"Låt inte LSS-utredningens förslag bli verklighet"

Av: Elisabeth Wallenius
ordförande Funktionsrätt Sverige

Sedan år 2015 har vi fått dagliga rapporter om allt allvarligare nedskärningar av insatser enligt LSS, inte minst av insatsen personlig assistans.

Utvecklingen är inte bara förödande för de som drabbats av försämringar, utan strider också mot FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Funktionsrättskonventionen, som gäller i Sverige sedan år 2009.

Svag analys av finansdepartementet

Funktionsrätt Sverige och många med oss tolkar förloppet som tecken på en politisk ambition att dramatiskt sänka kostnaden för personlig assistans, som från finansdepartementet upplevs ha vuxit sig för stor. Analysen verkar ha stannat just där, vid upplevelsen. Ingen reflektion om ifall ökade kostnader beror på faktiska och berättigade behov av stöd. Ingen hänsyn till att alternativen till personlig assistans håller sämre kvalitet och skapar betydande merkostnader utanför statskassan. Inget intresse för personlig assistans som social innovation där komplexa och omfattande behov kan tillgodoses på ett kvalitativt och samhällsekonomiskt effektivt sätt.

Blir det verklighet kommer många med omfattande behov av assistans inte kunna bo kvar hemma.

Genom att lansera teorier om påstått fusk och överutnyttjande, har man försökt legitimera sin signalpolitik, vilket färgat av sig hos myndigheter och rättsväsende. En rad prejudicerande domar, en del med flera år på nacken, har använts kreativt av Försäkringskassan i en allt mer restriktiv tolkning av rätten till personlig assistans.

Mänskliga liv reduceras

Utvecklingen verkar ha sin förutbestämda bana, vars kurva inte låter sig påverkas av argument varken från funktionsrättsrörelsen, forskarsverige eller andra. Då, liksom nu reduceras mänskliga liv till en diskussion om kronor och ören. Regeringens efterlängtade beslut i våras att ta bort besparingskraven ur direktiven till utredningen, verkar inte ge något avtryck i utredningens planerade förslag.

För enskilda, anhöriga och familjer som lever med funktionsnedsättning innebär många av förslagen stora försämringar. Bland förslagen finns införandet av en schablon för assistans på 15 timmar per vecka, utöver stödet för grundläggande behov. Blir det verklighet kommer många med omfattande behov av assistans inte kunna bo kvar hemma. Personlig assistans för barn under 16 år förslås försvinna, för att ersättas med en kommunal insats utanför föräldrars kontroll. Konsekvensen skulle bli att en stor del av stödet till barn faller tillbaka på redan hårt belastade föräldrar. Risken är uppenbar att barn med omfattande behov inte längre kommer kunna växa upp hemma i sin familj.

Förslagen bör slängas direkt

Regeringen har använt den pågående utredningen som alibi för att inte göra nödvändiga förändringar för att hejda de pågående försämringarna. Det skulle förvåna oss om något parti vill kännas vid utredningens förslag och förhoppningsvis landar det direkt i papperskorgen. Men om inget görs finns en risk att den rådande rättstillämpningen cementeras. I så fall kommer de senaste decenniernas funktionshinderspolitiska ambitioner att raseras.

Därmed vänder man också ryggen till Funktionsrättskonventionen, enligt vilken givna rättigheter inte får begränsas.

Den första uppgiften för en ny regering måste därför bli att stoppa utvecklingen genom att förtydliga lagen i linje med de ursprungliga intentionerna.