Jan Eliasson: Vi kommer för sent till världens konflikthärdar – och drar oss ur för snabbt

BRANDSLÄCKNING. Världssamfundet måste bli bättre på att komma in i matchen innan globala konflikter bryter ut. Ett sätt att nå dit är att brott mot mänskliga rättigheter kan användas som kanariefågeln i kolgruvan, säger Jan Eliasson, FN:s vice generalsekreterare.

Jan Eliasson
Jan EliassonFoto: Bild: UN Photo/Mark Garten

BRYSSEL: Jan Eliasson kommer inrusande till mötesrummet på FN:s Brysselkontor lite lätt försenad, och meddelar att han är redo att prata om vad som helst. Som vice generalsekreterare har den 74-årige svensken de flesta av världens konflikthärdar som sitt arbetsområde. Han reser runt bland konflikter och krig, och nu gör han ett snabbt stopp i EU:s huvudstad efter att ha varit i Iran, Irak och Libanon.

– Konflikter har vi tillräckligt av just nu, klagar generalsekreterare Ban Ki-moons högra hand, som aldrig går någonstans utan ett exemplar av FN:s lilla blå stadgebok i innerfickan, som han gärna viftar med för att ge eftertryck åt sina ord.

– Vi bor i en orolig värld, och dessvärre har några av konflikterna etniska och religiösa dimensioner som gör dem svåra att lösa, säger han och pekar på Irak, Syrien, Ukraina och Libyen som ett par exempel på platser som ger anledning till bekymmer i nuläget.

Ett stort FN-år

Eliasson är i Bryssel för att prata med lagstiftare, EU-diplomater och tre olika EU-kommissionärer om de här konflikterna, men också för att diskutera ebolaepidemin och inte minst tala om 2015, som han kallar ”ett stort år för FN”.

Ett av mina viktigaste budskap i dag är att en konflikt lever mycket längre än man tror.

Jan Eliasson
FN:s vice generalsekreterare

Först ska en stor konferens i Etiopen i juli avhandla sättet världen finansierar utvecklingsbistånd på.

Senare ska ett möte i New York i september hitta nya globala mål för fattigdomsbekämpning och en hållbar framtid. De nya målen ska överta stafettpinnen från de så kallade 2015-målen, som sedan år 2000 har varit definierande för det sätt det globala samfundet har hållit ett öga på framgångar och bakslag på en rad utvecklingsparametrar från mödradödlighet till tillgång till rent dricksvatten.

Året avslutas i Paris, där det kommer att visa sig om det lyckas att samla världens ledare kring det som misslyckades i Köpenhamn 2009, nämligen att komma överens om ett nytt världsomspännande klimatavtal.  

– Vi börjar i ett ganska oroligt läge, men chansen är god att det slutar bra, säger Eliasson med rösten full av förtröstan.

Ny konflikthantering

Ett budskap som Eliasson har försökt hamra in hos de 28 EU-ländernas representanter i EU:s kommitté för utrikes- och säkerhetspolitik (Kusp) är att det internationella samfundet måste bli mycket bättre på att stötta före och efter att konflikter bryter ut, om vi vill slippa se en värld i brand i framtiden.

Han ritar ett långt streck på ett papper och förklarar att den visar en konflikts livslopp. Och så pekar han på området i mitten.

– Vi ser bara konflikten på mitten, när CNN och andra är där för att hus brinner och folk dör, och de humanitära behoven är akuta, och då sätter vi in fredsbevarande insatser. Problemet är att om vi ska hantera det som händer mitt på strecket måste vi göra mer både före och efter. Det är det som är det viktigaste, säger han.

– Ett av mina viktigaste budskap i dag är att en konflikt lever mycket längre än man tror. Därför måste vi vara vaksamma på de första tecknen, om det är en konflikt, ett sjukdomsutbrott eller en kris som uppkommit på grund av brott mot mänskliga rättigheter.

– Förebyggande åtgärder innebär att lyssna till varningssignaler i form av exempelvis överträdelser av mänskliga rättigheter och göra något innan de växer till massövergrepp, säger han.

Bort från operationsbordet

Det är lika viktigt att inte dra sig tillbaka så snart tv-kamerorna stängts av och de sista skottsalvorna har avlossats.

– Det är som om man skulle förvänta sig att en patient som kommer ut från en tredubbel bypass-operation skulle gå till jobbet dagen efter. Nej. Det måste finnas ett efter-konfliktarbete med fredsbyggande, uppbyggande av myndigheter, försoningsprocesser, sanningskommissioner – eller vad det nu kan vara – så att vi är säkra på att det inte händer igen, säger Jan Eliasson.

Om man brister i efterarbetet efter en konflikt krattar man manegen för en ny konflikt, är budskapet. FN-diplomaten pekar på Centralafrikanska republiken och Sudan som exempel på länder där det under senare år har slutat i ohyggligheter.

– Vi måste lära oss av det. Vi ska vänja oss vid att inte säga ’aldrig mer’. Varje gång vi säger ’aldrig mer’ innebär det att vi har gjort fel. Därför kommer vi att försöka arbeta förebyggande”, säger Eliasson.

Bredare syn

Hans andra budskap till européerna, som han har lämnat till EU:s utrikeschef Federica Mogherini, är att det internationella samfundet och i synnerhet EU, måste bli bättre på att tänka på grannländerna när de behandlar konflikter.

– Man kan inte längre se på en konflikt som en isolerad händelse. Vi kan inte titta på Syrien ensamt, utan att se landet i en kontext av Irak och Libanon. När jag var i Darfur (som FN:s sändebud, red.) var jag tvungen att samarbeta med Tchad, Libyen, Eritrea och Egypten. Och när vi äntligen höll på att få ordning på situationen i Kongo-Kinshasa – vilket vi inte har lyckats med än, även om vi gör framsteg – var det för att vi inte bara jobbade fredsbevarande, utan för att vi också skapade en politisk ram genom att involvera grannländerna i den politiska processen. Det måste man göra överallt. Ibland krävs det att man har stora muskler när man är på fältet, men det måste alltid finnas en politisk och diplomatisk process, säger han.

Global flyktingkris är lokal

Här ger han också en liten skrapa åt de europeiska länderna för deras reaktion på den globala flyktingkrisen som innebär att flest antal människor sen andra världskriget är på flykt i världen nu. Det har han i färskt minne från sitt besök i Libanon nyligen.

– Jag måste uttrycka min beundran för de libanesiska myndigheterna och för befolkningen, som hittills har lyckats att inte bli direkt indragna i konflikten i Syrien. Men de är under stor press. Och när vi ser debatterna i de europeiska länderna om flyktingmottagande måste vi komma ihåg att vi ska titta på Libanon för att se vad det innebär för ett land att vara granne till en konflikthärd, säger han.

– Jag var i en skola i Beirut, där det var fler syriska elever än libanesiska. Det är cirka 1,5 miljon syrier i en befolkning på totalt 4,5 miljoner. Var tredje invånare i Libanon är flykting. Och pressen är galet stor, inte bara på UNHCR (FN:s flyktingkommissariat, red.) och på humanitära hjälpprogram, utan också på lokalsamhället, säger Eliasson.

En ny global agenda

Förutom insatserna i konfliktzoner världen över reser Eliasson också runt och talar om vikten av att skapa grunden till en slagfärdig uppsättning nya globala hållbarhetsmål, tills världssamfundet sätter sig vid förhandlingsbordet i New York senare i år.

Enligt Eliasson har de så kallade millenniemålen som nu ska ersättas haft en genomslagskraft som ingen i systemet hade förutspått.

– Jag var med redan när vi satte upp 2015-målen år 2000, och då var vi ganska ödmjuka kring vilken roll de skulle komma att spela. Men när vi tittar på vad de här åtta målen har betytt under perioden är det verkligen anmärkningsvärt. De har använts i nationell planering och för att sätta upp makroekonomiska mål, och de har haft en mobiliserande effekt, som har gett energi till utvecklingsarbetet som är mycket mycket viktig, säger FN:s vice generalsekreterare.

– Om jag skulle ha några betänkligheter kring dem är det att de inte visar hur ett mål är beroende av de andra målen. Där ligger utmaningen för förhandlingarna om nästa globala mål. Om man tar vatten som exempel: Skaffar man fram rent vatten minskar barnadödligheten, mammornas hälsa förbättras, jämställdhet och utbildning stärks, medan den extrema fattigdomen minskar. Gör man på rätt sätt har ett mål betydelse för fem andra mål. Den dynamiken måste komma med, säger Jan Eliasson.

– Jag kan inte blanda mig i enskilda länders förhandlingar. Det är upp till dem. Men utmaningen för medlemsstaterna är att se till att målen får den här mobiliserande effekten.

Glad för Nobel

Den danske utvecklingsministern, socialdemokraten Mogens Jensen, flankerad av nio tidigare ministrar på posten, har valt att nominera 2015-målen till Nobels fredspris, som delas ut i Oslo i december. Det gläder FN:s vice generalsekreterare. 

– Det är första gången jag hör talas om det, säger Eliasson.

– Faktum är att 2015-målen finns där och sätter upp målsättningar och har varit till extremt stor hjälp. Därför är det ett mycket intressant förslag. Men självklart vill jag inte blanda mig i arbetet i mitt grannland, säger svensken om den norska Nobelkommittén.

 

 

Dokumentation

Blå bok

Jan Eliasson har varit FN:s vice generalsekreterare sen 2012.

Den svenske diplomaten är född 1940 och har en lång politisk och diplomatisk karriär bakom sig, efter att han anställdes på UD 1965.

Han har varit utrikespolitisk rådgivare till statsminister Olof Palme, han har varit Sveriges FN-ambassadör och han har innehaft flera olika poster i FN-systemet, bland annat rollen som FN:s särskilda sändebud i Darfur i Sudan.

Eliasson var också socialdemokratisk utrikesminister en kort tid 2006 innan partiet förlorade regeringsmakten samma år.

Han är gift och har tre barn.


Nämnda personer

Jan Eliasson

Diplomat
Civilekonom (Handelshögskolan vid Göteborgs uni., 1965)

E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00