Regeringens arbetslinje har blivit en fattigdomslinje

Den 1 oktober i år förändrades a-kassan efter en stor utredning och lång debatt. Politikens tanke var att reformen skulle främja arbetslinjen. Det blev lättare att få a-kassa, men nedtrappningen blev drastisk. Avtrappningen går snabbt och kan gå ända ner till max 12 000 kronor i månaden för den som är långtidsarbetslös. Det är tufft att leva på.

Desperation bland långtidsarbetslösa

En stor förändring har skett i smyg, i skuggan av den förändrade a-kassan. Aktivitetsstödet trappas nu ner i samma höga tempo. Aktivitetsstöd får arbetssökande som deltar i olika arbetsmarknadspolitiska program på Arbetsförmedlingen och inte är berättigad till a-kassa. Ofta handlar det om långtidsarbetslösa. Aktivitetsstödet var redan lågt från början, ofta runt 11 000 kronor i månaden efter skatt.

Den 1 oktober förlorade många av dem runt 25 procent av sin ersättning varje månad, men det var bara början. I vår ska fler ner till 6 000 kronor i månaden efter skatt, långt under vad Socialstyrelsen beskriver som skälig levnadsnivå.

Våra medlemmar som arbetar på Arbetsförmedlingen vittnar om desperationen de möter från långtidsarbetslösa.

Våra medlemmar som arbetar på Arbetsförmedlingen vittnar om desperationen de möter från långtidsarbetslösa. Det enda många av dem kan prata om är att de har förlorat flera tusenlappar i månaden. Många har svårt att klara sig ekonomiskt. Att då som arbetsförmedlare försöka få till utbildning, praktik, karriärplanering och vägar vidare till anställning beskriver våra medlemmar som nästintill omöjligt.

Bara 6 000 kronor i månaden att leva på

Regeringen hävdar att den tror på arbetslinjen, men att arbetssökande ska leva på en inkomstnivå på 6 000 kronor i månaden är ingen arbetslinje. Det är inte heller någon arbetslinje när kompetenta arbetsförmedlare inte kan göra sitt jobb. Enligt Försäkringskassan handlar det om 86 000 personer som redan nu i november har fått sänkt ersättning.

Det är svårt för arbetssökande att över huvud taget leva på så här låga nivåer. Än mindre att aktivt söka jobb. I stället måste de kanske jaga rabatter och söka sig till kommunernas socialtjänst för att få extra pengar från försörjningsstödet, vilket är en tydlig övervältring av kostnader från staten till kommunerna. Trots att kommunerna redan har utmaningar rörande välfärdens finansiering.

Orimliga förutsättningar

Avtrappningen av aktivitetsstödet kommer inte att leda till att arbetssökande mer aktivt söker jobb. Att de är arbetssökande beror inte på bristande ekonomiska incitament. Deras problem är att det inte finns jobb som de kan ta direkt och att de inte rustas för de lediga jobb som finns. Det kan handla om utbildning, praktik eller subventionerad anställning.

När ersättningar till långtidsarbetslösa går långt under det som Socialstyrelsen har pekat ut som en skälig levnadsnivå är det helt uppenbart att regeringen inte vill att denna grupp ska ha rimliga förutsättningar. Arbetslinjen verkar därför ha blivit en fattigdomslinje.