Professor: "Aktivt skogsbruk viktigare än någonsin"

Nylanders och Nilssons försök att skapa en konflikt om att det skulle finnas en endimensionell utgångspunkt hos företrädare för skogssektorn som ser virkesförsörjningen som överordnad annat blir därmed ett slag i luften.

Tomas Lundmark
Professor i skogsskötsel, SLU

Det man faktiskt ser, är ett ökat engagemang för hållbarhetsfrågor hos en bred allmänhet, insikten att vi drastiskt måste minska våra fossila utsläpp och ett sug efter produkter av förnybar och cirkulär råvara – till sitt boende, sin inredning, sina förbrukningsartiklar – där skogsindustrin kan erbjuda just dessa alternativ.

Klimatmålet som avgör

Nylander och Nilsson menar att jag i den nämnda rapporten skulle företräda en uppfattning om att, citat: ”syftet med skogsbruk är att möjliggöra ett så stort virkesuttag som möjligt och virkesförsörjningen är överordnad andra samhällsintressen.” Det står ingenstans i rapporten att virkesförsörjningen är överordnat andra samhällsintressen men däremot konstateras att om klimatmålet är ett överordnat samhällsmål måste bidraget från våra odlingssystem till en hållbar konsumtion öka kraftigt. Då måste andra miljömål anpassas till detta.

Om däremot bevarandemålen är överordnade samhällsmål måste andra lösningar hittas för att skapa fossilfrihet än ett ökat bidrag från skogen. Då måste mål om fossilfrihet, växande bioekonomi och noll netto-utsläpp av koldioxid anpassas till detta.

Skogen har långa ledtider

Det är bråttom med besluten om skogen ska kunna öka sitt bidrag till ett fossilfritt samhälle med noll netto-utsläpp. Skogens långa ledtider gör att man måste ha en tydlig idé om hur hög skogens tillväxt ska vara i framtiden för att erbjuda kommande generationer de handlingsalternativ som man tror är nödvändiga. Beslut som fattas i dag avgör skogens tillväxt och det möjliga utbudet av skogsråvara 2050 och därefter. Här har politiken ett stort ansvar.

Det finns gott om restriktioner som begränsar möjligheten att utveckla ett tillväxtbefrämjande skogsbruk. För att det ska vara möjligt att bedöma om nuvarande mål som berör skogen är realistiska behöver fördjupade analyser göras som samtidigt hanterar alla mål. Om ytterligare arealer undantas från virkesproduktion – vilka konsekvenser får det på möjligheterna att fullgöra Parisavtalet, hur mycket försvårar annan markanvändning för skogsägarna att öka skogens tillväxt, hur försvårar ett mer tillväxtbefrämjande skogsbruk för annan markanvändning att utvecklas och så vidare.

Svåra beslut väntar

Det kommer att krävas svåra avvägningar och beslut om hur skogen bäst ska användas och det finns inga enkla lösningar. Oavsett om man gillar det eller inte så föreligger det en konflikt mellan att bruka skogen för att nå fossilfrihet, noll netto-utsläpp, nya arbetstillfällen etcetera och att bevara skogen för att uppnå gynnsam bevarandestatus för alla våra växter och djur. Balansen mellan dessa mål är i grunden en fråga om värderingar och därmed är det en politisk fråga.

Forskningen kan bidra med olika typer av kunskap och beslutsstöd men ansvaret för besluten om skogens framtida roll ligger hos våra politiskt folkvalda. Att frågan är komplex tror jag att alla förstår och det jobbas hårt med hållbarhetens tre dimensioner i hela skogssektorn.

Nylanders och Nilssons försök att skapa en konflikt om att det skulle finnas en endimensionell utgångspunkt hos företrädare för skogssektorn som ser virkesförsörjningen som överordnad annat blir därmed ett slag i luften.