Kommuner ska inte kunna åsidosätta mänskliga rättigheter

Rättvisa är ett magiskt ord. Det är grundläggande och viktigt. Lika inför lagen. En mänsklig rättighet. Så är det inte.

Den 3 december är det internationella funktionshinderdagen, även kallad internationella funktionsrättsdagen. Dagen instiftades av FN och firar nu 30 år. Därför vill vi särskilt lyfta att unga personer med funktionsnedsättning som vill bo och studera i en annan kommun än sin hemkommun, ibland nekas boendestöd från hemkommunen. Bedömningarna utifrån socialtjänstlagen skiljer sig åt. Det är en brist och en orättvisa.

Omöjlig ekonomisk ekvation

Enligt lagen har deltagare på folkhögskolan rätt att få boendestöd för att kunna studera, fastän utbildningen är på annan ort än där de växt upp. Det viktiga i sammanhanget är att själv få bestämma sina livsval och att få en meningsfull sysselsättning, där folkhögskolan som utbildningsform bland annat genom dess pedagogik ger deltagare med funktionsnedsättning utrymme och möjlighet till egenmakt och utvecklas utifrån egna förutsättningar. Att få bo på internatet är oftast en förutsättning för detta.

De flesta kommuner gör bedömningen som lagen var ämnad, men inte alla. Konsekvensen blir en omöjlig ekonomisk ekvation för landets folkhögskolor som erbjuder internat. Allt fler folkhögskolor blir tvungna att lägga ner sina internat för personer med omfattande funktionsnedsättning, då dessa platser kostar mest. En kostnad som egentligen varje hemkommun till en deltagare på folkhögskolan ska stå för. Att det är få skolor kvar som kan erbjuda internat för målgrupperna blir tydligt i en sökning via folkhögskolornas gemensamma hemsida folkhogskola.nu. Flera folkhögskolor som erbjuder internat för deltagare har tydligt drabbats av samma orättvisa som i slutändan drabbar en medborgare som vill studera.

Allt fler folkhögskolor blir tvungna att lägga ner sina internat för personer med omfattande funktionsnedsättning, då dessa platser kostar mest.

Låt oss ge ett exempel. En ung kvinna på 19 år boende i Hässleholms kommun i Skåne, nekades boendestöd för att kunna studera på Furuboda folkhögskola i Yngsjö i Skåne. De anhöriga överklagade till Förvaltningsrätten, som gav dem rätt, kommunen överklagade i sin tur till kammarrätten. För bara några dagar sedan fick de anhöriga beskedet att kommunens överklagande inte godtagits av kammarrätten. Vilken lättnad – de fick rätt.

Enligt kammarrätten får hon nu gå på skolan, men varför överklagade kommunen? Kommunen ansåg att den unga kvinnan i stället för att utbilda sig på en folkhögskola som hon vill, ska gå på daglig verksamhet i hemkommunen. Genom det sparar kommunen cirka 350 kronor per vecka. Man glömmer bort den unga kvinnans önskan om eget val i livet och personlig utveckling.

Anhöriga tvingas kriga

Därtill kostar en överklagan till Förvaltningsrätten för skattekollektivet mångdubbelt mer. Och varför ska anhöriga och behövande personer behöva ”kriga” när lagen är tydlig? Alla kanske inte orkar att stå upp och försvara sina rättigheter när en kommun tycker annorlunda.

I FN-konventionen om de mänskliga rättigheterna står det i artikel 7: Alla är lika inför lagen och är berättigade till samma skydd av lagen utan diskriminering av något slag. I del av artikel 26 står det: Den högre utbildningen ska vara öppen för alla med hänsyn till deras förmåga. Den unga kvinnan på 19 år skulle väl klara av utbildningen på folkhögskolan hon önskar gå.

Ingen människa i Sverige – med eller utan funktionsnedsättning – ska behöva kämpa mot en kommun när lagen och FN konventionen om de mänskliga rättigheterna är tydliga. När det globala målet nummer 4 i Agenda 2030 säger ”god utbildning till alla”.

”Rättvisa är allt vi begär”

Vi på RBU (Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar), Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation (RIO), Offentligägda folkhögskolors intresseorganisation (OFI) och nedanstående folkhögskolor anser att:

1. Alla kommuner ska bedöma lagen lika.
2. Lagen och förordningar ska följas i både teori och praktik.
3. Unga vuxna i Sverige ska kunna välja den skola de vill studera på.

När detta är gjort följer kommuner Sveriges lagar, de globala målen och FN:s konvention om mänskliga rättigheter. Genom detta bidrar också kommunerna till att möjliggöra för fler unga vuxna att på ett självständigt sätt få besluta om sin framtid. Först då blir det rätt både på papperet och i verkligheten, för alla, med eller utan funktionsnedsättning. För allas lika rätt och värde. Lika inför lagen. Rättvisa är allt vi begär. En lag för alla.