Rektorsuppdraget växer men resurserna minskar

Skolledare har ett avgörande uppdrag: att leda och organisera utbildningen för barn och elever i en tid av växande samhällsutmaningar. Men vad händer när förutsättningarna för att lyckas inte finns?

Nio av tio kommuner har krympt skolbudgeten

Vi vet att nio av tio kommuner har skurit i skolbudgeten de senaste åren. Nu visar vår nya undersökning att sex av tio skolledare i kommunal grundskola tvingats fatta ekonomiska beslut som riskerar försämra elevernas möjligheter att klara skolan.

Att resultaten ligger kvar på samma nivå som 2023 visar att problemen är strukturella, inte tillfälliga. Det visar att regeringen och skolhuvudmännen, trots kännedom om situationen, varken har tagit ansvar eller agerat kraftfullt nog.

Samtidigt växer rektorsuppdraget hela tiden. Uppgifter kopplade till föräldrakontakter, säkerhet, elevhälsa och budgetuppföljning blir alltmer komplexa, utan att andra funktioner stärks. Under mandatperioden är dessutom 18 utredningar planerade eller presenterade på skolområdet, och ansvaret att genomföra förändringarna läggs i rektorns knä.

Har rektorer över huvud taget det mandat, de resurser och den tid som krävs för att implementera reformerna?

Skolledarna hinner inte med

I sammanhanget är det också bekymmersamt att skolhuvudmän använder rektorer som brickor i ett förvaltningsspel. Det är inte ovanligt att rektorer ansvarar för flera skolenheter med hundratals medarbetare och tusentals elever, samtidigt som biträdande rektorer leder enskilda skolenheter utan ett formellt ansvar enligt skollagen. Det skapar otydlig styrning med konsekvensen att rektorn inte kan vara den pedagogiska ledare som skollagen föreskriver. Det gör det också svårt för elever, personal och vårdnadshavare att få tillgång till sin rektor.

Det är inte rimligt att barnen och elevernas utbildning är beroende av kommunens ekonomi.

Sammantaget innebär det att skolledarna inte kan göra tillräckligt för det skolan och förskolan finns till för – barnen och eleverna. Skolledarna tvingas fatta beslut som de själva upplever kan skada barnens och elevernas rätt till en likvärdig skola. De ska ansvara för helheten men saknar styrmedel att påverka den. För vissa blir konflikten mellan uppdragets krav och yrkesetiken så allvarlig att de till slut ser sig tvungna att lämna uppdraget.

Låt staten fördela resurser efter behov

Sveriges Skolledare föreslår fyra åtgärder för att säkra barnen och elevernas rätt till en kvalitativ utbildning:

1. Inför Lex Edico som ett skydd för barnens och elevernas rätt till utbildning. En ny lagstiftning som klargör rektors ansvar och mandat samt tydliggör vilka förutsättningar som måste finnas för att rektor ska kunna ta ansvar. Förarbetet är redan gjort, det är dags för regeringen att agera.
2. Staten ska ta huvudansvar för finansiering, resursfördelning och likvärdighet. Det är inte rimligt att barnen och elevernas utbildning är beroende av kommunens ekonomi. Staten måste säkerställa att resurser fördelas efter behov.
3. Avskaffa konstruktionen områdesrektorer. En rektor är en rektor. Skollagens skrivning om en rektor en enhet måste återfå sin rättskraft så att huvudmän inte kan tillsätta biträdande rektorer på rektorstjänster.
4. Reglera skolledares ansvar. Inför regleringar för hur många medarbetare och barn eller elever en skolledare kan ansvara för. Vi kräver också att skolledare har rätt att tillsätta de kringfunktioner som krävs för att kunna fokusera på kärnuppdraget.

För att säkra utbildningens kvalitet och tryggheten för barnen och eleverna krävs en ledning som kan ta ansvar. Och då måste landet rektorer ges förutsättningar att vara just det: ledare.