Kulturministern har helt missat poängen med den svenska kulturpolitiken

Än en gång förskjuter regeringen allt kulturpolitiskt fokus till Stockholm. Nyligen levererade utredaren Albin Kainelainen en utredning om hyresmodellen för vissa kulturfastigheter till finansmarknadsminister Niklas Wykman (M).

Kultursverige nedmonteras

Utredningens uppdrag var att göra en analys av den kostnadshyresmodell som används i dag och komma med förslag på nya principer för hyressättningen av vissa kulturfastigheter. Bakom denna teknokratiska uppdragsbeskrivning gömmer sig en borgerlig förhoppning om att avleda uppmärksamheten från den pågående nedmonteringen av Kultursverige.

Utredningen är en respons på den kritikstorm som väcktes efter att Nationalmuseum förra året tvingades hålla stängt ytterligare en dag per vecka för att kompensera för Statens fastighetsverks hyreshöjningar efter en totalrenovering av museet.

Vi menar att det är fullständigt verklighetsfrånvänt att förvänta sig att skattesänkningar kommer att leda till ett breddat kulturutbud.

Grundproblemet som de fem kulturinstitutionerna står inför är allvarligt – inflationskrisen har satt djupa spår i kulturens finansiering. Inflationen slår stenhårt mot en hyresmodell som baseras på självkostnad. Utredaren Albin Kainelainen föreslår att dagens kostnadshyresmodell som infördes i början av år 2000 försvinner till hyreshistoriernas bokhyllor. I stället skriver Kainelainen att det bör införas marknadshyra och att den ska kompletteras med en intäktsjusterad hyra.

Regeringen skjuter bort ansvar

Med uttrycket ”vissa kulturfastigheter” menas alltså de fem nationalklenoderna i Stockholm: Kungliga operan, Dramaten, Nationalmuseum, Naturhistoriska riksmuseet och Historiska museet. Problemet är dock mycket större; faktum är att en allt större andel av kulturverksamheternas intäkter går till lokalhyror i hela Sverige.

Operahuset i Göteborg, Sveriges andrascen, har stora investeringsbehov – som inte ryms inom Göteborgsoperans hyresmodell – för att över huvud taget kunna fortsätta använda sin scen. Än en gång skjuter regeringen över hela ansvaret för allt som ligger utanför Stockholms innerstad till landets regioner och kommuner.

Vad vi däremot har hört är att kulturminister Parisa Liljestrand (M) menar att skattesänkningar för rikaste kommer att leda till att svenskarna spenderar mer på kultur. Detta kommer att ge Sveriges kulturverksamheter mer, snarare än mindre, pengar att bedriva sin verksamhet.

Kulturslakt

Vi menar att det är fullständigt verklighetsfrånvänt att förvänta sig att skattesänkningar kommer att leda till ett breddat kulturutbud. Dessutom har kulturministern helt missat poängen med den svenska kulturpolitiken. Våra kulturpolitiska mål handlar om breddat deltagande, om att det ska finnas ett levande kulturliv i hela Sverige och att såväl barn som gamla ska ha råd att ta del av ett rikt kulturliv oavsett var man bor.

Oavsett vilken hyresmodell finansmarknadsminister Wykman landar i som lämplig för Kultursveriges nationalklenoder är det ett faktum att Tidöpartierna fortsätter att slakta kulturen. Oavsett hur mycket pengar som skjuts till för att renovera Kungliga operan. Frågan om kulturverksamheternas hyresmodeller har relevans även utanför tullarna. Om regeringen menar allvar med att det ska finnas ett levande kulturliv i hela Sverige bör den tänka två gånger innan den lägger alla sina kulturpolitiska ägg i samma korg.