Satsa på insatser - utan tvång

Sommaren 2023 tillsattes utredningen om Åtgärder för stärkt trygghet i den byggda miljön mot bakgrund av de stora problemen med kriminalitet och otrygghet i många utsatta områden. Uppdraget är att ta fram förslag för att införa så kallad obligatorisk platssamverkan, där fastighetsägare ska kunna tvingas ta ansvar för trygghetsåtgärder som är kommunens eller annan aktörs ansvar och inte den enskilda fastighetsägarens. Det vill säga åtgärder som fastighetsägaren inte har rådighet över.

Tidöavtalet kan tolkas som att införandet av obligatorisk platssamverkan ska genomföras i områden med särskilda utmaningar, där polisens lista över utsatta områden nu har kompletterats med en betydligt mer omfattande lista över problemområden framtagen av SCB och Boverket.

För att lyfta utsatta områden krävs insatser som är anpassade efter platsens unika behov, inte ett generellt regelverk som tar lite hänsyn till den lokala kontexten

De 180 områden som myndigheterna pekar ut har en särskilt allvarlig problembild med flera faktorer kopplade till utanförskap. I deras genomgång av Sveriges över 3 300 regionala statistikområden framgår att de identifierade problemen också förekommer enskilt även i fler områden. Till exempel har Gamla stan i Stockholm och Visby innerstad en hög andel anmälda brott, men saknar andra problem. De är tvärtom några av landets mest attraktiva för turism och företagande.

Andra exempel utgörs av studentområden i Lund och Uppsala, där många har en svag arbetsmarknadsetablering och mindre orter i glesbygd med bristande samhällsservice, där problemen kan handla om svaga skolresultat eller höga ohälsotal.

Sambanden är inte alltid självklara

Det här illustrerar en utmaning för lagstiftaren. Problemen är av olika karaktär och sambanden mellan dem är inte alltid självklara. Platssamverkan kan bidra positivt för att hantera vissa problem, men saknar betydelse för andra. Och de flesta av de problemfaktorer myndigheterna adderar ligger bortom fastighetsägares möjligheter att påverka i närmiljön. Tvingande lagstiftning om platssamverkan ändrar inte på det.

Obligatorisk BID-samverkan riskerar tvärtom att skapa fler problem än det löser. Att tvinga fram en samarbetsmodell på så skiftande områden riskerar att underminera lokalt förankrade insatser som bygger på frivilligt engagemang och skapa en rigid struktur där flexibilitet är nödvändig. Aktörer utan intresse av att bidra till områdets sociala utveckling involveras till förfång för det arbete som redan pågår. För att lyfta utsatta områden krävs insatser som är anpassade efter platsens unika behov, inte ett generellt regelverk som tar lite hänsyn till den lokala kontexten.

Lösningen ligger inte i ett obligatoriskt system

I stället för att lagstifta om obligatorisk BID-samverkan föreslår vi:

1. Utveckla frivillig platssamverkan. Sänk trösklarna för fastighetsägare, kommuner och andra aktörer att på frivillig grund delta i platssamverkan så kan vi stärka befintliga strukturer utan att tvinga fram samverkan där den inte behövs.
2. Undanröj hinder för kommunalt deltagande. I dag finns juridiska hinder som försvårar kommunens roll i samverkan. Genom att klargöra och förenkla regler för kommunal samverkan kan vi skapa tryggare och mer attraktiva områden.
3. Satsa på kunskapsutveckling. Vi föreslår att regeringen inrättar ett kunskapscentrum för platssamverkan för att stödja kommuner, fastighetsägare och andra aktörer i att hitta rätt lösningar för varje område.

Att skapa tryggare och mer attraktiva områden är en prioriterad fråga för oss alla. Men lösningen ligger inte i att obligatoriskt system som inte tar hänsyn till lokala behov och förutsättningar. Vi uppmanar regeringen att tänka om och satsa på insatser som skapar långsiktig och platsanpassad förändring – utan tvång.