Rätten till personlig assistans måste stärkas på riktigt
Det är av yttersta vikt att rätten till personlig assistans stärks på riktigt. Det är dags för politikerna att agera, skriver Patrik Silverudd, näringspolitisk expert på Vårdföretagarna.
Patrik Silverudd
Näringspolitisk expert, VårdföretagarnaFörsäkringskassan har precis skrivit ned kostnadsprognoserna för den statliga assistansen med 2,6 procent under 2024. Det är 700 miljoner kronor i lägre kostnader inom personlig assistans för staten. Få, om ens någon, som är verksam inom personlig assistans på minsta sätt är förvånad att kostnaderna ser ut att bli lägre än beräknat eftersom antalet brukare fortsätter att minska i stället för att öka.
Antalet brukare minskade för nionde året i rad 2023. Tvärtemot de politiska löften som avgivits. Vårdföretagarna kan konstatera att den nya lagstiftningen ”Stärkt rätt till personlig assistans” som kom förra året hittills varit ett misslyckande. Det är inte minst fortsatt mycket hårda behovsbedömningar kombinerat med dubbla föräldraavdrag som har lett till många avslag.
Inte ens tre av tio beviljas
Man kan konstatera att den lagstiftning som skulle stärka rätten till personlig assistans visserligen har ökat andelen bifall, men det handlar om några få procent högre från en mycket låg nivå. Inspektionen för socialförsäkringen som nyligen gjort en första granskning av den nya lagstiftningen redovisar att inte ens tre av tio ansökningar beviljas. Det kan ställas mot att för tio år sedan bifölls nästan 75 procent av alla ansökningar. Eftersom brukare avlider eller av andra skäl förlorar rätten till personlig assistans så har följden blivit att istället för fler med rätt till assistans har antalet fortsatt minska.
Försäkringskassans egen tolkning kan upplevas som märklig: ”Det är möjligt att intresset och det uppdämda behovet av att ansöka om assistans efter införande av stärkt rätt till assistans har överskattats.”
Vad baserar man detta antagande på? Inte på rösterna som höjts inom funktionsrättsrörelsen, bland de brukare och barnfamiljer som trillat mellan stolarna.
Vad baserar man detta antagande på? Inte på rösterna som höjts inom funktionsrättsrörelsen, bland de brukare och barnfamiljer som trillat mellan stolarna under flera år eller från Vårdföretagarna och andra anordnare i alla fall. Behoven finns där ute. Människorna finns där ute.
Allt ska granskas och godkännas
Det kostar på för den enskilde individen att göra en ansökan. Det är en omständlig process med omfattande byråkrati som ska klaras av. Alltifrån införskaffande av intyg som måste formuleras på exakt rätt sätt för att godkännas till en ingående minutgranskning av varje behov du kan tänkas behöva. Ett toalettbesök är inte ett toalettbesök när du ansöker om personlig assistans. Det är i stället varje litet moment som ska granskas och godkännas.
Det är alltså en väldigt krävande och integritetsnära granskning. Många skulle säga integritetskränkande. Vet man då att chansen att få sin rätt beviljad är nästan lika låg som tidigare, blir det förståeligt att många tvekar innan de ansöker.
Det tog flera års politiska strider och starka protester från funktionsrättsorganisationer, brukare och utförare att göra det tydligt för landets politiker att alltför många individer, inte minst barn, faktiskt inte fick sina behov tillgodosedda. Det var därför riksdagen i stor enighet till slut beslöt införa en ”Stärkt rätt till personlig assistans” som hittills alltså inte levererat.
Märkliga teorier
I stället för att ställa upp märkliga teorier om varför fler inte vill ansöka (och få avslag) borde regering och riksdag snarast få bort det dubbla föräldraavdraget som görs och se till att Försäkringskassans behovsbedömningar hamnar i samklang med de riksdagsbeslut som är tagna i stor enighet. Ett lästips är Kammarrätten i Sundsvalls dom i december 2023.
Vårdföretagarna menar att det är av yttersta vikt att rätten till personlig assistans stärks på riktigt. Det handlar om att ge varje individ möjligheten att leva ett värdigt liv och delta fullt ut i samhället. Genom att rätta till de brister och felaktigheter som finns i dagens system kan vi säkerställa att personlig assistans blir tillgänglig för dem som verkligen behöver det. Det är dags för politiker att agera och visa att de står bakom sitt åtagande att stärka rätten till personlig assistans.