Regeringen har svikit assistansanvändarna

Det här är en varningssignal som borde oroa alla. Det som nu utspelar sig är inte bara en fråga om kronor och ören i en budget. Det handlar om tilliten till demokratin. När ministrar förnekar och skriver om dokumenterade löften visar de att sanningen kan formas efter behov. Vårt demokratiska system undermineras. Frågan är vilka andra obekväma sanningar som riskerar att raderas nästa gång.

Vi assistansanvändare riskerar att mot vår vilja hänvisas till institutionsliknande boendeformer eller att bli beroende av oavlönade insatser från anhöriga. 

Makten både sviker demokratin och bokstavligen äventyrar människors överlevnad. En indexering hade kunnat säkra att den personliga assistansen kan verka och existera under rimliga villkor. Utan den är det snudd på omöjligt att bedriva en kvalitativ och säker verksamhet. Assistansanordnare har sagt att detta är dödsstöten och att de klarar högst ett år till.

”Nu hotas vi att kastas tillbaka i tiden”

Vi assistansanvändare riskerar att mot vår vilja hänvisas till institutionsliknande boendeformer eller att bli beroende av oavlönade insatser från anhöriga. Det var just för att bryta med den verkligheten som assistansreformen en gång genomfördes. Nu hotas vi att kastas tillbaka i tiden. Och det gäller inte bara de som i dag har rätt till assistans. Vem som helst kan i morgon behöva denna rättighet.

Att svika ett löfte är illa nog. Men regeringen har alltså gått längre än så. Den har förnekat att löftet ens fanns, offrat politiker på vägen och försökt skriva om historien. Det är ett farligt agerande som försvagar både tilliten i samhället och demokratin.

Vi kräver att ministrarna återställer förtroendet. De måste hålla sina löften om assistansens framtid. Inte bara för att rädda den personliga assistansen, utan också för att värna demokratins trovärdighet.