Museer och bibliotek måste skyddas från klåfingriga politiker

I dag, den 9 februari, inviger kulturministern Folk och Kultur. Det är ett ypperligt tillfälle för Jeanette Gustafsdotter (S) att tydliggöra hur hon tänker säkerställa kulturens självständighet.  

Principen om armlängds avstånd är grunden för kulturpolitiken och ska borga för ett brett kulturutbud fritt från ideologisk påverkan. 2009 slog riksdagen fast det nationella målet att: ”kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund”. Det ska styra den statliga kulturpolitiken, och vägleda den regionala och kommunala. Fackförbundet DIK, som organiserar dem som arbetar på bibliotek och museer, konstaterar dock att det inte alltid fungerar i praktiken. 

Ideologisk påverkan

Musei- och bibliotekslagen innehåller liknande formuleringar om att de ska bidra till (det demokratiska) samhället, kunskap och fri åsiktsbildning. Museilagen är även tydlig kring museers rätt att självständigt bestämma verksamhetens innehåll. Ändå har 11 procent av DIK:s museimedlemmar upplevt påtryckningar från politiker, och i en rapport från Sveriges museer anger en av fyra museichefer att politiker och tjänstemän försökt påverka innehållet i verksamheten. 

De senaste åren har flera flagranta fall där politiker fastnat med fingrarna i syltburken uppmärksammats.

Bibliotekslagen har ingen motsvarande skrivning om självständighet, vilket lämnar ett utrymme för tolkning. Det torde dock vara svårt att bidra till fri åsiktsbildning om verksamheten utsätts för ideologisk påverkan. Ändå har 23 procent av DIK:s folkbibliotekarier utsatts för påtryckningar i samband med medieinköp. I detta fall handlade frågan inte enbart om påtryckningar från politiker, utan även från allmänhet och – hör och häpna – journalister. 

Behövs skydd från klåfingriga politiker

I rapporten ”Så fri är konsten” konstaterar Myndigheten för kulturanalys att det förekommer otillbörlig kulturpolitisk styrning i Sverige – särskilt på regional och kommunal nivå. Det ställs till exempel frågor om hur sökande tänker integrera jämställdhets-, hbtq- och mångfaldsperspektiv i ansökningar om bidrag. Utredningens uppdrag exkluderade dock bland annat museer och bibliotek. Det är synd. Dessa institutioner är demokratiska grundpelare som måste skyddas från klåfingriga politiker. 

De senaste åren har flera flagranta fall där politiker fastnat med fingrarna i syltburken uppmärksammats. I Norrköping polisanmälde SD stadsmuseet för att partiet figurerade i en utställning. I Sölvesborg avgick kultur- och bibliotekschefen efter att kommunalrådet bland annat lagt sig i vilka språk bibliotekets böcker skulle finnas på. Och det finns många fler subtila exempel på politisk påverkan.

Tre tips till kulturministern

Alla som lyssnat noga på Gustafsdotter vet att principen om armlängds avstånd är en viktig fråga. En ”mycket, mycket viktig fråga”, till och med. Exakt hur kulturministern tänker ta sig an frågan är dock fortfarande höljt i dunkel. Här kommer därför tre konkreta tips: 

• Ge Myndigheten för kulturanalys i uppdrag att undersöka förekomsten och konsekvenserna av otillbörlig politisk styrning av museer och bibliotek, samt att öka kunskapen bland huvudmännen om kulturinstitutionernas uppdrag.  
• Tillsätt en ny bred kulturpolitisk utredning, som bland annat får i uppdrag att tydligare definiera principen om armlängds avstånd och stärka kulturens grundlagsskydd. 
• Skärp bibliotekslagen i fråga om självständighet i linje med museilagen och se till att det finns tillsyn av lagarna så att de efterlevs. 

Principen om armlängds avstånd är en nyttig demokratisk övning i att då och då våga släppa taget och inse att man faktiskt flyter bättre utan ett krampaktigt grepp om badkarskanten.