M: Arbetsförmedlingen – en krisande myndighet

Arbetsförmedlingen är en central aktör för att rusta och matcha arbetslösa, och är dessutom den myndighet som ska ansvara för integrationen av nyanlända. Tyvärr har myndigheten inte fungerat tillfredsställande under lång tid. Det har funnits problem både vad gäller resultat, förtroendesiffror och hur organisationen fungerar.

Tiden till jobb kan kortas

Moderaterna anser att vi kommit till vägs ände. Vi vill att Arbetsförmedlingen ersätts av en ny struktur där andra aktörer på arbetsmarknaden får en större roll. Det finns i dag många väl etablerade aktörer som skulle kunna bidra till en mer effektiv matchning, bland annat genom en ökad specialisering. För att stötta arbetssökande till arbete är upparbetade relationer med arbetsgivarna en förutsättning. Det finns redan hos många aktörer, såsom rekryterings- och bemanningsföretag, sociala företag eller ideella organisationer. I den nya strukturen ska staten därför primärt ansvara för funktioner som myndighetsutövning, kontroll och uppföljning. På så sätt kan tiden till jobb kortas och kompetensförsörjningen förbättras.

Detta förslag har även stöd i riksdagen. Riksdagen har genom en rad beslut tvingat regeringen att tillsätta en utredning om Arbetsförmedlingen. Den ska bland annat se över hur de delar av uppdraget som inte innebär myndighetsutövning kan läggas ut på andra aktörer. Samtidigt håller arbetsmarknadsminister Ylva Johansson fast vid att Arbetsförmedlingen ska finnas kvar. Hon ska se till att myndigheten fungerar påstår hon.

Låg trovärdighet

Dessvärre är trovärdigheten i detta påstående låg. Redan i valrörelsen utlovade Socialdemokraterna att de omgående efter regeringsskiftet skulle ge Arbetsförmedlingen en nystart. Resultatet är magert. Det räcker med att titta på den senaste månadens rapportering:

• Förtroendet hos allmänheten är lägre än för andra jämförbara myndigheter.
• Bara var fjärde arbetssökande anser att de haft stor nytta av Arbetsförmedlingen när de sökt jobb.
• Kontakterna med arbetsgivare har inte lett till några synliga resultat, trots att det pekats ut som ett av de viktigaste förbättringsområdena.
• Personalomsättningen ökar för fjärde året i rad till en bit över 10 procent.
• Det finns ett utbrett missnöje bland personalen mot det förnyelsearbete som görs på myndigheten.

Regeringen måste nu agera och redovisa vad de vill göra med denna krisande myndighet. Det behövs en genomgripande förändring och det kan inte vänta. Allt annat vore att svika de många arbetslösa och nyanlända som är beroende av en väl fungerande matchningsfunktion för att inte förpassas till utanförskap.