Debatt

M: Regeringen har fel om den sociala pelaren

DEBATT. Trots att flera EU-förslag, motiverade med den sociala pelaren, riskerar att flytta inflytande från de svenska parterna till Bryssel så väljer regeringen fortsatt att hylla pelaren. Regeringen ger en ofullständig bild av vad som nu sker, skriver Moderaterna.

Statsminister Stefan Löfven och dåvarande Europeiska kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker på EU:s toppmöte i Göteborg 2017.
Statsminister Stefan Löfven och dåvarande Europeiska kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker på EU:s toppmöte i Göteborg 2017. Foto: Jonas Ekströmer/TT
Jessika Roswall
Mats Green
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

En svensk regering bör prioritera det som ligger i Sveriges intresse. Det kan låta självklart, men är dessvärre inte det. Löfvenregeringen har tvärtom med den sociala pelaren lyckats med konststycket att prioritera det som går rakt mot Sveriges intresse. Moderaterna varnade tidigt regeringen för riskerna med den sociala pelaren. Nu ser vi dem tyvärr besannas.

Flyttar inflytandet till Bryssel

Stefan Löfvens kanske mest prioriterade EU-fråga har varit att få en så kallad social pelare på plats, vilket han 2017 bjöd in till toppmöte i Göteborg för att högtidlighålla signerandet av. Pelaren innehåller 20 principer som alla är lovvärda, men som lämpar sig sämre för kompromisser mellan 27 olika länder, med tanke på medlemsstaternas så vitt skilda traditioner och förutsättningar vad gäller sysselsättnings- och socialpolitiken.

Raden av nya lagförslag, budgetsatsningar och strategier, som EU-kommissionen uttryckligen motiverar med den sociala pelaren, blir emellertid allt längre. Det handlar bland annat om en ny arbetsmarknadsmyndighet, detaljreglering av föräldraledighet och minimilöner. Nu finns det till och med en handlingsplan för den sociala pelarens genomförande. Dessutom presenterades det problematiska förslaget om lönetransparens, som är ett hot mot den individuella lönesättningen och parternas ansvar för lönesättningen.

Gemensamt för dessa förslag är att de motiveras med den sociala pelaren och att de riskerar flytta inflytande från de svenska parterna till Bryssel.

Mycket ofullständig bild

Trots detta faktum väljer regeringen fortsatt att hylla den sociala pelaren. Från regeringen brukar det heta att pelarens principer inte är bindande, att pelaren inte innebär någon maktöverförande fördragsändring och att kommissionen har initiativrätt att föreslå nya lagar. Korrekt i strikt formell mening. Det är dock som bäst en mycket ofullständig bild av hur EU-politik fungerar och vad det är som nu faktiskt sker.

Regeringens ovilja att förstå

Pelaren är inte bindande, men det är den lagstiftning som genomför pelaren. Det stämmer även att pelaren inte trumfar gällande fördrag, men det krävs knappast alltid fördragsändringar för att EU ska kunna föreslå mer lagstiftning då det i många fall handlar om en rätt kommissionen ännu inte har utnyttjat. Och kommissionen har initiativrätt, men den är lyhörd för medlemsstaternas önskemål.

Det är uppenbart att kommissionen ser pelaren som en uppmaning om att EU ska göra mer på ”det sociala området”. Regeringens ovilja eller oförmåga att se den boll de har satt i rullning inger inte förtroende för att man klarar den viktiga uppgiften att mota bort förslag som riskerar att slå mot den svenska modellen.

Då det tycks ha gått prestige i frågan kommer regeringen sannolikt fortsätta att hävda att den inte har något att göra med att den sociala pelaren nu är en av de frågor som står högst på EU:s agenda. I maj anordnas hursomhelst i Porto uppföljningsmötet till det som Löfven arrangerade i Göteborg 2017. Detta för att om möjligt sätta frågan ännu högre på EU:s dagordning.

"Viktig påminnelse"

Det viktiga framåt nu är med andra ord inte vem som är skyldig till vad, utan det avgörande är att regeringen tydligt står upp för den svenska modellen och markerar att Sverige inte är redo att kompromissa om den. Däremot kan missgreppet med den sociala pelaren vara en viktig påminnelse om att en svensk regering inte bör lyfta frågor till EU-nivån som Sverige inte är redo att kompromissa om, eftersom det inte tycks vara en självklarhet.

Nämnda personer

Jessika Roswall

EU-minister (M)
Jur. kand (Uppsala uni., 2002)

Mats Green

Riksdagsledamot (M), arbetsmarknadspolitisk talesperson, ledamot i partistyrelsen

E-post Politik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget