Analys av 
Anton Säll

Liberalernas kluvna krisrapport

När Liberalerna nu släpper sin valutvärdering är det ord och inga visor. Gräv ner stridsyxan och ge Johan Pehrson fri lejd framåt, annars är det kört.

Det här är Johan Pehrsons parti nu. Om resten bara sparkar upp bollen till bjässen på topp så får han ta det därifrån, annars är det klippt.  
Det här är Johan Pehrsons parti nu. Om resten bara sparkar upp bollen till bjässen på topp så får han ta det därifrån, annars är det klippt.   Foto: Jessica Gow/TT
Anton Säll

Liberalerna förhåller sig karaktäristiskt kluvet till sitt senaste valresultat i valutvärderingen som nyligen publicerades på partiets hemsida.

Man kallar visserligen valspurten för heroisk, men konstaterar samtidigt att valresultatet är en besvikelse eftersom det är det sämsta valresultatet i partiets historia. Man kritiserar den interna kulturen eftersom partiet har svårt att hålla en enad front utåt, men samtidigt har riksdagsledamoten Robert Hannah med en bilaga med avvikande uppfattningar.

Sedan är det ord och inga visor.

”Den interna partikulturen behöver förändras om Liberalerna ska överleva som parti och vi behöver hitta mer effektiva sätt att organisera oss. Bilden som framträder är av en dysfunktionell organisation med dålig förmåga att hantera både konflikter och ta hand om de medarbetare och partimedlemmar som finns i organisationen”, skriver författarna.

Valutvärderingen saknar inte poänger. 

Det har genom åren sagts att det finns lika många definitioner av att vara liberal som det finns liberaler. Det hade inte behövt vara ett problem om inte en stor del av liberalpartisternas företrädare hade velat prata utåt om precis alla problem som partiet har haft de senaste fem åren. Det tidigare socialborgarrådet Jan Jönsson har en egen liten falang med Barbro Westerholm. Den tidigare partiledare Maria Leissner skrev på Facebook att hon grät efter att Tidöavtalet presenterades och LUF:s nyvalde ordförande Erik Berg har redan varit ute och kritiserat i stort sett hela avtalet, en fin tradition som funnits i ungdomsförbundet sedan Birgitta Ohlssons tid för 20 år sedan.

Ändå konstaterar valutvärderingen att det hade gått ännu sämre utan den glade örebroaren vid rodret. Johan Pehrsons ”energi och personlighet” skapade ”entusiasm”. Förhoppningarna på partiledningen är nu enorma, vilket man också slår fast i valutvärderingen. Partiet bör förhålla sig till Johan Pehrson på ungefär samma sätt som det svenska fotbollsförbundet förhöll sig till Zlatan Ibrahimovic, menar valutvärderingsgruppen.

Det här är Johan Pehrsons parti nu. Om resten bara sparkar upp bollen till bjässen på topp så får han ta det därifrån, annars är det klippt för oss.

”Helt avgörande för partiets möjligheter framåt blir att dra nytta av Johan Pehrson som partiledare. Då krävs att alla företrädare tar ansvar och bidrar till att partiledaren får så goda förutsättningar som möjligt.”