Replik: Patent- och registreringsverket måste moderniseras

När det gäller det immateriella värdeskapandet har Sverige några särdrag, två positiva och ett negativt. Tillgången på affärsängel- och riskkapital är mycket gott ur ett europeiskt perspektiv. Detta gynnar start-upp-aktiviteten med tydliga resultat.

Svenska lärare är aktiva uppfinnare

Vid svenska lärosäten gäller det så kallade lärarundantaget. Det innebär att lärare äger rätten till sina uppfinningar. De är mycket aktiva uppfinnare, drygt sex procent av patenten i Sverige har universitetsforskare som uppfinnare. Siffran är något högre än USA. I Frankrike och Italien handlar det om tre respektive fyra procent.

Hittills har Patent- och registreringsverket varit förtegen om de immateriella skyddens svagheter för de mindre aktörerna som inte kan bekosta en rättegång. 

Beträffande rättstvister och förhandlingslösningar skiljer sig Sverige från omvärlden. En utvecklad praxis och höga kostnader medför att det är synnerligen ovanligt att en finansiellt svag part vinner en tvist. En ekonomiskt svagare aktör drar sig hellre ur en tvist och avslutar ett utvecklingsprojekt än att få frågan prövad i domstol. Dessa tvister faller i praktiken inte under allmänt åtal. Detta problem har genom särskild lagstiftning motverkats framgångsrikt i Tyskland, England och Wales.

Konkurrenskraften i Sverige gynnas av de globala förtagens stora utvecklings-budgetar och avancerade immaterialrättsstrategier. Samtidigt missgynnas konkurrenskraften av de svaga rättsliga ramvillkoren för de mindre företagen. Småföretagens kompetens utpekas som svag i många rapporter.

Mindre aktörer förlorar rättstvister

Därutöver har myndigheten flera utmaningar som generaldirektören särskilt måste beakta. Patent- och registreringsverket måste hålla minst 100 granskare för att kvalificera sig för delar av de internationella samarbetena. Det nya gemenskapspatentet, som ersätter de nationella patenten, kommer sannolikt att minska behovet av granskare i Sverige.

Gemenskapspatenten är kostnadseffektiva för företagen. Däremot kommer rättegångsreglerna för dessa patent inte att ha funnit sin praxis förrän om ett eller två decennier. En minskning påverkar även PRV:s roll, som ”utbildare” av patentingenjörer till svensk industri.

Hittills har Patent- och registreringsverket varit förtegen om de immateriella skyddens svagheter för de mindre aktörerna som inte kan bekosta en rättegång. Vi vet att tvister är mycket vanliga, i synnerhet om patenten bedöms värdefulla. Denna tystnad är beklaglig och ökar inte myndighetens trovärdighet hos mindre aktörer.

Utmaningarna för Sverige och PRV:s generaldirektör är att åtgärda underlåtenheterna. Här har myndigheten en avgörande roll att spela, och de nya samarbetssignalerna är mycket välkomna.