Löfven gör bara det han måste – eller det MP tvingar honom till

Stefan Löfven har fått ett rykte om sig att inte vilja ändra för mycket i sina regeringar. I dag följde han den linjen och gjorde bara det han var tvungen till. Förändringarna är bara bland Miljöpartiets ministrar.

– I det här läget har jag valt att inte göra en större regeringsombildning. Det beror på att vi är precis mitt uppe i en pandemi. Alla statsråd har uppgifter som är kopplade till pandemin. Så för mig var det viktigt att se till, för Sveriges skull, att vi gör det som behöver göras men ingen stor regeringsombildning, säger Stefan Löfven på pressträffen.

De förändringar som blir är följande:

• Per Bolund tar över som miljö och klimatminister efter Isabella Lövin
• Märta Stenevi blir ny jämställdhets- och bostadsminister
• Åsa Lindhagen blir ny finansmarknadsminister
• Per Olsson Fridh tar över som biståndsminister efter Peter Eriksson

Flest ministeravgångar

Men bilden av att Stefan Löfvens regeringar inte har genomgått stora förändringar är fel. Av olika skäl, framför allt då miljöpartistiska, har det blivit många som lämnat. Totalt är Stefan Löfven nu uppe i 19 ministrar som har lämnat regeringen. Att jämföra med de 15 som lämnade Fredrik Reinfeldts regering. Under Göran Perssons tid som statsminister (1996-2006) lämnade totalt 22 ministrar. Men vid samma tidpunkt, efter sex år och fyra månader var det bara 14. Alltså tappar Löfven ministrar i rekordfart.

Miljöpartiet

När regeringen Löfven tillträdde år 2014 hette Miljöpartiets ministrar Gustav Fridolin, Åsa Romson, Isabella Lövin, Mehmet Kaplan, Alice Bah Kuhnke och Per Bolund. I dag är det bara Bolund som är kvar av dem, men då i sin tredje roll som MP:s fjärde miljöminister på sju år.

Under tiden har också Peter Eriksson (MP) och Karolina Skog (MP) hunnit vara ministrar, men lämnat.

Vid sju av ministeravgångarna är det alltså interna angelägenheter inom Miljöpartiet som har styrt förändringen.

It-skandal

Den största förändringen under den första mandatperioden, avseende socialdemokratiska ministrar, var när it-skandalen på Transportstyrelsen briserade 2017. I samband med det rök inrikesminister Anders Ygeman (S) och infrastrukturminister Anna Johansson (S) och då passade även socialminister Gabriel Wikström (S) på att hoppa av, av personliga skäl.

Regeringen Löfven II

I början av januari 2019 tillträdde Stefan Löfvens andra regering. Då stod samarbetspartierna för tre avhopp var. De socialdemokrater som lämnade var Helen Fritzon (S), för att kandidera till EU-parlamentet, Sven-Erik Bucht (S), för att gå i pension och Helene Hellmark Knutsson (S) som fick gå till riksdagen.

På egen begäran

Övriga avhoppen är i de flesta fall, åtminstone till synes, frivilliga:

• Aida Hadzialic för att hon körde rattfull
• Ylva Johansson för att bli ny EU-kommissionär
• Kristina Persson och Margot Wallström gick i pension
• Annika Strandhäll avgick av personliga skäl
• Åsa Regnér (S) fick toppjobb i FN

Missad chans 

Så även om Stefan Löfven velat ändra mer i regeringen kanske han känt att det har fått räcka. Samtidigt var det här troligtvis sista chansen att “toppa laget” inför valet. Flera S-ministrar är rätt okända för gemene man. En mätning från Aftonbladet/Demoskop i början av januari visade att 53 procent inte kände till landsbygdminister Jennie Nilsson. Drygt hälften av svenskarna känner inte heller till civilminister Lena Micko. Trea och fyra på den osmickrande listan är högskoleminister Matilda Ernkrans (som är okänd för 45 procent) och utrikeshandelsminister Anna Hallberg (okänd för 39 procent).

Men Miljöpartiets förändringar och coronapandemin gör att Löfven väljer att låta dem sitta kvar.