Planen: Sverige backar om skogens klimatbidrag

LULUCF. Regeringen vill ta in den historiska avverkningen i den svenska linjen för hur skogens klimatbidrag ska mätas framöver. Men det blir en delikat uppgift att inte hamna i konflikt med riksdagen.

Efter många om och men tog striden om den svenska synen på skogens klimatbidrag ett nytt steg under torsdagen genom regeringens uppdragsbeslut till Sveriges Lantbruksuniversitet SLU.

Den mänskliga påverkan på skog- och markanvändningen i EU ska inte leda till mer växthusgasutsläpp än vad som sektorn tar upp. Det är EU:s klimatmål för åren 2021-2030. Men för att komma fram till vilken höjd ribban ska läggas på för att avgöra om det uppstått mer utsläpp än upptag behöver en referensnivå tas fram i en så kallad bokföringsplan.

Vad som ska ligga till grund för denna nivå har dock orsakat stor debatt i Sverige – först på EU-nivå, sedan inom svenska regeringen, mellan riksdagspartierna, departementen och expertmyndigheterna (se faktaruta).

Svenska regeringens inledande linje har körts över av oppositionen, och hittills har Sverige förespråkat en linje som avviker från de andra EU-länderna.

Istället för att utgå från den ”historiska intensiteten” i avverkningen, har Sverige argumenterat för att man ska utgå från  ”högsta möjliga hållbara avverkningsnivå”. Den mer restriktiva linjen har i svensk debatt beskrivits som ett "avverkningstak" av kritiker i bland annat skogsbranschen.

I praktiken påverkar valet hur stor del av tillväxten i bruksskogen som kan avverkas innan det blir minus på utsläppskontot. Nivåerna som diskuterats har rört sig mellan 92 eller 100 procent av tillväxten i virkesproduktionsmarken, vilket motsvarar cirka sex miljoner skogskubikmeter.

Läget har svängt fram och tillbaka

Men EU-kommissionens kritik mot Sverige tidigare i somras har fått det att röra på sig. Under sommaren och den tidiga hösten har dock olika reaktioner varit aktuella. I ett läge var det enligt Altingets uppgifter aktuellt att helt överge den antagna svenska linjen, i ett annat läge talades det om att kommissionen inofficiellt skulle ha backat från sin kritik för att undvika att hamna i en "klimatkonflikt" med Sverige.

Nu ska dock tillräckligt många frågetecken ha retts ut för att förändringsarbetet av bokföringsplanen kan dra igång. I ett regeringsuppdrag till Sveriges lantbruksuniversitet som beslutats om under torsdagens regeringssammanträde är uppdraget enligt Altingets uppgifter "att hitta en balans" mellan de två "ytterlighetspositionerna".

– SLU ska fortsatt beakta riksdagens hållning i frågan och att referensnivån i möjligaste mån ska ge utrymme för högsta möjliga hållbara avverkningsnivå, säger Landsbygdsminister Jennie Nilsson (S) i ett skriftligt uttalande till Altinget.

Hon påpekar dock att kommissionen gör en annan tolkning av den så kallade LULUCF-förordningen än Sverige genom att efterfrågat en tydligare koppling till den historiska referensperioden 2000-2009.

– SLU analyserar nu rekommendationerna och kommer att ta dem i beaktande utifrån riksdagens tidigare vägledning till regeringen. SLU kommer också löpande stämma av med regeringskansliet. Vi har samtidigt en nära dialog med Kommissionen och jag har goda förhoppningar om att hitta en bra väg framåt, säger Jennie Nilsson.

Läs mer: Naturskyddsföreningen menar att EU-kommissionen underkänner den svenska linjen

SLU ska reda i knivig avvägning

På SLU är det Johan Stendahl, programchef på Markinventeringen, som håller i arbetet. Men även om regeringsuppdraget inte har blivit formellt beslutat förrän denna vecka har vissa förberedelser dragit igång i praktiken. Annars skulle man inte hinna klart innan deadline vid årsskiftet.

– Eftersom det är så kort om tid så har vi fått påbörja vissa bitar ändå. Bland de synpunkter som kom in från kommissionen så var det en hel del som handlade om olika slags dokumentation, förutom den kritiska punkten om avverkningsnivån. Det har vi kunnat börja med, säger Johan Stendahl till Altinget.

Kommer det vara ett svårt uppdrag att hitta balansen?
– Det kommer att bli svårt att komma tillbaka till kommissionen med exakt samma referensnivå, utan någon förändring kommer troligen att krävas.

Räcker det med bättre motiveringar, eller behöver referensnivån – så att säga – sänkas?
– Det återstår att se, men till och börja med ska vi titta närmre på vad den historiska avverkningsnivån faktiskt. Där har det tagits fram lite olika siffror och de visar på lite olika saker, då man har haft olika definitioner. Den ursprungliga siffran som talats om, 92 procent, hade exempelvis inte röjning inkluderat i siffran, säger Johan Stendahl och fortsätter:

–  Det betyder att den reella avverkningsnivån var högre då. Det finns alltså några saker som behöver klargöras först, och när det är gjort så tror jag att det kommer att vara lättare att motivera nivån, oavsett vilken man väljer.

Han fortsätter:

– Den förra gången var det mer principiellt när man valde den högsta uthålliga avverkningsnivån. Men i den här vändan kommer vi, som det ser ut, på något vis relatera till den här referensperioden mellan 2000 och 2009, säger Johan Stendahl till Altinget.

SLU har nu sex veckor på sig att ta fram det nya underlaget. Uppdraget ska vara slutredovisat den 22 november.

Miljö- och jordbruksutskottet håller ett öga på frågan

Från riksdagens håll följs ärendet på nära hand.

– Regeringen har att förhålla sig till den ståndpunkten som utskottet tog. Det är den ska de följa. Vill de rapportera något annat så får de komma tillbaka till riksdagen, så vi får vi ta ställning till det, säger miljö- och jordbruksutskottets ordförande Kristina Yngwe (C) till Altinget och fortsätter:
– Men det här är ju lite grann av en gråzon. För normalt sett är ju inte riksdagen inne i rapporteringsärenden på det här sättet. Men eftersom frågan har varit uppe i våras i utskottet och det var mycket diskussioner då, så kommer vi att be att tjänstemän från regeringskansliet kommer hit och ge oss ett första kunskapsunderlag utifrån kommissionens kommentarer och regeringsuppdraget till SLU. Sedan får regeringen också återkomma när det finns något mer politiskt.

Domstolsspåret bedöms svårt att vinna

Ett alternativ till den linje som nu slagits in på hade varit att Sverige skulle stå på sig och behålla den nuvarande bokföringsplanen. Då hade EU-kommissionen kunnat ”köra över” Sverige och anta en annan referensnivå, som sedan Sverige kan överklaga i EU-domstolen.

Men den samlade bedömningen inom Regeringskansliet ska vara att det vare sig skulle vara politiskt eller rättsligt möjligt att ta hem den striden, erfar Altinget.

Klimatminister Isabella Lövin (MP) har avböjt från att ge en kommentar.

Artikeln har uppdaterats med en korrigering av slutdatumet på SLU:s regeringsuppdrag, samt med Jennie Nilssons skriftliga kommentarer.

Forrige artikel Här är de omplacerade generaldirektörernas sidojobb Här är de omplacerade generaldirektörernas sidojobb Næste artikel Intern styrelsekritik mot Skogsstyrelsens ledning Intern styrelsekritik mot Skogsstyrelsens ledning
  • Rapportera

    Dag Lindgren

    Lämna tills vidare åt marknaden att begränsa avverkningen

    Jag tycker i princip marknaden kan sätta gränsen. Visar det sig sedan mot förmodan att avverkningen blev mer än tillväxten några år är det dags för reduktion då. Det blir mycket byråkrati om avverkningen hålls nere nationellt och det sista seklet har det tillväxten varit större än avverkningen. Det tar bort incitamentet att höja produktionen, om det inte möjliggör höjd avverkning. Skogens långsiktiga kollagringsförmåga ökar med förnyelseåret och är lägre i den skog som avverkas än i ersättningsskogen, (bl annat på grund av den genetiska förädlingen). Det är ett direkt skäl att föryngringsavverka att skogens produktionsförmåga höjs. Om det står dåligt till med klimatet tycker jag man kan fundera på att lagra mer kol i skog 2030 men inte nu. Man minskar incitament för andra klimatåtgärder om man höjer lagringen i skog nu. Sverige har lovat att bli fossilfritt vilket inte är samma sak som att minska utsläppen. Det är därför också ett viktigt mål att låta skogsprodukter ersätta fossilbaserat, tex bränslen, även om det inte minskar utsläppen. Sverige minskar nu knappast sina klimatgasutsläpp alls och det verkar då fegt att tillgripa den inte uthålliga lösningen att medvetet sänka avverkningen. Sverige kan sakligt angripas ännu mer för att inte minska sina utsläpp om ”överuttag” i skog likställs med utsläpp och kravet på minskningar i andra sektorer blir ännu större.
    Taket blir knappast begränsande för industrin eftersom den kan importera råvara. Transportvägarna blir då längre, skogsägarna blir surare och de svenska arbetstillfällena minskar.
    Jag tycker dock att svensk konsumtion bör förbruka mindre skogsprodukter (t ex mindre skrymmande emballage). Därmed minskar marknadens avverkningstryck och risken för ”överavverkning” blir lägre.