Läromedelsförfattarna: Ännu en lässatsning missar det mest basala

”Att stärka barns och ungas läsförmåga och läslust är av särskild vikt. Barn och elever behöver läsa själva, bli lästa för och utveckla sin läsförståelse i samtal om olika texter och läsupplevelser.”

Det skrev regeringen i ett pressmeddelande när man nyligen presenterade en skrivelse som lämnats till riksdagen. Inte på ett enda ställe lyfter de läromedel och vi frågar oss besviket: har regeringen glömt bort var majoriteten av alla människor lär sig att läsa?

Läromedel viktigaste introduktionen

Vi frågar oss om regeringen inte är medveten om den rådande läromedelssituationen, eller hur det kommer sig att kopplingen mellan läsning och läromedel saknas.

Per Kornhall
Läromedelsförfattarna

I skrivelsen, som bygger på en överenskommelse mellan regeringspartierna, Centerpartiet och Liberalerna, lyfts insatser som ska främja läsandet bland barn och unga. Då går det inte att utelämna läromedel.

Redan från svenska skolans begynnelse har läromedel varit den viktigaste introduktionen till barns läsning. Vi pratar om litteratur framtagen i syfte att barn och ungdomar ska kunna läsa och utveckla kunskap genom läsning. Det är böckerna alla borde möta.

Saknas koppling till läromedel

De insatser regeringen föreslår, så som läsråd och samordning av aktörer är alla bra förslag. Men vi reagerar starkt på att skrivelsen lyfter att skolan bör fortsätta att stärka elevernas språk-, läs- och skrivutveckling utan att ens snudda vid läromedel och bristen därpå.

Vi frågar oss om regeringen inte är medveten om den rådande läromedelssituationen, eller hur det kommer sig att kopplingen mellan läsning och läromedel saknas.

”Måste förändras”

I vår rapport Rätten till kunskap uppger så få som fjorton procent av alla lärare att de kan köpa in alla de läromedel de behöver till sin undervisning.

En av fem lärare kan inte ens köpa in det allra nödvändigaste. En hel yrkeskår vill sätta böcker i händerna på sina elever men kan inte, eftersom det inte finns pengar. Samtidigt undrar vi varför läsningen minskar.

Synen på läromedel måste förändras. Läromedel behövs inte bara för att elever ska ta till sig kunskap, de spelar även en stor roll i barn och ungas läsning. Att se läsning som synonymt med skönlitteratur är att missa en viktig aspekt – den läsning som sker i klassrummet genom läromedel. Och även den läsningen har minskat. Det visar en nyligen publicerad forskningsartikel. Och det är klart att man läser färre faktatexter i klassrummet när skolan inte har möjlighet att köpa in läromedel.

Högaktuell fråga

Med detta i åtanke undrar vi hur det kommer sig att läromedel inte finns med i regeringens skrivelse? För den elev som inte har ett hem fyllt av böcker är läromedel en första bekantskap med det skrivna ordet. Hur gör den unga människan när skolan inte ger dem tillgång till sådana?

I en pågående utredning ses statens roll gällande läromedel över, och bristen på läromedel lyftes i en ledare i Expressen.

Läromedelsfrågan är högaktuell och pratas om mer än på väldigt länge. Just därför är det inte bara tråkigt, utan rent ut sagt konstigt, att läromedel inte nämns i skrivelsen.

Börjar i klassrummet

Hur tänker sig regeringen att skolan ska kunna ”fortsätta att stärka elevernas språk-, läs- och skrivutveckling” när eleverna tvingas googla fram information för att skolan inte kan köpa in läromedel?

Hur kan det gång på gång presenteras satsningar på läsning, samtidigt som klassrum, skolbänkar och ryggsäckar står utan läromedel? Hur kan debatten om och om igen glömma bort några av de viktigaste böckerna?

Vi behöver börja där målgruppen alltid finns, och det är i klassrummen. Förse dessa med läromedel – det är vad lärare, elever och vårdnadshavare vill. Nu saknas bara att regeringen och alla andra läsvänliga krafter i samhället också inser det.