, eftersom ingen tittar in och frågar.

Det är något skevt med att jag kan förvänta mig den högsta integriteten så länge jag är frisk men om jag blir psykiskt sjuk är det inte säkert att någon reagerar på att jag är fastspänd i tre dygn.