LR: Utredningen missar unik möjlighet – ta tag i fifflet

Det är glädjande att flera utredningar under året har lämnat förslag som nu tar tag i de stora systemfelen i svensk skola. Det är frågor som Lärarnas riksförbund länge drivit och nu börjar vi se resultat. Den senaste i raden är Betygsutredningen vars viktigaste förslag handlar om att ersätta gymnasieskolans kursbetyg med ämnesbetyg. Det är ett efterlängtat besked för många av landets lärare och elever.

Ett behövligt steg

Kursbetygen har uppfattats som oförlåtande eftersom eleverna bär med sig dem till slutbetyget. Att elever ska få betyg som visar vad de kan när de går ut gymnasiet i stället för vad de presterade på en tidigare kurs, kan minska stressen hos både lärare och elever, liksom risken för avhopp på grund av tidiga studiemisslyckanden.

Det finns förstås frågetecken kring hur det blir med de ämnen på yrkesprogrammen där kurserna inte tydligt bygger på varandra. Men med rätt utformning och förutsatt att reformen också ser dagens ljus, kan detta vara ett behövligt steg framåt för svensk gymnasieskola.

Ett annat problem som Lärarnas riksförbund länge påpekat är att vi i Sverige under en lång tid har haft en långsamt tickande betygsinflation. Det är glädjande att våra krav nu fått fäste och utredningen föreslår en rad bra åtgärder för att bekämpa glädjebetygen.

Ta tag i fifflet

Dumsnålhet är något som allvarligt äventyrar elevernas rätt till likvärdighet och kunskaper.

Åsa Fahlén
Ordförande, Lärarnas riksförbund

Ett av Betygsutredningens direktiv handlade om att utreda om en timplan behöver införas för att stödja införandet av ämnesbetyg. Från 1980-talet fram till i dag har undervisningstiden i gymnasieskolan avreglerats och det är i dag rektorns sak att bedöma hur många undervisningstimmar som ska ges i olika kurser inom programmets ramar. Vi vet dessvärre alltför väl vad detta kommit att innebära för gymnasieskolans likvärdighet: antalet undervisningstimmar för en och samma gymnasiekurs om 100 poäng kan variera allt mellan 50 och 110 timmar beroende på skola.

Det säger sig självt att en elev inte har samma möjligheter att ta sig till kunskaper i ett ämne om eleven får 50 i stället för 100 timmar lärarledd undervisning. Det är djupt allvarligt att gymnasieelever och lärare på detta sätt ges helt olika förutsättningar för undervisningen beroende på i vilken gymnasieskola de befinner sig.

Därför är det också beklagligt att Betygsutredningen, likt den stora Gymnasieutredningen för några år sedan, landar i bedömningen att undervisningstiden inte behöver regleras. Tyvärr försvinner inte problemen för att ingen vill ta tag i dem. Det är svårt att komma ifrån känslan att utredningen missat en unik möjlighet att ta tag i fifflet med undervisningstiden och öka gymnasieskolans likvärdighet.

"Dumsnålhet"

Enligt utredningens resonemang skulle en timfördelning utgöra ett hinder för en skola att omfördela undervisningstimmar utifrån elevernas behov. Här kommer vi till pudelns kärna. Förhoppningarna på den frihet som gymnasieskolorna haft har kraschlandat. Återkommande visar våra undersökningar att lärarna mycket sällan har möjlighet att påverka antalet undervisningstimmar i en kurs utifrån elevernas behov.

När omkring 30 procent av eleverna som påbörjar gymnasiestudier inte slutför dem, är det uppenbart att mer behöver göras. Tillräcklig undervisningstid är skolans viktigaste framgångsfaktor, dumsnålhet är något som allvarligt äventyrar elevernas rätt till likvärdighet och kunskaper.