Palestinaaktivisternas metoder kan skada deras sak

Häromveckan arrangerades A Week on Academic Freedom vid Uppsala universitet, som behandlade hot mot den akademiska friheten världen över. Invigningen avbröts dock av en grupp Palestinaaktivister, som ställde sig upp och skanderade för att överrösta och störa, och det inledande seminariet fick avbrytas tillfälligt.

Problematiska protester?

Dagen efter intervjuades Anna Ekström, styrelseordförande för Umeå Universitet som deltog vid seminariet, i Flamman. Hon menade att händelsen var ganska odramatisk, och att demonstranterna nyttjade sin yttrandefrihet. Hon påpekade samtidigt att det är problematiskt när protester överröstar ett akademiskt seminarium, ett format som handlar om meningsutbyte.

I samma artikel menar doktoranden Tesfaye Woubshet Ayele, som deltog i protesten, att aktionen var rättfärdigad eftersom universitetsstyrelsen hade försökt tysta och osynliggöra Palestinarörelsens perspektiv. Petter Hellström, idéhistoriker och initiativtagare till Uppsaladeklarationen, tolkar det som att protesten riktades mot att inga diskussionspunkter handlade om Gaza.

De senaste åren har flera liknande störningsmoment rapporterats från institutioner och bibliotek. Juridikprofessorn Mårten Schultz uttryckte i en kommentar att ”Palestinarörelsen har producerat de mest ingripande överträdelserna mot akademisk frihet i modern tid”, och ingen annan åsiktsgrupp på detta sätt angripit just forskning och undervisning.

Oro bromsar det akademiska samtalet

I övrigt har det varit ganska ont om kommentarer, i synnerhet från arrangörshåll. Dels finns nog tveksamhet inför konfrontation med en rörelse som har visat sig kunna göra den akademiska verksamheten besvärlig. Dels vill man inte belöna sådana aktioner med uppmärksamhet.

Att Palestinaaktivisterna står för de största överträdelserna mot akademisk frihet i Sverige kan diskuteras. Kanske är de bara de mest synliga? I Universitetskanslersämbetets rapport Den akademiska friheten i Sverige (2024) framkom att det största uppfattade hoten mot akademisk frihet är politisk styrning, forskningsfinansieringssystemet, och likriktning i akademiska miljöer. Sådana hot är svårare att observera och utgör sällan nyhetsvärdiga incidenter.

Ett seminarium är till sin natur öppet för frågor, och därför en särdeles olämplig måltavla för en störande aktion.

Förra året kom också en rapport om hot och trakasserier mot forskare och lärare. Händelsen i Uppsala skulle kunna vara en siffra i den statistiken, i den mån den uppfattades som hotfull. Riskbedömningar och oro bromsar det akademiska samtalet, får forskare och lärare att undvika vissa ämnen, tveka inför beslut och avhålla sig från att uttala sig. Detta är ett problem, även i de fall den som ligger bakom anser angreppen rättfärdigade.

Respektera demokratins spelregler

De aktivister som har intervjuats menar att de försökt påverka på andra sätt, men inte har fått gehör. Att störa verksamheter kan vara ett exempel på civil olydnad om man är beredd att ta konsekvenserna, och andra vägar inte är framkomliga. Det kräver alltså att man respekterar demokratins spelregler i stort. Ett seminarium är till sin natur öppet för frågor, och därför en särdeles olämplig måltavla för en störande aktion.

Gränserna för våra friheter sätts av vad vi kan hantera. Tillvaron vore outhärdlig om folk betedde sig så illa som de har rätt till. Om yttrandefriheten nyttjas till att störa kan alltmer restriktiva åtgärder aktualiseras. Redan nu ser vi ledande politiker beskriva demonstranter som ”gaphalsar”, aktioner som ”antisocialt dominansbeteende” och hota med utvisning. Inskränkningar av friheter snarare än ökad medvetenhet och en stärkt opinion för saken är den troligaste effekten av aktioner som inte uppfattas som rättfärdigade.

Det är iögonfallande att situationen i Gaza inte berördes i konferensens program. Naturligtvis är arrangörer fria att välja vilket fokus de vill, men om detta fokus styrts av riskbedömningar eller andra liknande hänsyn är det en mindre synlig men likväl allvarlig inskränkning av det akademiska utrymmet. Om målet är att uppmärksamma en fråga bör man undvika aktioner som leder till att arrangörer undviker att adressera dem överhuvudtaget.