KD stuvar om efter regeringsbildningen – flera nya talespersoner

Kristdemokraternas kliv in i regeringen skapar följdverkningar i riksdagen. Flera av riksdagsledamöterna får nya utskottsplaceringar.

Torsten Elofsson, Ingemar Kihlström och Hans Eklind är tre av ledamöterna som får nya riksdagsroller.
Torsten Elofsson, Ingemar Kihlström och Hans Eklind är tre av ledamöterna som får nya riksdagsroller. Foto: Johan Nilsson, Henrik Montgomery, Stina Stjernkvist/TT
Johan Manell

Tre av Kristdemokraternas ministrar (Ebba Busch, Jakob Forssmed och Acko Ankarberg Johansson) i den nya regeringen kommer direkt från riksdagen. Det gör att dessa fått statsrådsersättare i form av Dan Hovskär, Yusuf Aydin och Camilla Rinaldo Miller.

Men även rollfördelningen bland de ordinarie riksdagsledamöterna påverkas. Christian Carlsson efterträder Ankarberg Johansson som ordförande för socialutskottet.

– Det är ett fantastiskt fint förtroende. Kristdemokraternas viktigaste fråga är just att den som är sjuk ska kunna få vård i tid och att äldre ska behandlas med respekt. Att nu få bidra till det arbetet är väldigt roligt och ska bli spännande, säger han till Altinget.

Carlsson lämnar samtidigt över uppdraget som utbildningspolitisk talesperson till Mathias Bengtsson.

Den tunga rollen som partiets representant i finansutskottet och som ekonomisk-politisk talesperson, som socialminister Jakob Forssmed haft tidigare, tas över av Hans Eklind.

– Jag kommer att driva en företagsvänlig politik som värnar svensk tillväxt. Sverige står inför en rad ekonomiska utmaningar, med stigande inflation och höjda räntor, som redan idag drabbar svenska hushåll. Det kommer att ställas höga krav på hur vi politiker hanterar dessa frågor och jag ser fram emot att få vara med och utforma den politiken, säger Eklind, i ett pressmeddelande.

Eklind satt tidigare i socialförsäkringsutskottet. Den platsen tar Ingemar Kihlström över – vilket gör att han lämnar justitieutskottet. 

Ny rättspolitisk talesperson blir i stället riksdagsnykomlingen Torsten Elofsson. Han har en lång bakgrund inom polisen men blev partipolitiskt aktiv först sent i livet.

– Jag jobbade som relativt hög chef de sista tjugo åren. Även om jag var politiskt intresserad kände jag inte att det var riktigt förenligt med min tjänst att gå in i politiken, har han tidigare sagt till Altinget.