Le Moine (MP): Vi måste förvilda den svenska naturen

DEBATT. Det finns stor potential i svensk naturturism. Men i stället industrialiseras och urholkas naturen. Vi behöver nu jobba för att förvilda naturen, något som EU:s strategi för biologisk mångfald innebär. Det skriver Rebecka Le Moine (MP).

Rebecka Le Moine (MP)
Riksdagsledamot, talesperson för biologisk mångfald och språkrörskandidat


Den svenska skogen, oändlig i sin utbredning och skönhet. Hem till allt från vargar, ekorrar, ulltickor, blåbär och kantareller bland tusentals andra arter. Så central och självklar del av vår svenska identitet och vårt arv. Det är vad skogen borde vara men inte vad den är. Industrialiseringen av vår natur har urholkat vårt gemensamma arv.

Vi behöver nu jobba för en vildare och vackrare natur, något som EU:s strategi för biologisk mångfald kan innebära: en stor satsning på förvildning av naturen.

Livsuppehållande system hotas

Under alltför lång tid har vi valt att låta industrialisera naturen, genom att bedriva kalhyggen som norm, dämma upp våra vilda vatten och omvandla variationsrika jordbruksmarker till förgiftade monokulturer. Vår dramatiska förändring av jordens yta har lett till att arter har minskat i antal och försvunnit.

Den biologiska mångfalden är grunden för hela vår välfärd, och utarmas den, försvagas vår livförsäkring. Kort sagt utgör vår markanvändning ett hot mot våra livsuppehållande system, men vi låter det ske, på grund av den ekonomiska kortsiktiga vinsten. Men är det verkligen det mest lönsamma i längden, och är det verkligen värt det?

Strategi för biologisk mångfald

EU har tagit fram en strategi för biologisk mångfald, som ett bidrag till det kommande globala ramverket under FN:s paraply. Och där står insikten klar att vi inte bara kan nöja oss med skydd av natur, utan vi måste aktivt jobba med rewilding. Rewilding, eller förvildning, kan handla om att återinföra utrotade arter, både fåglar och stora däggdjur. Men det kan också handla om att återställa våtmarker, eller låta skogar få stå kvar och bli vildare med tiden. Det kan leda till ett landskap så vackert och storslaget som bara de naturliga krafterna förmår skapa.

De konkreta förslagen handlar bland annat om att återbeskoga med variationsrika skogar i EU, men också att återställa 25 000 kilometer floder. Det här skulle kunna gå hand i hand med en storsatsning på ekoturism.

"Efterfrågan på naturen"

Under coronapandemin har många upplevt Sveriges vackra vyer och vidder, efterfrågan på naturen med dess upplevelser har ökat enormt. Men redan innan corona kunde vi se att den svenska turismen växer sig allt starkare som industri. 2018 låg turistnäringens exportvärde på 144 miljarder kronor, och är i nivå med skogsindustrin. Skillnaden mellan dessa pengar är att de som genereras av turismen till mycket större del kommer den lokala ekonomin till del, jämfört med de stora utarmande industrierna.

Svensk naturturism har potential

Naturturismen har stor potential. En potential som inte kan uppfyllas om naturen samtidigt urholkas. Det är i naturen och äventyren som erbjuds där som turismen kan växa sig än starkare. Sälsafari är ett exempel, varje år lockas 25 000 turister för att få ta del av de vilda sälarna i våra vackra skärgårdsmiljöer, en industri som omsätter 10 miljoner kronor.

Människor vill gärna skåda en natur där det lever vargar, björnar, vildrenar eller varför inte myskoxar och visenter? Befriade älvar med hållbar fisketurism, återskapade våtmarker med vit stork, möjligheterna är många.

Men för att lyckas behöver vi tänka om allt vad det storskaliga skogsbruket, jordbruket och vattenkraften heter och förvilda en stor del av den svenska naturen. För ekologin, klimatet och även den svenska turistnäringen: den verkliga motorn för den lokala ekonomin på landsbygden.

Forrige artikel Debatt: Det ideella arbetet kan aldrig ses som en självklarhet Debatt: Det ideella arbetet kan aldrig ses som en självklarhet Næste artikel Debatt: Sverige håller på att bli omsprunget i kunskapsekonomin Debatt: Sverige håller på att bli omsprunget i kunskapsekonomin
  • Rapportera

    Dag Lindgren

    MP romantiserar och vill omskapa naturen till en park

    Miljöpartiets talesperson flummar och romantiserar att Sverige skall omvandlas till en människo-skapad park "naturpark" där efterfrågan på safariliknande upplevelser skall ersätta skogsbruk och jordbruk. Själv är jag övertygad om att Sverige som det är räcker väl till för naturentreprenörer som vill framhäva de "bästa" och intressantaste delarna.
    Men Sveriges attraktion för naturturism minskar genom kampanjer av sk naturskyddare om hur dåligt Sverige är.

  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare och skogsägare

    Största hotet mot mångfalden är Naturvårdsverkets och miljöminister Lövins älgförvaltning.

    Om Moine menar allvar bör hon omedelbart kräva av miljöminister Lövin att hon tillser att Naturvårdsverket och länsstyrelserna efterlever gällande riksdagsbeslut när det gäller älgförvaltningen. Älgen betar ner det mesta utom gran. Men kanske vill Moine ha en vild granskog.
    Turismen verkar vara en högst osäker näring fn. Dessutom leder den till onödigt resande som äventyrar klimatmålen. Hur prioriterar Moine?

  • Rapportera

    Patrik Opacic · Medborgare

    Vi har en romantiserad bild av svensk skogsbruk

    Sveriges attraktion för naturturism ökar inte genom att måla upp en missvisande bild om hur det står till med svensk skogsbruk, den uppnås genom att faktiskt ta hand om våra skogar på ett sätt som inte havererar och utrotar liv.

    Sverige ligger på plats 99 när det gäller andelen skyddad skog. Idag återstår mindre än 10 procent av Sveriges ursprungliga skogslandskap. Allt annat är mestadels monotona produktionsskogar, som huserar en bråkdel av det liv och mångfald som finns i en orörd skog - det är tveksamt om man ens kan dessa plantage för skogar.

    Jag likt många andra blev, när vi såg vad som finns bakom de grönmålningskampanjer de blivit matade med, bestörta. Det är ett brott att detta skett. Det är VÅRA naturtillgångar som förstörs. Liv ska komma före ekonomiska hänsyn, men det behöver inte stå i konflikt. Gör vi det rätt kan vi upprätta system som belönar och uppmuntrar till mångfald, så skogsägare kan hushålla våra skogar på ett sätt som är ansvarsfullt och ekonomiskt gynnsamt.

  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare och skogsägare

    Hur ofta kan man byta skogsskötselfilosofi?

    Länge var skogsskötselmetoder utgångspunkten för diskussioner hur skogen skulle skötas. Det var en diskussion som fördes inom skogsbruket av erfarna skogsmän och forskare och handlade länge om blädning eller trakthyggesbruk
    På 1970-talet tog industrin och dess virkesbehov över styrningen av skogsbruket. Skogsindustrin och staten hade huggit ner större delen av sitt virkesförråd och lobbade fram en lagstiftning som endast omfattade de små skogsägarna och syftade till att tvinga fram en avverkning av den gamla bondeskogen och höja skogsproduktionen av det skogsindustrin ville , gran, genom utdikning av våtmarker, nedhuggning av lågproduktiv lövskog osv.

    Industrisynen på skogsbruket kommer även fram i WWFs och FSCs certifieringsmodell. Den syftar till att tvinga den enskilde skogsägaren att upphöra med aktivt skogsbruk på en viss del av sin skog och ge skogsindustrin fritt fram på resten av arealen. Styrningsinstrumentet är den av staten och skogsindustrin omhuldade "skogsbruksplanen". Egentligen innebär FSCs modell en återgång till stats- och industristyrning av skogsbruket.

    1994 beslutade Riksdagen att införa en ny modell sedan man konstaterat att det industri- och statsstyrda skogsbruket urartat till skövling av den gamla bondeskogen. Riksdagens "frihetsmodell" syftar till att låta skogsägarna själva bestämma hur skogen skall skötas. Man får då tillbaka variationen i skogsbruket eftersom de enskilda skogsägarna använder många olika modeller i sitt skogsbruk. Den obligatoriska skogsbruksplanen avskaffades.

    Skogsutredningen har styrts av statsbyråkratin och syftar till att öka statsstyrningen av skogsbruket och har visst stöd av virkesköparna, skogsindustrin och skogsägareföreningarna, som vill få ordning på de svårstyrda enskilda skogsägarna och göra dem mer lättstyrda. Tvärtom vad många tror och hävdar är frihetsmodellen faktiskt den bästa garanten för skogens mångfald.

    Varför ifrågasätter då miljöpolitiker som Moine den modell som bäst uppfyller kraven på ett varierat skogsbruk?Jo av den enkla anledningen att den försvårar för politiker att göra ideliga utspel om hur skogen skall skötas och omsätta det genom myndigheter som styrs av lobbyister t ex Skogsstyrelsen.

    Skogens omloppstid varierar mellan 50 och 100 år. Omsättningstiden på skogsägare är förmodligen 20-30 år. Omsättningstiden för politiker är 4 år.
    Moine verkar ha en ny skötselide varje månad. De enskilda skogsägarna stöder på goda grunder Riksdagens "frihetsmodell". Den ger dem rätt att själva bestämma över sin skog utan inblandning av dagsländor i politiken.