Läkarförbundet och Militärläkarföreningen: Vården fungerar inte i fred, än mindre i kris

I händelse av krig ansvarar Försvarsmakten endast för viss livräddande vård i fält. I princip all annan sjukvård ansvarar regionerna och kommunernas för. Det är dock ett uppdrag som regioner och kommuner knappt klarar under fredstid. Framför allt är det tillgängligheten som brister. Endast tack vare personalens personliga uppoffringar i form av orimligt mycket övertidsarbete och inställda semestrar kan de flesta patienter få den vård de behöver i dag.

Denna lappa-och-laga nivå duger inte i fredstid, än mindre i händelse av krig. Nato, som Sverige ansökt om medlemskap i, kräver att medlemsländerna lever upp till sju baskrav gällande civilförsvarets motståndskraft. Ett av dessa krav säger att hälso- och sjukvården måste ha förmåga att klara av massolycksfall. Med massolycksfall menas att hälso- och sjukvården ska kunna hantera stora mängder av skadade samtidigt under långa perioder och i en omfattning som överstiger kapaciteten hos befintliga lokala sjukhus och vårdcentraler.

Krismedvetenheten har sedan covid-pandemin och kriget i Ukraina ökat hos beslutsfattare och allmänhet. Men innan vi kan säga att vår civila beredskap är god har vi en lång åtgärdslista att pricka av:

Fler vårdplatser
Antalet vårdplatser i Sverige har minskat under lång tid och vi har nu minst antal vårdplatser per tusen invånare bland alla OECD-länder. Detta leder redan i fredstid till att patienter får vänta för länge i kö och riskerar vårdskador eller till och med dö i väntan på vård. Det behövs fler vårdplatser så att det finns marginaler i vardagen och möjlighet att skala upp i händelse av krig.

Tydlig krisledning och organisation
I händelse av krig kan inte Sveriges 21 regioner och 290 kommuner agera som isolerade satelliter. Lagstiftningen måste ändras så att staten får mandat att leda regioner, kommuner och även privata vårdföretag i händelse av krig eller kris. Det bör även tas fram en nationell, tydlig modell för vilka funktioner och förmågor som ska ingå i hälso- och sjukvårdens krigsorganisation regionalt och lokalt. Generiska organisationsdelar och befattningar ska finnas i alla regioner. Den tidigare organisationen med civilbefälhavare, civilområden, förbandsplatser och sjukvårdsgrupper skulle kunna utgöra en grund för framtidens organisation

Ur ett totalförsvarsperspektiv kan grundbemanningen inte vara så slimmad som den är i dag.

Säkrad kompetensförsörjning
Enligt Socialstyrelsen är det brist på specialistläkare i samtliga regioner. Även kommunerna är en svag länk i vår beredskap. Där är bemanningen är farligt låg och kompetensen brister alltför ofta. Ur ett totalförsvarsperspektiv kan grundbemanningen inte vara så slimmad som den är i dag. Att göra vårdyrkena mer attraktiva är en lång process som behöver påbörjas i fredstid och i hur utbildningarna dimensioneras.

Kompetensutveckling och övningar
Sverige behöver förstärka sin labbkapacitet och Socialstyrelsen bör säkerställa att vårdens personal får den kompletteringsutbildning och fortbildning de behöver för att säkerställa en god beredskap i vården. Katastrofmedicin behöver ingå i grundutbildningen för läkare och, för att kunskaperna ska kunna uppdateras, i fortbildningen. Vården behöver även kompetensutvecklas i det avseendet att den har möjlighet att bistå Försvarsmakten i att hantera kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära hot. Det behöver också planeras för nationella övningar för kommuner, regioner och andra vårdgivare.

Läkemedel och skyddsutrustning
Tillgången till läkemedel och skyddsutrustning i kristider måste säkras. Regeringen behöver vara den som ansvarar för samordningen och ser till att regionerna tar ansvar för sina inköp och lagerhållning av läkemedel och skyddsutrustning.

Nationell kunskapsstyrning
Det saknas en nationell strategi för att skapa enhetliga och regelbunden uppdaterade reglementen och handböcker för katastrofmedicinsk beredskap. Dessa bör vara mer än författningssamlingar och innehålla tydliga direktiv om vad som ska göras och hur det ska lösas.

Planera katastrofmedicin tillsammans med andra länder
I krig kommer Sverige att ta emot och ge stöd till organisationer och nationer man har överenskommelser med. Att ha kunskap om våra samarbetspartners förmåga samt relevanta gränssnitt mellan de olika sjukvårdssystemen minimerar friktion och ökar effektivitet.

Planera för krisen innan den uppstår
Det går inte att börja planera för en kris när den väl har uppstått. Det måste göras långt tidigare. Ett fungerande totalförsvar ställer krav som den svenska hälso- och sjukvården i dag inte lever upp till. Det är därför hög tid att regeringen tar på sig ledartröjan i denna fråga och pekar ut riktningen framåt.

Läkarförbundet och Svenska Militärläkarföreningen bistår gärna med kunskap från professionen i arbetet med att skapa en robust hälso- och sjukvård som fungerar i både freds- och krigstid.