Lagstifta om en begränsning av talartiden i kommunfullmäktige

Enligt kommunallagen inte bara kan, utan måste, kommunfullmäktige i landets alla 290 kommuner anta en lokal arbetsordning för att där ”reglera arbetsformerna för fullmäktiges sammanträden och handläggningen av ärenden”. Vanligt förekommande är exempelvis att reglera ledamöternas talartid eller antalet inlägg i ett replikskifte.

Sveriges riksdag utgör ett bra och tydligt exempel, inte bara för hur talartiden fastställts, utan även över antalet inlägg som får göras i ett replikskifte, vem som får begära replik samt i vilken ordning ledamöterna håller sina anföranden.

Det förekommer att ledamöter väljer att hålla anföranden upp emot en halvtimme, till det mer extrema fallen när en ledamot hållit anförande i näst intill fyra timmar under ett och samma inlägg.

Tandlöst

En lokal arbetsordning är dock endast ett komplement till kommunallagen och kan således inte fastställas på sådant sätt att den går emot vad rådande lagstiftning föreskriver, vilket därmed innebär att arbetsordningen snarare blir mer utav ett ”gentlemen's agreement”, det vill säga en överenskommelse som bygger på ömsesidigt förtroende.

Rent konkret kan fullmäktige anta en arbetsordning som anger att talartiden begränsas till exempelvis fem minuter för ett inlägg i ett replikskifte, men i händelse av att en ledamot skulle önska att tala längre har sammanträdet ingen möjlighet att påverka detta eftersom kommunallagen tydligt stipulerar att en förtroendevald ledamots möjlighet att göra sin demokratiska röst hörd tidsmässigt inte får begränsas. En lokalt antagen arbetsordning blir därmed utifrån detta perspektiv tandlös och satt ur spel.

Kommunallagen trumfar arbetsordningar

I de flesta fall utgör det sannolikt inte ett problem om en ledamot vid enstaka tillfällen önskar överskrida den avtalade talartiden, men det förekommer att ledamöter väljer att hålla anföranden upp emot en halvtimme, till det mer extrema fallen när en ledamot hållit anförande i näst intill fyra timmar under ett och samma inlägg.

Att efterleva en antagen arbetsordning avseende talartid eller antal inlägg är således inget annat än just en rekommendation, och en ledamot kan när helst den så önskar avvika från dessa fastställda talartider eftersom kommunallagen står över den lokalt antagna arbetsordningen.

Att yttrandefriheten ska vara gällande, och därmed möjligheten att få göra sin demokratiska röst hörd som folkvald, råder det ingen tvekan om. Däremot är det rimligt att någon form av möjlighet att besluta om en begränsning kring just talartid införs i kommunallagen, under förutsättning att ett sådant beslut fattas av ett enigt fullmäktige. Detta för att säkerställa att inte demokratin och oppositionens möjlighet att syna de styrande inskränks. Om enighet nås har således ledamoten själv varit med och antagit regelverket varpå det är rimligt att man också kan ställa krav på att ledamoten förväntas följa detsamma.

Som ledamot av Sveriges riksdag har jag därför lämnat in en så kallad enskild motion, det vill säga ett förslag som är signerat mig personligen, och inte det parti jag företräder. Det innebär att regeringen utreder möjligheten att revidera kommunallagen på sådant vis att en enigt antagen arbetsordning om talartiden och antal debattinlägg blir gällande och därmed inte får överskridas, såvida inte fullmäktige beviljar tillfälligt undantag.