Riksrevisionens kritik: Svag kontroll av statligt stöd till civilsamhället
Svag kontroll av de statliga bidragen till civilsamhället gör att risken för fusk och missbruk är stor, och det äventyrar legitimiteten. Riksrevisionen har granskat fyra myndigheters uppföljning. ”Kontrollen bygger på tillit och har inte riktigt hängt med utvecklingen i samhället”, säger Leif Svensson som har varit projektledare.
Anders Gustafsson
Redaktör Altinget Civilsamhälle och Altinget ArbetsmarknadGranskningen initierades den 19 januari 2022, och fyra statliga myndigheter som tillsammans fördelar drygt 1,4 miljarder kronor varje år har undersökts: Jämställdhetsmyndigheten, Myndigheten för stöd till trossamfund, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, samt Socialstyrelsen.
Ineffektiv bidragsgivning
Rapportens huvudsakliga slutsats är att myndigheternas bidragsgivning inte är tillräckligt effektiv och att kontrollen behöver stärkas.
– Bidragsgivningen till civilsamhället bygger av tradition på tillit, samtidigt som risken för fusk och missbruk har ökat under senare år. Kontrollerna behöver därför förstärkas, säger Leif Svensson till Altinget.
Riksrevisionen beskriver hur myndigheterna historiskt har utgått från att organisationer har gett korrekta uppgifter och inte använt medlen på ett felaktigt sätt eller på ett sätt som strider mot samhällets grundläggande värderingar. ”Under senare år har det dock framkommit allt fler uppgifter som visar att denna premiss inte längre håller.”
Saker har förändrats som gör att den fullständiga tilliten som tidigare har rått på just det här området inte längre är ändamålsenlig.
Behöver förbättra kontrollen
I rapporten skriver de att dagens riskbild gör att samtliga de granskade myndigheterna behöver utveckla sin kontrollverksamhet.
– Syftet har inte varit att fastställa omfattningen av fusk. Brottsförebyggande rådet, Skatteverket och Säpo har pekat på att riskerna har ökat över tid. Men kontrollen bygger på tillit och har inte riktigt hängt med. När det finns ekonomiska bedragare så söker de sig till områden där risken för upptäckt är liten och där det finns pengar att tjäna, säger Leif Svensson.
Ni rekommenderar skärpt kontroll men skriver också att det inte får bli en administrativ börda för civilsamhällets organisationer, att ansvaret ska ligga på myndighetsnivå. Är det praktiskt möjligt?
– Ja. Det ska sägas att det inte är så att det inte redan finns någon kontroll. Alla myndigheter gör utifrån förordningskrav en grundläggande kontroll av skatteskulder och annat. Men mycket bygger på dokument och vad man säger från föreningarna. MUCF framstår som bäst av dem vi har granskat.
– Men det görs sällan några verksamhetsbesök eller någon koll på internet. Det behövs en sorts ”reality check”. Man kan inte ha fullständig tillit utan myndigheterna behöver också kontrollera att organisationerna efterlever de krav som finns. Men det innebär inte att civilsamhället ska skicka in en massa extra dokument.
Ni nämner i rapporten att det inte finns något företrädarregister, men att inrätta ett finns inte med i era rekommendationer?
– Vi har haft ett visst utbyte med Skatteverket, och det finns vissa problem med att det är så lätt att inrätta en ideell förening. För då vet man inte vem som står bakom. Det kan vara personer med yrkesförbud, och det finns en risk att man använder föreningen som ett brottsverktyg.
– Men vi har inte underlag för att ge rekommendationer om detta. Det går till exempel inte att registrera hursomhelst när det gäller ett religiöst samfund eller några som jobbar med hbtq-frågor.
20 miljarder varje år
Staten fördelar årligen cirka 20 miljarder till civilsamhällets organisationer. Bidragsgivningen sköts via ett 40-tal myndigheter och i vissa fall via den så kallade självförvaltningsmodellen, där exempelvis Folkbildningsrådet och Riksidrottsförbundet sköter vissa uppgifter som vanligtvis hanteras av myndigheter. Bidragsgivningen regleras av ett 80-tal förordningar.
Eftersom Riksrevisionen redan har granskat stödet till idrotten och studieförbunden så ingår de inte i den aktuella rapporten. Även Allmänna arvsfondens bidrag undersöks och ska redovisas i november i år.
Det ni egentligen skriver är att vi är på väg bort från ett högtilitssamhälle?
– Saker har förändrats som gör att den fullständiga tilliten som tidigare har rått på just det här området inte längre är ändamålsenlig. Visar det sig då att oseriösa aktörer utnyttjar tilliten så undergrävs den på allvar. Den blinda tilliten är nog ett passerat stadium, säger Leif Svensson.
- Låt en lämplig myndighet att inrätta en central databas med alla tillgängliga statsbidrag till civilsamhället. Och vilka organisationer som har fått del av stöden.
- Lämpliga myndigheter bör inrätta nationella stödfunktioner när det gäller väsentliga risker i samband med bidragsgivningen till civilsamhället. Stödfunktionerna ska kunna bistå bidragsgivande myndigheter med särskild kompetens om finansiella risker, våldsbejakande extremism och icke-demokratisk verksamhet.
- Bidragsgivande myndigheter bör utveckla och stärka sin kontroll, till exempel genom att öka frekvensen av riskbaserade verksamhetsbesök.
- Bidragsgivande myndigheter bör förbättra bidragsmottagarnas möjligheter att leva upp till bidragskraven, exempelvis genom att tillhandahålla grundläggande utbildning om vilka krav som ställs på bidragsmottagande organisationer.