Debatt

Lex Cementa – rättsstaten i gungning

Den exklusiva ”Cementalagen” har antagits enbart i syfte att kunna kringgå ett domstolsbeslut. Det råder en hårresande brist på respekt för fundamentala rättsstatliga principer och det undergräver förtroendet för lagen som instrument för styrning i samhället. Det skriver Mikael Mellqvist, tidigare lagman.

Vägen in till Cementas kalkbrott i Slite vid File Hajdar.&nbsp;Regeringen har ju som ”ursäkt” beskrivit situationen som ”extraordinär”. Men det är just i sådana lägen som det rättsstatliga skyddet behövs som en realitet – inte bara som ”prydnad”, skriver debattören.&nbsp;<br><br><br>
Vägen in till Cementas kalkbrott i Slite vid File Hajdar. Regeringen har ju som ”ursäkt” beskrivit situationen som ”extraordinär”. Men det är just i sådana lägen som det rättsstatliga skyddet behövs som en realitet – inte bara som ”prydnad”, skriver debattören. 


Foto: Karl Melander/TT
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Av tradition har Sverige under lång tid hållit fanan högt vad gäller vikten av att mänskliga rättigheter och rättsstatliga principer respekteras – i andra länder alltså. När domstolarnas självständighet i till exempel Polen och Ungern angrips är svenska politiker snabba med sin kritik. Här hemma i Sverige är det lite annorlunda.

I Sverige förefaller det, i självgodhetens tecken, vara alldeles självklart och stå över all diskussion att en domstol är självständig. Det finns inte ”på kartan” att invända mot det. Och skulle någon ändå våga sig på att ifrågasätta denna självbild kan vederbörande genast avfärdas som rättshaverist. Men man behöver bara skrapa lite på ytan av den självgoda bilden, så träder en annan och suddigare bild fram. Angrepp på, och ingrepp i, domstolarnas verksamhet tonar då fram som legio i allt blurret – oftast dock av det mer subtila slaget: Det ”naggas lite i kanten då och då”.

Men nu har slussportarna öppnats på vid gavel och ”domstolsskeppet” krossats mot slussväggarna. Inför vissa industriföreträdares skrämselpropaganda och illa underbyggda spekulationer om byggstopp och massarbetslöshet, om man inte får bryta kalk på Gotland, har regering och riksdag vikt ned sig och satt sig över flera av regeringsformens bestämmelser som uttrycker rättsstatliga principer. Det är frågan om ett angrepp på vår demokrati, varken mer eller mindre.

Korrigerar oönskat utfall

Den exklusiva ”Cementalagen” har antagits enbart i syfte att kunna kringgå ett domstolsbeslut. Det strider mot regeringsformens bestämmelser om att ingen myndighet får bestämma hur en domstol ska döma i det enskilda fallet, att rättstvister mellan enskilda inte utan stöd i lag får avgöras av andra myndigheter än domstolar och att en domstol inte får inrättas för en viss tvist eller ett visst mål.

En domstol har alltså slutligt prövat frågan om fortsatt tillstånd för kalkbrytning och kommit till slutsatsen att sådant tillstånd inte kan ges. Genom Cementalagens antagande sätter sig regering och riksdag över vad domstolen sålunda har bestämt. ”Förbudet” att ”lägga sig i” rättsskipningen gäller givetvis åtgärder som tar direkt sikte på att korrigera utfallet av en rättegång – i annat fall skulle förbuden mot inblandning i en pågående rättegång bli helt illusoriskt. Det finns ju då inte någon anledning för regeringen (eller någon annan myndighet) att intervenera i en pågående rättegång när man vet att man under alla förhållanden kan korrigera ett oönskat utfall i efterhand.

Och lika illa är att det att regering och riksdag ”inrättar sig själva” som domstol i en viss tvist för att avgöra ett visst mål. Till detta kommer att man också, som Lagrådet påpekat, frångått regeringsformens beredningskrav och kravet på generalitet i lagstiftningen. Många fel, säger Bill. Jättemånga, säger Bull.

Hårresande brist på respekt

Förutom att det är frågan om en hårresande brist på respekt för fundamentala rättsstatliga principer, undergräver det förtroendet för lagen som instrument för styrning i samhället. Samhället förväntar sig att medborgarna rättar sig efter lagar och förordningar, även om man som enskild medborgare ogillar en lag eller en förordning. Samhället förväntar sig att medborgarna rättar sig efter givna domstolsutslag, även om man som enskild medborgare skulle ogilla ett domstolsavgörande. Det kan då knappast vara att begära för mycket att medborgarna förväntar sig att regering och riksdag visar samma respekt.

Nu är ett prejudikat satt

När allt är ”ordinärt” behövs inget skydd.

Det är inte utan att man får känslan av att lagfästa rättsstatliga principer endast ses som tjusiga prydnader som i skarpa lägen inte behöver tas på allvar. Regeringen har ju som ”ursäkt” beskrivit situationen som ”extraordinär”. Men det är just i sådana lägen som det rättsstatliga skyddet behövs som en realitet – inte bara som ”prydnad”. När allt är ”ordinärt” behövs inget skydd. Då är ju allt frid och fröjd ändå.

Och värst av allt. Nu är ett prejudikat satt. Så här kan man göra. Vilka rättsstatliga principer kör man över nästa gång?


E-post Politik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget