S: Sveriges roll i EU försvagas när SD får sätta villkoren

Världen har förändrats snabbare på fyra år än på flera decennier. Geopolitiken styr ekonomin. Handel används som maktmedel. Energiförsörjning är säkerhetspolitik.

I USA driver Trump en nationalistisk och protektionistisk linje där tullar och handelsvillkor blivit politiska verktyg. I öst fortsätter Putins Ryssland sitt brutala krig mot Ukraina och sin destabilisering av Europa. Kina mobiliserar staten för att dominera med batterier, elfordon och strategiska råvaror.

Auktoritära ledare sätter bokstavligt talat världen i brand.

Ett svagt ledarskap i en osäker tid 

När Ulf Kristersson (M) ska stå upp för svensk säkerhet, svensk industripolitik och svensk grön teknik för svenska jobb så är verkligheten den att han knutit sig hårt till Jimmie Åkesson (SD).

Så mycket hårdare än vad Kristersson gav uttryck för, då för fyra år sedan. Då fick han det att låta som att det bara skulle bli på några få områden där de redan var överens.

Det blev hela budgeten, alla politikområden, utrikespolitiken och EU-politiken. I en allt osäkrare värld har Kristersson bundit sig till Åkesson som hyllat Trump och vars partimedlemmar har nazistgömmor och ryska narrativ.

Samtidigt lyfter ryska drönare och landar på fartyg i Öresund utanför Malmö. Kanske hade det varit en bra idé om Kristersson välkomnat initiativet om EU:s drönarförsvar i stället för att dissa det?

I en tid när ledarskap behövs mer än någonsin på den internationella och europeiska arenan syns Kristerssons svaga ledarskap mest.

Ett Sverige som tappar fart

Statsministern upprepar att Sverige är ”väl positionerat” och att regeringen ”redan gör allt rätt”. Samtidigt har vi en arbetslöshet som tillhör de högsta i EU. Nära en halv miljon människor står utan arbete. Svensk fordonsindustri pressas. Hushåll kämpar med höga elräkningar.

När finansministern dessutom meddelar att reformutrymmet är slut för de kommande fyra åren signalerar regeringen att den inte tänker agera kraftfullt. I en tid när andra länder mobiliserar, investerar och bygger allianser väljer Sverige att stå still.

Det är inte omvärlden som håller oss tillbaka. Det är bristen på ledarskap.

Runt om i Europa formas samarbeten för att bygga energiproduktion, stärka värdekedjor och attrahera investeringar. Staten kliver fram för att minska risker och möjliggöra privat kapital.

Sverige borde vara en pådrivande kraft för att kanalisera privata investeringar till europeisk industri och grön teknik

I Sverige fastnar regeringen i en föråldrad föreställning om att staten helst ska stå vid sidan av. Men modern industripolitik handlar om att säkra el, kompetens, kapital och långsiktiga spelregler så att företag vågar investera här – i grön teknik, batterier, stål och avancerad tillverkning.

SD-broms i regeringens politik

Frågan är varför regeringen inte gör mer. En uppenbar del av svaret är Åkesson. Sverigedemokraterna har ett motstånd mot grön teknik och en politisk världsbild som ligger närmare Trumps nationalism än den europeiska samarbetslinjen.

När regeringen gång på gång duckar i energifrågor, tvekar i EU-samarbetet och inte förmår samla kraft kring en tydlig industripolitisk strategi är det svårt att bortse från att den hålls tillbaka av en samarbetspartner med en annan riktning.

Kristersson säger att han leder landet. Men statsminister begränsas av sitt beroende – och gör därför inte jobbet.

Europa är vår livlina

För Sverige är EU avgörande. Den inre marknaden är grunden för våra exportjobb och vår säkerhet. I en tid av Trump och Putin behöver Europa hålla ihop, mobilisera kapital och stärka sin industriella bas.

Sverige borde vara en pådrivande kraft för att kanalisera privata investeringar till europeisk industri och grön teknik. Vi borde bygga allianser, forma regler och stärka vår konkurrenskraft.

Det kräver närvaro, tydlighet och politiskt mod. Vad gör statsministern egentligen på EU:s toppmöten? Vad är Kristerssons initiativ och segrar? Var är hans vinster för Sverige?