SFS: Om politiken kör över experterna måste politiken ta hela ansvaret

DEBATT. Karin Röding har varit en stark profil inom högskolesektorn och hennes avgång är ett stort misslyckande. Vi har blivit så blinda i att provets genomförande är ett tecken på regeringens beslutsamhet, att vi glömt varför vi har ett högskoleprov, skriver Sveriges förenade studentkårer (SFS).

Simon Edström
Ordförande, Sveriges förenade studentkårer (SFS)
Linn Svärd
Vice ordförande, Sveriges förenade studentkårer (SFS)


Förra veckan meddelade Universitets- och högskolerådets (UHR) generaldirektör Karin Röding att hon avgår efter turerna kring högskoleprovet. Röding har varit en stark profil inom högskolesektorn i många år och hennes avgång kan inte ses som något annat än ett stort misslyckande. Vi är mindre intresserade av den pajkastningsmatch som cirkulerat runt denna fråga och mer av att analysera vad som hänt och se till framtiden.

Total förvåning

Låt oss börja med det uppenbara: Allt detta kunde hanterats mycket bättre. Signalen efter att politiken av en eller annan anledning inte gick vidare med UHR:s förslag i våras var att höstprovet inte skulle bli av. När politiken då omkring sommaren drev på för motsatsen utan utlovande om mer resurser skavde detta med de processer som funnits i decennier kring provets genomförande.

När UHR:s beslut i augusti kom om att höstprovet ställs in blev det snabbt en partipolitiserad fråga. Det räckte inte med hård kritik från oppositionen utan provets genomförbarhet skulle aktivt påvisas för att visa att regeringen var lat, inkompetent eller obrydd. När lärosätena uttalade sig om att provet inte borde genomföras förväntade sig många att frågan om ett höstprov hade dött. Förvåningen var därmed total när regeringen i början av förra veckan oförankrat aviserade att provet ändå skulle kunna bli av och detta med hjälp av en samordnare.

Att samordnaren skulle bli en överrock för lärosätena och UHR var en stor anledning till Rödings olyckliga avgång.

Kommer få konsekvenser

Under denna debatt har det ibland ifrågasatts varför SFS jobbar med denna fråga. Dels finns ingen naturlig part för att representera presumtiva studenters intresse utan ansvaret ligger någonstans mellan elevorganisationerna och SFS. Dels påverkar det hela högskolan och befintliga studenter när antagningsförfarandet förändras. Men det påverkar också i hög grad många andra frågor vilket exemplifieras med Rödings avgång. På grund av detta agerande kommer högskolesektorn förmodligen inte vara sig lik framöver och det kommer få direkta eller indirekta konsekvenser för alla Sveriges studenter.

Misstag har begåtts

Det är lätt att säga att regeringen borde gått vidare med UHR:s rekommendationer efter vårens inställda prov, att tidigt köra över lärosätenas till synes styva processer och att förankra planerna om samordnaren mer med utförande myndigheter. Allt detta är rättmätig kritik men under då rådande förutsättningar var dessa nog inte lätta beslut att ta.

Hade denna fråga prioriterats i vår hade andra kunnat falla, hade lärosätena körts över innan sommaren hade det då som nu brutit praxis om myndigheters autonomi och expertroll och hade samordnaren förankrats hade förmodligen många direkt huggit tillbaka.

SFS har blivit kritiserade för att “springa regeringens ärenden” och här vill vi vara tydliga med att betydande misstag har begåtts av sittande regering. Detta till stor del till följd av en utbredd och rättmätig osäkerhet om regeringens roll i en sådan krissituation som en pandemi är. Att de argument som använts för provets genomförbarhet till stor del varit felaktiga har sannolikt inte heller hjälpt.

Syftet har glömts bort

Det ironiska med allt detta är att sakfrågan i stort sett har glömts bort. Högskoleprovet handlar inte om att möjliggöra för fler att studera – det avgörs av mängden högskoleplatser – utan att bestämma vilka som ska få studera vad.

Vi har kollektivt bestämt oss för att ens gymnasieår inte ska vara definierande för våra möjligheter till högre studier livet ut. När mängden skrivande på provet nu begränsas, möjligtvis ännu kraftigare än redan aviserat om man lyssnar till samordnaren, vet vi inte än vilka konsekvenser det får för rättvisan om vilka som får vilka högskoleplatser. Trots att det är hela syftet med provet.

Vi har blivit så blinda i att provets genomförande är ett tecken på regeringens framgång och beslutsamhet, att vi glömt varför vi ens har ett högskoleprov.

Politiken måste ta allt ansvar

“Politik är att vilja” sägs det som motivering till att folket via politiken ska bestämma, inte byråkrater och experter. Vill politiken detta så ska det vara så, vi lever trots allt i en demokrati. Men när politiken kör över experter måste politiken vara beredd på att ta allt ansvar som det kan medföra, oavsett positivt eller negativt utfall.

Om provet nu genomförs och leder till ett stort misslyckande måste allt ansvar landa på dem. Vår främsta förhoppning är att vi kan gå vidare från denna fråga, lära oss från de misstag som begåtts och se till att vi inte gör exakt samma misstag med osäkerhet och kortsiktighet i andra frågor framöver.

Forrige artikel Greenpeace: Politiken är fast i det förflutna Greenpeace: Politiken är fast i det förflutna Næste artikel Slutreplik: Glädjande besked från UHR Slutreplik: Glädjande besked från UHR