Debatt

L: Institutet för mänskliga rättigheter får inte bli ett otydligt opinionsinstitut

Liberalerna ser fyra oroande brister med förslaget om ett institut för mänskliga rättigheter. Bland annat bör det tydliggöras att personer som har ledande uppdrag i civilsamhällesorganisationer inte samtidigt kan sitta i institutets styrelse. Institutets oberoende ställning måste värnas, skriver Tina Acketoft (L), gruppledare i KU.

”Det finns allmänna skrivningar om att ledamöterna inte bör vara partipolitiskt aktiva, men inget uttryckligt förbud i lagtexten.”
”Det finns allmänna skrivningar om att ledamöterna inte bör vara partipolitiskt aktiva, men inget uttryckligt förbud i lagtexten.”Foto: Kelly Sikkema/Unsplash
Tina Acketoft
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Regeringen har nyligen föreslagit att Sverige bör inrätta ett institut för mänskliga rättigheter. Syftet med att inrätta ett sådant institut är att ha en oberoende instans som granskar hur de mänskliga rättigheterna efterlevs i Sverige och hur regeringen arbetar med att skydda dem. Regeringens proposition beskriver alltifrån institutets uppgifter och befogenheter till hur dess styrelse ska se ut, men även hur dess politiska oberoende ska säkerställas.

Institutet skyddas inte mot inbyggda tacksamhetsskulder och lojalitetsband.

I grund och botten är det ett välkommet förslag. De mänskliga rättigheterna är en del av den liberala demokratins grundstenar och de bör omfattas av ett starkt skydd. Därför bör även Sverige ha en oberoende myndighet som säkerställer att vårt land upprätthåller de mänskliga rättigheterna. Däremot ser vi från Liberalernas håll fyra oroande brister med förslaget som ligger på riksdagens bord.

1. Förbjud partipolitiskt aktiva

Förslaget säkerställer inte institutets oberoende från politiken. Det finns allmänna skrivningar om att ledamöterna inte bör vara partipolitiskt aktiva, men inget uttryckligt förbud i lagtexten. Likaså ges regeringen fria händer att utse Regeringskansliets egen personal som ledamöter i styrelsen. Från Liberalernas håll menar vi att detta inte är godtagbart. Vi vill i stället att institutets regelverk, i likhet med public service, grundar sig på principen om armlängds avstånd.

2. Skydd mot tacksamhetsskulder

Institutet skyddas inte mot inbyggda tacksamhetsskulder och lojalitetsband. I regeringens förslag är det även tänkt att ett råd bestående av civilsamhällesrepresentanter ska knytas till institutet för att bidra med sina kunskaper och erfarenheter. Rådet ska också nominera vilka som ska sitta i institutets styrelse. Det märkliga i denna konstruktion är att rådet i sin tur utses av institutets styrelse, vilket skapar ett slags cirkel mellan styrelsen och rådet.

I en myndighet som oberoende ska granska någonting så viktigt som våra mänskliga rättigheter ska detta inte förekomma. För att värna institutets oberoende ställning bör det också tydliggöras att personer som har ledande uppdrag i civilsamhällesorganisationer på människorättsområdet inte samtidigt kan sitta i institutets styrelse.

3. Myndigheter ska inte opinionsbilda

Myndigheten ska inte förminskas till ett otydligt opinionsinstitut. Det är anmärkningsvärt att regeringen inte heller har dragit en gräns mellan myndighetens informerande och främjande uppdrag å ena sidan och ren opinionsbildning å den andra. Givetvis ska en myndighet främja forskning, utbildning, kompetensutveckling, information och ökad medvetenhet om de mänskliga rättigheterna. Däremot ska en myndighet inte ägna sig åt opinionsbildning.

4. Myndigheter ska inte driva politik

I en demokrati bestämmer folket vilken politik som ska drivas, inte myndigheter. Institutet föreslås få en uttrycklig uppgift att lägga förslag om att Sverige ska ansluta sig till internationella konventioner. Men vilka nya folkrättsliga åtaganden som Sverige ska kunna göra är en politisk fråga. Den bör bedömas och avgöras inom ramen för regeringens och riksdagens arbete. Att ge en myndighet ett uttalat ansvar att väcka sådana förslag är principiellt märkligt.

Åtgärda bristerna

Liberalerna är beredda att sätta sig ner med regeringen och riksdagens övriga partier för att åtgärda dessa brister. Myndighetens oberoende och uppdrag måste vara glasklart. En myndighet som ska granska något så fundamentalt för vår demokrati som de mänskliga rättigheterna får inte brista på dessa punkter.


E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00