Kris i reumavården på grund av pandemin

Under pandemin har många med reumatiska sjukdomar antingen fått sina vårdbesök inställda, eller själva ställt in dem. Man har sällan fått några nya tider. Konsekvensen är att en stadigt ökande grupp riskerar bestående hälsoproblem och allvarliga skador.

Vad som gäller för dem med reumatiska sjukdomar gäller med stor sannolikhet även för andra grupper av kroniskt sjuka. När vårdskulden ska betalas av måste regeringen därför se till att de kroniskt sjuka tas med i den nationella samordningen, så att de snarast får den vård de behöver.

Enkäter visar på försämrad hälsa

Reumatikerförbundet har genomfört två enkäter till medlemmarna, om vilken vård de fått under pandemin och om hur de mår. Den första genomfördes i september och den andra nu i april. Tillsammans visar de att allt fler anser att de inte får den vård de behöver och att deras hälsa har försämrats.

Vid det första mättillfället uppgav 20 procent att de under pandemin inte fått den vård som de hade behov av och 27 procent svarade att deras hälsa hade försämrats. I vårens mätning svarade 25 procent att de inte får den vård de behöver. Hela 40 procent menade nu att deras hälsa hade försämrats.

Med mer politisk vilja skulle inte situationen för den reumatiska vården behöva vara så här dyster, tvärtom.

Vid båda tillfällena angav 37 procent att de undvikit att göra vårdbesök under pandemin. I september hade 33 procent fått vårdbesök inställda och i april 26 procent. Visserligen en förbättring, men fortfarande en alarmerande hög siffra.

Dessutom stiger antalet som får sina rehabiliteringsbesök inställda, från 19 procent till 24 procent. Med allt fler inställda rehabbesök är det logiskt att allt fler uppger att deras hälsa har försämrats.

Ökad risk för permanenta skador

För att förstå hur allvarligt det är ska man veta att behandling av inflammatorisk reumatisk sjukdom ofta är ett teamarbete, där bland annat reumatologer, fysioterapeuter, kuratorer, arbetsterapeuter och sjuksköterskor samarbetar för att ge patienten bästa vård och behandling. För många är denna rehabiliterande vård helt avgörande för att deras medicinska tillstånd inte ska förvärras, med ökad risk för olika följdsjukdomar.

Uteblivna vårdbesök riskerar även att leda till att nydebuterad reumatisk sjukdom upptäcks senare. Ju längre tid som en person med en inflammatorisk reumatisk sjukdom går utan diagnosspecifik behandling desto större är risken för permanenta funktionsnedsättningar och skador.

Behövs mer politisk vilja

Med mer politisk vilja skulle inte situationen för den reumatiska vården behöva vara så här dyster, tvärtom. Vården för patienter med inflammatoriska reumatiska sjukdomar har utvecklats mycket de senaste åren. Vi står inför fantastiska möjligheter i den nära framtiden.

För att de ska kunna tas tillvara måste antalet reumatologer liksom specialutbildade arbetsterapeuter, fysioterapeuter och sjuksköterskor vara högre än i dag. På grund av pensionsavgångar och få utbildningsplatser i regionerna minskar antalet reumatologer stadigt. Under pandemin har situationen förvärrats.

Regeringen måste ta ansvar

Vi menar att regeringen måste ta ansvar för att vända utvecklingen för den reumatiska sjukvården genom att:

• Ge Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram riktlinjer för hur regionerna ska arbeta och samverka för att alla med kroniska sjukdomar snarast ska få den vård de behöver.
• Tillsätta en utredning om hur staten kan ta ett ökat ansvar för att det ska finnas specialistutbildad sjukvårdspersonal så att sjukvården i hela landet kan klara sitt uppdrag.