Ingen får smita undan när EU skärper kraven för antibiotikaanvändning

Efter årsskiftet börjar ny EU-lagstiftning gälla som förbjuder omotiverad och rutinmässig antibiotikaanvändning i djurhållningen. Det är både glädjande och efterlängtat. Nu vilar dock ett stort ansvar på politiken att lagen implementeras och att alla eventuella kryphål som äventyrar en minskad antibiotikaanvändning täpps igen.

Minskad antibiotikaanvändning

Antibiotika räddar miljontals liv varje år. Men resistenta bakterier fortsätter att öka världen över på grund av överdriven användning av antibiotika, bland både djur och människor. I Europa dör varje år 33 000 människor som en följd av de resistenta bakterierna. Det är ohållbart.

Centerpartiet har därför under lång tid drivit frågan om minskad antibiotikaanvändning på EU-nivå. Det här betalar sig nu i form av ny lagstiftning där användningen av antibiotika regleras till att utgå från principen att djur bara ska få antibiotika när de är sjuka, samtidigt som vi lyckats driva på för globala överenskommelser om minskad antibiotikaanvändning. Därmed har vi tagit viktiga steg i att förbygga antibiotikaresistens, skapat fler förutsättningar för ökad djurvälfärd i hela EU samt förbättrat konkurrensvillkoren för svensk djurhållning.

Kommissionen bör ställa krav på återrapportering och uppföljning av hur medlemsländerna väljer att implementera den nya lagstiftningen.

När dessa politiska vinster ska bli verklighet finns det inget utrymme för undantag. Det är också därför jag tillsammans med ett antal andra EU-parlamentariker, via ett öppet brev, nu kräver att EU-kommissionen gör allt för att täppa igen de eventuella kryphål som kan uppstå när lagstiftningen ska börja gälla i januari 2022. Om vi på allvar vill förebygga antibiotikaresistens och välmående djur duger det inte att endast bönder i Sverige följer lagstiftningen. Alla medlemsländer har ett ansvar och en skyldighet att hjälpas åt.

Folkhälsan äventyras

Att enbart minska användningen av antibiotika räcker dock inte. Vi måste också säkerställa friska och hälsosamma djur. Därför måste EU-kommissionen göra allt i sin makt för att undvika brister i djurhållningen. Trånga och dåligt anpassade livsmiljöer som går stick i stäv med djurens naturliga levnadsförhållanden, i kombination med krav på snabb djurtillväxt, ska inte längre kunna gömmas bakom en omotiverad och rutinmässig tillförsel av antibiotika. Det äventyrar både folkhälsan och en god djurvälfärd.

I en tid där pandemin uppmärksammat oss på hur skör folkhälsan kan vara måste alla medlemsländer vara beredda att rapportera och vidta åtgärder för minskad antibiotikaresistens. Kommissionen bör därför ställa krav på återrapportering och uppföljning av hur medlemsländerna väljer att implementera den nya lagstiftningen. På så vis blir det enklare att identifiera både brister och framsteg som är viktiga för att sätta stopp för en okontrollerad användning av antibiotika – med djuren och folkhälsan som vinnare.