Kulturskapare: ”Ersättningsutredningen är ett haveri, Gustafsdotter”

Utredningen om ersättning för kulturskapare liknar snarare en partsinlaga från de stora tech-bolagen, än en statlig utredning. Det skriver representanter för tio kulturorganisationer.

Placeholder image
Kulturminister Jeanette Gustafsdotter (S) får inte låta denna havererade utredning bli sista ordet i frågan om hur kulturskapare ska ersättas, skriver debattörerna.  Foto: Jessica Gow/TT
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Samtliga debattörer

Åsa Berndtsson
Ordförande Bildupphovsrätt i Sverige
Sara Edström
Ordförande Konstnärernas riksorganisation
Josefine Engström
Ordförande föreningen Svenska tecknare
Jan Granvik
Ordförande Svenska musikerförbundet
Paulina Holmgren
Ordförande Svenska fotografers förbund
Ulrika Hyllert
Ordförande Svenska Journalistförbundet
Gunnar Jönsson
Ordförande Sveriges yrkesmusikerförbund
Stefan Lagrell
Vd Svenska artisters och musikers intresseorganisation
Eduard Pröckl
Ordförande Administration av litterära rättigheter i Sverige
Grethe Rottböll
Ordförande Sveriges Författarförbund 

 

Digitaliseringen och nya globala affärsmodeller har kraftigt förändrat villkoren för Sveriges kulturskapare. Förbättrade möjligheter att nå ut med sitt skapande har samtidigt resulterat i sämre möjligheter att få skäligt betalt. Sverige behöver en moderniserad upphovsrätt och det brådskar med beslut som stöttar ett självständigt kulturliv där kulturskapare får en rimlig del av frukterna av sitt arbete. Tyvärr är den nya ersättningsutredningen ett haveri som inte ger beslutsfattarna någon vägledning.

”En stor besvikelse”

Den negativa spiralen med allt skevare villkor i kulturbranschen måste motverkas. Annars försvagas ytterligare såväl enskildas försörjningsmöjligheter, som kulturbranschen som sådan. När Utredningen om vissa ersättningsfrågor på upphovsområdet tillsattes var förhoppningen därför stor att kulturskapare skulle ges möjlighet att få skälig ersättning när deras verk och prestationer används i on demand-situationer, till exempel streamingtjänster. Med utredningen gavs till exempel möjlighet att föreslå en så kallad oavvislig ersättningsrätt, en garanterad minimiersättning i on demand-situationer som inte kan förhandlas bort.

Utredaren lutar sig i stället mot fluffiga filosofiska och teoretiska resonemang om marknadens funktion med svag eller ingen förankring i kulturskaparnas situation.

Det är därför med stor besvikelse som vi läser att utredningen inte föreslår några verkningsfulla åtgärder för kulturskapare. Dessutom, vilket är särskilt anmärkningsvärt, saknas en igenkännbar verklighetsbeskrivning, undersökningar och djupare analyser. Detta trots att kulturbranschen presenterat såväl relevant data som rapporter med underlag om de behov som finns.

Utredaren lutar sig i stället mot fluffiga filosofiska och teoretiska resonemang om marknadens funktion med svag eller ingen förankring i kulturskaparnas situation. Utredningen liknar snarare en partsinlaga från de stora tech-bolagen, än en statlig utredning.

Ersättningen har utvecklats negativt

Detta är ytterligare en missad chans att modernisera svensk upphovsrätt. Inte heller i regeringens förslag till genomförande av EU:s upphovsrättsdirektiv (Ds 2021:30), läggs förslag som säkerställer kulturskapares rätt till skälig ersättning när deras verk och prestationer används i till exempel streamingtjänster. Förslag om en oavvislig ersättningsrätt eller andra verkningsfulla åtgärder har förts fram av organisationer som arbetar med att tillvarata kulturskapares intressen på såväl nationell som EU-nivå. Detta eftersom de nya streamingbaserade affärsmodellerna har vuxit fram och formats mot bakgrund av svaga regleringar i flera led och en stor maktobalans. Effekten av detta är att ersättningarna har utvecklats på ett negativt sätt. Behovet av att se över ersättningarna är väl belagt i svenska och internationella utredningar. 

Rimligen borde utredningen ha valt mellan två sätt att hantera ersättningsfrågan. Antingen bekräfta att befintliga underlag utgör ett tillräckligt beslutsunderlag, eller fördjupa analysen genom egna undersökningar. I stället valde utredningen en tredje variant: att avfärda befintliga utredningar som pekar på behoven och i stället föra teoretiska resonemang om hur marknaden utopiskt skulle kunna fungera. Det duger inte. 

Ett svek mot svensk kultur

Och det finns fler problem. Utredningen skulle också undersöka behovet av alternativa tvistelösningsmodeller på upphovsrättsområdet, men det har gjorts så bristfälligt att det kan ifrågasättas om det ens utretts. Det här är en ytterst viktig fråga. Om praxis kring vad som är skälig ersättning ska utvecklas inom överskådlig tid, eller kanske alls, behöver vi ett billigare och enklare sätt att få sådana tvister prövade.

Kulturbranschen är i stort behov av en modern upphovsrätt. Det kanske främsta hindret är att det utanför kulturbranschen, där lagstiftning och beslut sker, råder en grav underskattning av problematiken och obalansen i branschen. Alla som verkar i den lever dagligen med konsekvenserna av detta.

Justitieminister Morgan Johansson (S) och kulturminister Jeanette Gustafsdotter (S) får inte låta denna havererade utredning bli sista ordet i frågan om hur kulturskapare ska ersättas och kunna ta tillvara sina rättigheter i den digitaliserade värld som är allas vår vardag. Det vore ett stort svek mot svensk kultur. Vår uppmaning till dem är: gör om, gör rätt. Förpassa den senaste utredningen till ”runda arkivet” och tillsätt omgående en helt ny och seriös utredning.

Nämnda personer

Morgan Johansson

Justitie- och inrikesminister (S)
fil.kand i statsvetenskap (Lunds uni. 1993)

Jeanette Gustafsdotter

Kulturminister (S)
jur.kand i medierätt (Uppsala uni. 1992), journalistexamen (Mittuniversitetet, 1993)

Ulrika Hyllert

Ordförande Journalistförbundet
fil. mag i kommunikation och media (Linköpings uni. 1998)

Politik på allvar
Få gratis nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget.
Genom att registrera dig till Altingets nyhetsbrev accepterar du våra användarvillkor